En god vän skickade en text; den bästa och mest välskrivna jag läst på länge. Så var författaren ju ingen mindre än den legendariska Mary Roslin Williams och texten ur Midland Counties Labrador Retriever Club Yearbook 1992. Återger här, av utrymmesskäl, början och slutet:

"***Labradors Are Nice****

What are little girls made of? Sugar and Spice and all that is nice. And little boys? Slugs and Snails and puppy dogs’ tails. That’s what boys are made of. And Labradors?

Well, if we were to believe much of what we hear: PRA, HCD Epilepsy, OCD and toxicaria. Not to mention bad temperament. In other words, they are a danger to themselves, the general public and especially children.

I look round the shows at all our happy, healthy dogs and find it hard to think of them in any other way than healthy and happy. We as breeders get the blame for the disasters, but surely we breed dozens and dozens of good, sound dogs (and by sound I am meaning healthy, happy dogs) for the odd ones that are undoubtedly wrong.

The trouble is, as Shakespeare says “The evil that men do live after them. The good is often interred with their bones,“ and although he was speaking of a dead man, with dogs we pay enormous attention to the bad aspects even while they are alive and forget the myriad of good attributes. In other words we witch-hunt, and it is human nature to do so."

--------

"We have to realise that Labradors are sometimes subject to the factors I list in my first paragraph, but surely not to the extent one would think by reading the press, attending seminars etc.

Every time we mate to an outside dog we may be bringing in PRA or HC or OCD etc. It is a nerve wrecking business and we do our best to avoid it. But even then it catches us out. Yes, all of us if we are in the breeding game long enough. But I feel we make rather more of a meal of it than we need to. We treat everything as though it was a recessive fault, to be on the safe side. If we hear of an affected dog then we avoid its sire and dam and its siblings whatever the mode of inheritance.

We act on the safe side, and are probably very wise to do so, although if a fault is recessive and we mate two carriers, in a litter of eight puppies two are likely to be clear genetically. The trouble is we can see the two recessive yellows that result from such a mating. But eye. Yet two are likely to be absolutely free from the yellow gene. If only we could spot these two ‘clears’ in other matings of carrier to carrier how much better it would be.But we ruthlessly cut out the faults and press on and the result is usually a lovely, lovable Labrador, dozens of them, hundreds of them.

Alas, nowadays, we are so obsessed with health, our own and our dogs, that every seminar or lecture we go to is about ill-health. Eye trouble in the morning, OCD in the afternoon, followed by videos of hip-replacements, then epilepsy and now it’s time for tea and go home depressed.Let’s think of Labradors and as they are as we know them.

Let’s list the attributes.

What other breed is good-tempered, fond of and safe with children, loving, obedient, active, strong, clean, doesn’t ball-up in snow, collect the things you drop, goes shooting to get your dinner, is quiet, good-looking, has an easy coat and is willing to go for a long walk or lie by the fire.

House-trains easily, eats well without being pernickety, lives to just the right age, being neither too long-lived nor too short. Good gracious, I could go on for ages. Forget about your disaster that scarred your soul. If you were a betting man you could lay probably 100 to 1 on your Labrador being a loving, lovely animal, ready and able to do all the things you want it to do.

We have a most adaptable breed. One that you can pet without it becoming petty, can spoil without it becoming spoilt, can love and be loved back and faithful unto death. And so easily trainable that it will not only take to its own job, gundog work, but can also help the unsighted, the deaf and especially the lonely.So many, many good points, yet we talk of noting but our troubles.

They are there, deal with them, but don’t let’s forget that their excellent points far out number their bad, and that good, nice, happy Labradors far out number the wrong ones.We have the best breed in the world. Let’s celebrate it."

  

Foto: Gunnar Lindgren

Det här är en unik bild. Den visar sex internationella allrounddomare på scenen i Grand Hôtel Vinterträdgården.

F v Claudio De Guiliani Italien, ledamot av FCI standardkommitté, domare av Veteran of Veterans. Kari Järvinen Finland, ledamot av FCI styrelse, domare av Champion of Champions tillsammans med SKKs honnörsdomare Carl-Johan Adlercreutz och Dr. Göran Bodegård, CS-ledamot och ordförande Standardkommittén. Konferencier: Kenneth Edh & Dan Ericsson.

Vinnare av Veteran of Veterans bichon frisé Int NORD UCH VHD CH KBHV -07 VVW08 SEV -09 VWW -09 Hardy-Flap´s When Trumpets Fade, uppfödare, ägare & handler Stefan Harde. Vinnare av Champion of Champions - för andra året i rad! - old english sheepdog US SE UCH NordV-07 WW-8 Villa´s Cruella at Dizzy, ägare & handler Ingela Wallström.

Kvinnan bakom allt: Marina Reuterswärd.

Slutorden i Hundskyddsfondens vackra katalog: "En epok är slut - tack för allt!"

....

Idag gratuleras Dan Ericsson! Må det bli en riktigt fin och trevlig födelsedag! Dan Ericsson är, som allom bekant, en mycket berest och uppskattad kynolog - internationell allrounddomare - samt innehavare av världsberömda kennel Raglans skotsk terrier och labrador. Och inte minst uppfödare till Ingrids underbara och älskade skotte Raglan Reform Club - "Viggo"! Dan besitter en oändlig kunskap om varjehanda, och då särskilt hundar och hundsport världen över. Han har en lätt buren lärdom som generöst förmedlas och talar den vackraste franska och engelska som går att höra i hundsammanhang, senast nu avnjuten av publik och deltagare på Champion of Champions. Här på bilden från ett annat glansfullt tillfälle - Dan Ericsson tillsammans med kronprinsessan Victoria och ett par fina Raglan-skottar!

Härmed tillkännages att bloggen är indisponibel - AWOL - och kommer att inläggas på bloggakuten för överskådlig framtid. Detta beror på min förhistoriska gamla iMac som ligger i själatåget. De senaste månaderna har datorn i eskalerande fart - praktiskt taget dag för dag - förlorat allt fler funktioner. Det känns som att umgås med en tidigare relativt pigg och händig gamling som plötsligt drabbats av det ena bortfallet av kropps- och minnesfunktioner efter det andra. Igår kunde jag inte logga in på mitt internetgiro och alltså inte betala räkningar... Inloggningssidan blev bara vit, utan text... Mina snälla barn får hjälpa mor, vilket är omständligt men fungerar. Tack så mycket! Men så där kan man ju inte hålla på! Yours Truly behöver omgående låna, köpa, hyra eller få till skänks en ny dator, och då helst en Mac! - ett riktigt spjut precis som min namne Lisbeth Sallander. Tills detta lyckliga tillstånd uppnåtts törs jag inte använda macen längre - är rädd att den kraschar för gott och de senaste 15 årens möda - dvs Mitt Liv - förvandlas till en rökpuff! Till alla som önskar kommunicera - maila inte, kommentera inte på bloggen - ring istället! Telefonnummer finns på hemsidan. Meddelas endast på detta sätt.

PS Stop press... Har precis fått höra att 10-årige Ch Fennican Jonathan Jovial blev bästa västgötaspets, BIR & BIR-veteran för vår svenske domare Jahn Stääv i Villmanstrand (finska: Lappeenranta)! Är de inte fantastiska dessa Fennican! Det är nu den 3:e hunden i år från Inga Kahlmans uppfödning som har vunnit stort. Och detta vid 10-11 års ålder... Heja Finland!

Såsom förutskickats på morgonens inlägg "togs det itu" med saker och ting. Kontakt upprättades och problem löstes "på för alla parter kostnadsbesparande sätt".... Samt inte minst.... i samförstånd och älskvärt tonläge.Så bra! Yours Truly har ingen lust att gå omkring och se snett på folk. Så nu känns allt sååå mycket bättre. Tra-la-la....

Någon har jämnställt "så kallade journalister" med asdjur - och drar också in krokodilen i sammanhanget. Vad har den gjort för ont? Krokodilen är ett asdjur, den gör nytta... Vadå "så kallade"? Jag har 33 yrkesverksamma år i sagda kår, ska man vara medlem i journalisförbundet är det tuffa krav. Begriper inte folk det? Fast det gäller kanske inte andra jobb?
Vi har en fri press i vårt land, det ska vi vara glada för.

Upplivad av helgens great events ska Yours Truly ta itu med diverse surdegar! Dvs i tur och ordning a previous conviction - no we are not at War - yet - we are at Conflict! Och därefter, beroende på utfallet; advokat, bank, bilverkstan (har ej att göra med tidigare nämnda!) samt köpa färg för uppsnofsning av farstun! För idag känner jag mig stark!

  

Ska Yours Truly bida i all stillhet och avvakta passande illustrationer från Grand - om man nu ska ta saker och ting i den ordning de förefullo? Nej, hwad bättre är att följa Horatii eftersträfvansvärda exempel och kasta oss promt in medias res! Påskdagen ilades in på Mässan för att kika på utställningen därstädes och då särskilt västgötaspetsarna. Där fanns en del del mycket sevärda hundar. Populära vgs-domaren Liz-Beth Liljequist har 22 (?) anmälningar och fann lätt sin certvinnare och 2:a bhkl i Svedala Kjelle Käpphäst - andra certet i junior på 2 försök! - (äg. Åswallens kennel), medan hans halvbror Ch Svedala Samuel Skräddare (bilden) blev bästa hane med CACIB naturligtvis. Deras mamma Ch Skogsbygden Dolores Snitzig tävlade nu för första gången i veteranklass och såg otroligt fin ut, blev 3:e bästa tik. Domaren var generös med CK enligt min enkla mening - såå många bra tikar har vi väl inte som när 8 st kom intravande i bästa-tikklass. Det här går ju upp och ner - jag minns spetshunddebattören och beskrivaren Peter Erlandsson som på tiden det begav sig noterade stora och stilfulla hanar i kontrast till alla intetsägande och spinkiga tikar: "Korna kommer att skratta ihjäl sig..." Och nu är vi tillbaka dit igen. Nå samlingen blev snart reducerad och självklar vinnare var Ch Skogsbygdens Nora Supernova. När man sitter och kikar på ett gäng tikar, många för mig okända (hade ingen katalog) så ser jag något bekant i en tik. Inte bara i utseende utan det vara något i beteendet som jag så väl kände igen. Böjde mig äver grannen och läste på katalogsidan: en Fennican - från Finland alltså - och det var en yngre halvsyster till min kära Bero - Ch Fennican Buffalo Bill (samma mor Ch Fennican Kulta Kimpala) - Finsk Ch Fennican Lady de Lux. Den finska skönheten är nu 11 1/2 år och vann certet och sitt svenska championat. Fint att se en så välställd tik i den åldern som dessutom blir 2:a bästa tik, det kanske säger något om delar av återväxten i hemlandet... Jag fick tillfälle att gratulera ägare och få en liten pratstund. Kennel Grålöten visade en hp-belönad uppfödargrupp. F ö hade jag en mycket angenäm dag med glada och trevliga svedalingar och skogsbygdare anförda av respektive Anita och Kim. Grattis till alla vinnare och då speciellt Kim som avslutade påsken med att bli BIG-3 med Nora.

foto: Grand Hôtel

Efter helgens begivenheter - och då särskilt Champions of Champions på Grand - var den första impulsen att lägga sig ner och dåna av för gott, för detta kommer aldrig att överträffas i resten av mitt liv. Den 101 år gamla skönheten Grand Hôtel Vinterträdgården är Stockholms mest magnifika lokal. Djupet och rymden i salongen - takhöjden är 15 meter! - tillsammans med den vackra inredningen gör Vinterträdgården till något alldeles enastående. Och här får vi vara med Sveriges finaste hundar! Ett oblitt öde - läs kostnaderna för lokalhyra för Stockholms Kennelklubbs utställning Lilla Stockholm, som traditionsenligt hållits påskhelgen varje år med påskaftonen vigd för galamiddag i Vinterträdgården i samband med Champion of Champions & motsvarande för veteraner - har gjort nu det omöjligt för STOKK att fortsatta på Grand. Och alla vackra sagor har ett slut; såsmåningom gick det upp för deltagarna att detta var sista gången, fast man länge vägrade tro att det är sant. Den som hittat på allt detta underbara - Stockholms Kennelklubbs Hundskyddsfond för välgörande ändamål (behövande hundar och hundägare) - är Marina Reuterswärd, som genomfört alla 28 åren på Grand med all passion och okuvlig energi som denna lilla person är mäktig. Yours Truly har haft förmånen att få närvara vid de flesta tillfällena. Vilka kvällar på Grand! Fantastiska hundar... Vilka minnen!