Fastigheten Vårdal byggdes 1909 och är därmed 100 år. Den har åldrats med behag... och visst obehag... Ack vad allt har inte Huset varit med om sen vi flyttade in för 40 år sedan... Här har tre barn vuxit upp och flugit ur boet, valpkullar har fötts och mer än 60 champions har sett dagens ljus!





Till att börja med var det ett rum (med vedkamin) och kök med vedspis i bottenplanet, ett rum med öppen spis, kök och vedspis i övre våningen. Och så en farstu med svängd trappa som förband det hela. Fastigheten kom till efter en delning av marken tillhörande ett fd båtsmanstorp. Till gården hör gamla torpets ladugård, som måste vara flera hundra år, höskulle och vedbod. Tomten, ett halv tunnland, var ursprungligen dubbelt så stor, men delades. Åt norr och söder finns grannar, i övriga vädersträck skog och äng. På gården är det gräs och äng och en massa murar. På framsidan tre stora askträd och en jättelik lind, vidare finns äppel- och körsbärsträn och så gamla buskar; krusbär, vinbär, syrenberså - humle klänger på muren mot sydöst. Där är också den åldrade grävda brunnen. Ny borrad brunn på framsidan. Tomten är inhägnad med gunnebostängsel och syrenhäck, det finns två grindar och grinden mittför huset flankeras att bugande björkar - de vara bara små pinnar när vi flytta hit... Det grönmålade trähuset har tegeltak. Förste ägaren, som var liten till växten och därför kallades Liss-Viktor, hade skrädderi. 1924 gjordes diverse om- och tillbyggnader; ett större rum arrangerades så att säga "på längden" med en oinredd vind ovanpå. Huset fick på så vis en intressant topografi; blev långt som en buss. Kökets bakugn gjordes om till WC(!) - en tanke som man helst inte fullföljer... och skorsten fick därmed ett "knä", vilket gjort den vida berömd i norra Roslagens sotningsdistrikt...








Nya människor flyttade in, bodde, dog eller avflyttade från orten. De senaste (sista?) är vi! Som köpte huset med omnejd 1968. Då fanns det inte varmvatten och brunnen sinade på sommaren... ny brunn borrades, varmvattenberedare installerades. All inredning är original sedan 40-talet, diskbänken är höjd 80 cm, når Yours Truly till jumskarna - husfadern fick diska... Hösten 1969 kom den Stora Stormen och slog ut all el under flera veckor. Vi hade vacklat mellan att slita ut den ena eller båda vedspisarna - allt skulle ju vara modernt! - men efter denna upplevelse beslöt jag att försvara kökets vedspis med mitt liv! Alla grannar med modern uppvärmning satt och huttrade, vi hade det varmt och skönt! Tom en liten frusen grannbebis fick evakueras in till oss...








Mer ombyggnationer! Vid början av 70-talet fick det gamla köket i övervåningen bli sovrum med dusch, på samma plan gjordes ytterligare ett sovrum (till barnen som hade börjat dyka upp!), vinden bonades och reddes till arbetsrum med snedtak. Där har massor av böcker skrivits och översatts, tusentals artiklar har producerats, mest till svenska tidningar naturligtvis, men också finska och engelska publikationer...





Farstun vinterbonades, de enkla fönstren byttes mot dubbla och blev blyinfattade - precis som fönstren i gamla Hagalund! Det är prick hundra små rutor i grönt, gult och lila - ett pyssel att putsa, men fullkomligt urgulligt stämningsskapande... Klart!








Under "Annus horribilis" för några år sedan fick Huset ett antal krämpor; späckta rör, brunna pumpar, takläckor, mögel- och fuktskador, soteld, skorstensskada, etc. - men har nu repat sig hjälpligt och står nog vår tid ut.







I Huset finns väldigt mycket böcker och bokhyllor och gamla möbler, så det är rätt trångt, ungefär som i en ubåt, kan jag föreställa mig.







Vi som bor här är husfadern och så jag förstås, västgötaspetsarna Gerda, Gunvald, Jack, Minna och Ada - de är i åldrarna 1 - 10 år. Och så 4-åriga tibetansk spanieln Mimmi. Dessutom har vi 10-åriga hittekatten Klara (det var hon som hittade husse!) med sina ungar Viktor, Hasse, Ture och Märta, vilka är nio år. Vi har också små marsvin som bor i ett par burskåp. På gården finns ponnyhästarna Dolly, åtta år, Voice 20 år och hennes dotter Viola, 18 månader, och de bor så klart i stallet.








Home, Sweet Home... Jag älskar vårt lilla hus och vill aldrig bo någon annanstans!