Med händerna fulla av blommor och blader, buteljer samt 30-årspresent med vidhängande vers, ringde far och jag på hos Ingrid och Ola i Sandkilen. Dörren var vackert pyntad med ballonger, serpentiner och fint porträtt på festföremålet, inne möttes vi av glada skall, div musik samt en representativ samling välbekanta nunor, dvs våra släktingar. Uno och Viggo var dagen till ära uppsnofsade i sina finhalsband, i gult resp rött. Ja, ska vi säga att allt blev instant succéss? Ola såg smått rörd ut och höll ett litet tal, vilket gick ut på att uppslutning var lika oväntad som överväldigande, att det var bra att flytta till Nortan och få en familj till att känna sig välkommen i, samt tack till alla. Ja, sen förtärdes i en myckethet av goda ostar, salami (alla kommer att hata mig idag!), frukter och gott, samt drack vi en massa vin och annat ur de buteljer som voro framdukade. Alla umgicks och vergnügade sig och pratade med alla, stämningen blev kort sagt en smula upprymd. Så småningom tog vi farväl och jag glömde naturligtvis min mobil, men det var det värt.


---


Dagen efter dvs idag - everything is back to its usual mess - far är på fixardag på brukshundklubben. Sedan ska han och Boa göra killsaker tillsammans, gissningsvis något som har med grävande/houseimprovments att göra, ute i Länna(?) - Marina och Felix är på kattutställning, Ingrid och Ola + hundar är i Nynäs hos O:s päron och Yours Truly skall straxt åka till Görla med sopsäckar.


Obs uppdaterat på skottebloggen http://skotte.bloggagratis.se/


- handlar bl a. om utställande under krigsåren, vilket var under restriktioner av ransoneringsskäl. Kanske är vi med dagens miljötänk snart tillbaka dit? Något att fundera på...