... skrivit sjukt roligt på http://igurt.bloggagratis.se/

eller är det bara jag som har bizarr humor?Se även bloggen för ett år sedan, till höger.Fantastiskt vad mycket som hänt på ett år!Tjo alla snälla bloggläsare! Än lever Gud...

Läste ett intressant inlägg om normer på http://tianmi.info/blogge/posts/08/11/02/Om-normer-och-genuscertifiering/ Läs den!:




"Normer är ibland bra. Till exempel underlättar det att elektriska system i Sverige (Europa, Asien) är gemensamma med 230 volts spänning – i annat fall hade många olyckor med dödlig utgång skett. Ett annat exempel utgörs av järnvägsspårens bredd, en faktor som numera är normerad i Sverige men som i järnvägens barndom skapade friktion. SI-systemets globala utbredning är ett tredje exempel: med gemensamma mått för vikt, längd, ljusstyrka, spänning med flera fysikaliska storheter minskar risken för olyckor och ökar effektiviseringen av arbetet – det är nästan bara i det efterblivna USA man envisas med förlegade ”imperial units”, med följden att man förlorar en och annan satellit på grund av konverteringsfel. (Det blir en av Obamas uppgifter att göra USA standardiserat och kompatibelt med omvärlden.)









Sådana normer kallas standarder eller tekniska normer, och bestäms genom frivilliga sammanslutningar på marknaden eller ibland genom lagstiftning (ofta i efterhand, som en bekräftelse av standarden). ISO och IEEE är två kända sammanslutningar, DIN en tredje från förr i världen."









"Normer är också nyttiga när de utgör rättesnören i juridiken. Lagar är rättsliga normer för människans aktionsutrymme: lagarna sätter begränsningar för olika handlingars räckvidd. Sådana rättsliga normer är mest nyttiga om de bestäms av mer fundamentala principer, som exempelvis demokratins fundamenta. Dessa principer kan också ses som normer, men av ett mer systematiskt och formellt slag."




"Mot bakgrund av den här långrandiga skissen kring normer kan man därför slå fast att det feministiska experiment som inom kort kommer att ta sin början vid Lunds universitet är dömt att misslyckas. Staten – Lunds universitet – vill införa genuscertifiering vid universitetet för att ”kvalitetssäkra” undervisningen med avseende på hur genusperspektiv genomsyrar kursplaner, kurslitteratur, undervisningsmiljöer med mera. Visserligen avser certifieringen ta fasta även på saker utanför det renodlade genusperspektivet, såsom etnicitet, religiös tillhörighet med mera (och då borde man kanske kalla det diskrimineringscertifiering istället?), men grundfelet här består i att man skapar en ny norm (man talar om ett ”normerande dokument”) för att ta itu med andra normer.









Staten ska som sagt inte skapa normer. Effekten här blir att en enskild fråga ska dominera huruvida en kurs blir godkänd eller inte, oavsett dess kvaliteter i övrigt, och kurser som inte uppnår certifieringskraven får då sämre formell status – de kanske inte får en rosa stjärna efter sig i kurskatalogen, varvid kursen stigmatiseras som varande av det sämre slaget; det är så lätt att lura studenter.









En enskild institution – centrum för genusvetenskap – tar därför kommando över hela universitetet genom att dess specifika värderingar tvångsdiffunderas in i andra institutioner. Man kan föreställa sig motståndet om exempelvis teologiska institutionen hade velat diffundera in teologiska värderingar hos alla andra (ungefär som på medeltiden, med andra ord), men uppenbarligen finns i genusvetenskapen en politisk kraft som skär genom allt motstånd som en kniv i smör.









Hade det här varit 1968 eller 1960-talets Kina kanske det hade handlat om att marxistisk teori ska genomsyra all undervisning – den här typen av allestädes övergripande ideologiska målsättningar tenderar att återkomma med jämna mellanrum, naturligtvis i olika skepnader, och varje gång tycks man bli tagen på sängen. Detta eftersom man inte känner igen den underliggande formen på spöket, bara färgen på dess senaste inkarnation. Dags att lära sig spökets natur?









Bakom genuscertifieringsprojektet finns uppenbarligen en del goda tankar (och även en del mindre goda sådana), men det är inte genom tvingande direktiv ovanifrån man skapar äkta respekt för andras etnicitet, sexuella läggning o.s.v – man skapar bara en läpparnas bekännelse, samt ett visst anarkistiskt motstånd."




Läsare som förhoppningsvis hängt med så långt undrar naturligtvis vart Yours Truly vill komma? Inledningen var ju väldigt lång, men så välskriven att jag inte hade hjärta att förkorta den mer än så här...

Jo, här finns lärdom att dra. Om SKK kunde åvägabringa större erfarenhet av uppfödarhantverket och kompetens i sin regelstiftande verksamhet, om man kunde visa större förståelse för hur olika uppfödarnas förutsättningar är, beroende på vilken ras man ägnar sig åt - ja, då skulle SKK:s styrelse och dess förlängda armar i form av verkställande tjänstemän förtjäna större respekt från medlemmarna. Nu silas allt genom samma finmaskiga nät - alla SKK-anslutna uppfödare förutsätts ägna sig åt någon slags nivellerad ras som inte finns och alla regler - normer! - är anpassade därefter. Och man måste följa alla dessa regler, även de som tillkommit i efterskott.
Förr i tiden... kära unga generation! Då satt i SKK/CS en amper dam med intergritet och civilkurage som hette Ulla Magnusson, världsledande uppfödare av grand danios, internationell allrounddomare, SKK:s 2 vice ordförande. Respekt! Frid över hennes minne!
Ulla Magnusson var någon slags garant för att de stolligaste och mest verklighetsfrämmande SKK-projekten inte sjösattes, i var fall inte utan en skriftlig reservation till protokollet.En gång när en förfärlig dumhet var på tapeten approcherade undetecknad fru Magnusson å yrkets vägnar:"Kommer du verkligen att vara med om detta?"- Va! Nej, då lägger jag mig på golvet och sparkar och skriker!Det var då det! Nu är förutsättningarna annorlunda. Förvisso finns det i styrelsen fortfarande krafter med hedern i behåll, men i praktiken är mycket av beslutsunderlaget redan igångsatt och result av tjänstemäns och konsulters flit. Styrelsen är reducerad till en rad nickare.
Ang normer och hunduppfödning - de flesta som tvärsäkert yttrar vet inte vad dom talar om. Det pågår en diskussion om valppriser annorstädes, vilket jag inte har någon lust att lägga mig i, men den berörs här: Så fort någon talar om normsättning av valppriser så reser jag borst. Detta är en uppgörelse mellan säljare och köpare och inget för utomstående att beskaffa. Valpar är nämligen färskvara. Valpar går inte att jämnställa med andra varor, även om det görs i juridisk mening. Valpar är inte "värda" något, om man inte har en köpare som är beredd att betala. En valp som ingen vill ha genererar bara kostnader och en massa arbete. Till skillnad från lantbrukets djur och dess produkter, går övertaliga i hunduppfödning och misslyckade avelsresultat inte till human konsumtion - alltså att äta upp.
Det finns hemma hos oss två uttryck som är förbjudna. Det första är "bli av med valpar". Den som har det inställningen - vare sig det är uppfödare eller andra - ska inga valpar ha... Den andra är "vad tar du för valparna?" - Här "tas" ingenting!Man ser hur det arbetas under pannbenet inför synen av en hög välartade valpar: 6 x 10.000 kronor! Oj, så mycket pengar som kryper där...Glöm det! Valparna ska födas upp efter konstens alla regler och med nödiga papper förses. De ska ju säljas också... Då börjar det verkliga jobbet!Alla de som bredmynt och tvärsäkert yttrar sig ang hundavel och uppfödning skulle man önska närmade sig ämnet med lite större ödmjukhet.