Foto: Igurt SnikessonNu är det snö - högt och lågt... Den här stämningsfulla och dagsaktuella bilden är snattad från Ingrids retroblogg Miss Wink - läs den, hur kul som helst!Far ligger avsvimmad efter att ha förtagit sig(?) på skottningen, mor trallar (lite tyst), samt polerar bokhyllor - ungefär vad man kan företa sig, vilket är a) tämligen ljudlöst, b) skänker trevfnad c) är nödvändigt.Hoppas snöskottaren vaknar snart så han kan hjälpa till, dvs kånka ner mormors sekretär som Yours Truly brinner av iver att få installerad i det nu lyckligen restaurerade lilla rummet. Å kolla ute! Solen... Den har vi inte sett på evigheter... Kors så fint det blev!

Ojojoj... nu vet man att man lever! Årets Storm har varit över oss... och vräkt ut osannorlika mängder snö! Så här såg det ut i morse kl 8. Kung Bore och Fenriksulven har gemensamt lagt gården i svepning...



Det började redan igår eftermiddag, vinden friskade i, snön föll... Yours Truly skyndade på med arbetet, ho vet när man nästa gång skulle kunna skicka manus! TV:s meterologer och nyhetsförmedlare voro som budbärare ur Jobs bok, dräktiga med rapporter om olyckor, kullblåsta träd, bilar i diken, strömavbrott och landet i mörker...



Här har vi klarat oss och elen har hållit, as a precaution fyllde vi upp med vatten i hinkar och värmeljus och ficklampor till hands. Sen gick vi och lade oss... Men någon sömn blev det inte tal om... Stormen kom rusande; som en stor jätte som satte skuldran till alla byggnader och pressade på. Det gamla huset jämrade och kved, ute dånade vinden - orkan! Jag låg med täcket upp till nästippen och grunnade huruvida den åldrade linden som står närmast skulle ge upp och lägga sig över taket...



Hur det var måste jag ha dånat av, ty klockan 6 hade det hela avtagit och man kunde blicka ut över eventuell förödelse. Husfadern var ute och skottade gångar för oss och för djuren; hundarna i extas! Och då ska vi inte tala om hästarna! Två frustande fuxar och en svartvit blixt bockade och slog bakut och gjorde jättesprång som Anders Gernandt hade gillat över drivorna. Ingen plogbil hade varit ute, inte en chans att ta sig fram för en vanlig personbil. Sent om sider kom plogarna, väldiga urtidsdjur, med saftblandare blixtrande i snöyran och schaktblad stora som matsalsbord. Far var hjälte och gav sig iväg till jobbet, tre timmar försenad. Jag utlovade assistans om han skulle köra fast...



Så nu sitter jag här, alls inte modstulen utan tvärtom. Yours Truly är perverterad även såtillvida att jag älskar oväder! Ger en härlig livskänsla... Hej å hå, vovvar små! Nu ska matte elda...

---

Hann precis skriva detta så ringer far från Norrtälje. Kaos är ett mycket missbrukat ord, men det beskriver trafikförhållandena; ingen genomfart i stan, alla vägar tillkorkade, långtradare och bussar står på tvären och slirar, allmänna kommunikationsmedlen till Stockholm äre utslagna! Mellan Bergshamra och Riala hade en plogbil(!) åkt i diket, etc. Det var bara att vända och köra hem. Ville jag vänligen fösa undan de närgångna hästarna och öppna grinden? Far dök upp med en påse kanelbullar, vi fikade och lade upp strategin för resten av dagen, alltså snöskottning, m.m Min vältränade hjärna började genast räkna ut vad detta kostar rent samhällsekonomiskt; inga människor kommer till jobb och skolor, inga mattransporter till butiker fungerar. Återkommer!