Ingrid har hjälpsamt förklarat för mor hur det kunde bli fula ord i SMS istället för de avsedda - tack så mycket!   Den som är allergisk mot snuskeri ska inte läsa tidigare inlägg + kommentar! Enligt DN är den märkliga ordlistan T9 - som underlättar sms-ande - värre än så. T9 har klart rasistiska tendenser - utan att tveka hjälper den till att skriva ord som arabfitta, negerhora, zigenarpack och tomtebög(!).

Ord som apelsin och världsfred fixar den däremot inte. Bara så ni vet! Tänk vad man får lära sig... 

MIN BRORSA

Min brorsa han har aldrig haft nått utegångsförbud
det har jag, det har jag, det har jag
Min brorsa han har heller aldrig nånsin längtat ut
det har jag, det har jag, det har jag
När han satt och läste engelsk grammatik i sin alkov
då smög jag genom fönstret, fast jag inte hade lov
Men han har aldrig ränt på byn när alla andra sov
Det har jag, det har jag, det har jag. 

Min brorsa han har aldrig varit fjorton år och kär
Det har jag, det har jag, det har jag.
O aldrig har han snattat mellanöl i nån affär
Det har jag, det har jag, det har jag.
Jag fick skäll när jag blev arg och jag blev arg när jag fick skäll
Jag har alltid varit stökig och min brorsa alltid snäll
Min brorsa han har aldrig varit med i FNL
Det har jag, det har jag, det har jag. 

Min brorsa han har aldrig suttit vak på Sabbatsberg
Det har jag, det har jag, det har jag.
Aldrig har han sett vad svarta havet har för färg
Det har jag, det har jag, det har jag.
Min brorsa tog examen jag tog dagen som den kom
och när han läste franska verb så utförde jag dom
Min brorsa han såg framåt men han har aldrig sett sig om
Det har jag, det har jag, det har jag. 

Min brorsa han har aldrig gjort nått fruntimmer med barn
Det har jag, det har jag, det har jag.
O aldrig har han tröskats runt i livets grottekvarn
Det har jag, det har jag, det har jag.
Min brorsa blev adjunkt och gifte sig med en adjunkt
Han har aldrig misslyckats på någon enda punkt
Det har jag, det har jag, det har jag. 

Min brorsa han har aldrig haft en endaste skavank
Det har jag, det har jag, det har jag.
Han har aldrig varit dum o pank o full och kärlekskrank
Det har jag, det har jag, det har jag.
Han har aldrig lämnat allt och bara stuckit på galej
Han har jämnt varit för snäll och aldrig kunnat säga nej
Men han har heller aldrig haft nån brorsa som förbarmat sej
Det har jag, det har jag, det har jag. 

Text & Musik Ronny Eriksson

Kände mig rebellisk idag... Gör därför detta inlägg fast man borde låta bli!

I den gamla studentsången sjungs: O jerum jerum jerum o quae mutatio rerum. Jerum är en omskrivning för Jesus. Quae mutatio rerum betyder "vilken sakernas förändring", alltså betyder refrängen "O jösses, vilken förändring!" Apropos uppgift om mottaget SMS (mellan två flickor) med lydelsen:

"Hoppas alla får kuk på midsommar:-)" och var tvungen att dra på mun...

Tack tjejer!   

Opassande gott humör! Allt var inte roligare förr...

Framtida SKK-krönikörer skulle sanningsenligt kunna skriva att 2000-talets senaste verksverksamhetsår avlöpte utan intermezzon.

Hur fattiga skulle vi vara i nutidshistoria om det inte funnits något vittne med som varit där och varit ännu mer sanningsenlig?

De senaste 30 åren har en stor del av arbetet bestått i att bevaka kennelpolitiken; man är SKK-kremlolog således. Yours Truly är tämligen ensam om specialitén och har kunnat leva gott i skuggan av detta anseende.

Det hela går ut på att vara påläst och informerad, att kunna tolka bakomliggande syften till förslag och beslut. Det gäller att vara uppmärksam, ha blykoll, samt vid behov krafsa fram sanningen ur all snårskog av s.k strategisk information.

 Det låter ju lite trist, men härmed försäkras att jobbet för det mesta är intressant, ibland kul, ofta olidligt spännande! Kennelpolitiken är som ett självspelande piano; massiv och gåtfull. Mestadels brukar det vara rätt stillsamt... Det är först när något avvikande inträffar, något som bryter mönstret... Ett kausalitetsförhållande till att kennelpolitiker helt naturligt, i likhet med motsvarande i samhället, har behov av att visa musklerna och satsa på stora projekt - i de bästa av syften, givetvis. Då får man försöka följa det hela, samt lite diskret, om möjligt ta reda på orsaken... Hugga tag i frågan, inte tappa greppet, läsa mail och protokoll i rätt ordning och jämföra med händelser i området. Ska man strö salt i sår och dra en katalog över några decenniers felslagna satsningar? Nej, i varje fall inte just nu.

Projektet

Det räcker så bra med att summera senaste två år... Syftet var oantastligt, riktlinjerna kristallklara. Men ingenting vill sedan stämma, vilket inte är märkvärdigare än att få saker i livet i allmänhet går som man tänker sig. Varken generaler eller SKK-politiker har mycken beredskap mot erfarenheten att det går sämre eller bättre eller på något annat sätt än man tänkt sig. Som nu detta...

Någonting i den vägen inträffade under hösten 2008; en rätt stor summa pengar avsattes via tjänstemannabeslut till utvärdering av mentalbeskrivning. Detta var väl i och för sig inte så märkligt, det konstiga var att den organisation som närmast berördes, inte hade en aning om det hela... Så rullade det på; hundratusen kronor blev en kvarts miljon, sedan fem miljoner. Något stort var på gång.

Undertecknad menige reporter hade ej anledning att engagera sig, hade inget uppdrag från tidningen och utan sådant inga formella möjligheter att ställa frågor, etc. Men man spetsade öronen...

Debatten

Så kom colliedebatten i Hundsport. Hängde de här sakerna ihop?

Under tiden hade folk inom collie grupperat sig; oförsonligheten var total! Människor fick sammanbrott, tappade besinningen, blev galna av hopp eller sjönk ned i modlöshet...

Därefter collieårsmötet med inte mindre än fyra högt uppsatta personer närvarande. Intressant!

Yours Truly satt i spledid isolation utan någon enda förtrogen att söka stöd hos... Man hyser en sund misstanke om att alla stora organisationer läcker som såll. Fanns det ingen position - ännu - alltså ingen tidning i ryggen med tidningens resurser... Då är det bäst att bida tiden... Tystlåtenheten nådde ibland komiska höjder. Situationen var minst sagt oklar!

Misstaget

Förr eller senare skulle någon göra ett misstag, eller något skulle inträffa som kunde bedömas vara av "allmän intresse"... Det fick inte komma för snabbt, inte för sent, det måste passa in. Tiden rann iväg, det började bli bråttom...Chansen kom och jag såg den också, fortare än någon hann ana.

Redogjorde för iakttagelserna, fick klarsignal, kunde börja fråga ansvariga personer, hade ett uppdrag.

De stora organisationernas högsta beslutande organ drar igång... Nu spelar läckor inte längre någon roll, tiden är på medlemsopinionens sida för första gången. Det hela är självskötade. På kennelfullmäktige 2009 märker de klyftiga i rummet plötsligt vad det handlar om...

Alltså gick det som det gick. Man lever ett spännande liv.

Men det har ett pris.

Övergångsstället

En tidnings integritet har inget självändamål. Tar de ekonomiska intressena över, genom att direktör och ägare har ett närmare samband än redaktör och ägare, eller de politiska/ideologiska genom att rollerna blandas samman på tidningen och i centralorganisationen, då försvagas tidningens syfte: att vara oberoende upplysare, självständig opinionsbildare, trovärdig granskare.

 En frimodig journalist som tar sitt uppdrag på allvar riskerar alltid att stöta etablissemangets ifrån sig, särintressen koms förnär. Bl.a. av den anledningen antog Europarådet enhälligt en resolution (Nr 1003) om journalistisk etik. Punkt 4: utgivares och ägares ideologi får inte stå ivägen för nyhetsrapportering och opinionsbildning.

Tänkte på detta i samband med ett oförmodat möte nyssens. Inget möte i vanlig bemärkelse, utan två personer varav Yours Truly den ena, på varsin sida av ett övergångsställe i storstadstrafik. Personen på andra sidan genar plötsligt på ett livsfarligt sätt tvärs över och ut i trafiken, hellre än att stöta ihop med min ovärdiga person och kanske tvingas hälsa. 40 års förtroende dog i det ögonblicket. Det var ingen vem-som-helst avlägset bekant utan en av hundvärldens höjdare, uppenbart trampad på tårna av nitisk journalistbevakning.

Så kan det gå.

... visade Kim och Nora i Borås!  foto: http://hem.passagen.se/skogsbygden/    Det är Sveriges genom tiderna mest vinnande västgötaspets och f n en av Sveriges ledande utställningsstjärnor oavsett ras Champion Skogsbygdens Nora Supernova (man får ståpäls av en sådan bild! - kolla blicken, kontakten, fotisättningen - töserna går i takt...) som återigen visade framtassarna - bästa gråspett och grupplacerad. Hurra! Tänk att man får vara samtida och uppleva detta! Heja heja...

  Kikade för omväxlings skull på bloggstatistiken... Det finns över 72000 bloggar på Bloggplatsen - (såå många?) - just nu är lilla Ulvusbloggen på 13:e plats över dagens mest besökta (oj!)

Eftertanke:

a) Yours Truly kan inte förstå att folk har intresse av att läsa den smörja som plitas ner från detta bedagade tjäll!  Syftet är ju uteslutande att roa mig själv... och jag är lättroad... (obs inomhus är det nymålat!)

b) Många människor är på semester - alltså är färre som skriver/läser bloggar...

Men...

Ulvusbloggen har aldrig semester! Det känns trevligt att vara efterfrågad... Hjärtligt välkomna ska ni vara allesammans!

I natt hade det hänt igen! Någon/några hade öppnat den bortre grinden mot stora landsvägen, hälften av hundarna hade försvunnit! Stor dramatik... Det var de nyfikna och mer äventyrligt lagda tikarna som tagit chansen; Minna, Gerda, Odetta och lilla tibben Mimmi - borta...

En upprörd husse begav sig ut i diverse vädersträck för att leta. Kom ganska snart tillbaka, bärande på Mimmi och de andra följde efter. Puh!

Vi satte oss ner och fantiserade om värsta tänkbara scenario - hela gänget hade kunnat bli påkörda... tänk om lilla Rasmus rultat iväg? Eller om ponnyerna varit på gården? Hu!

Vem hade saboterat grinden? Vem/vilka i hela friden kan komma på en sådan tanke? Antingen lite luriga hemvandrare, typ glopar: Hö hö, kolla en grind...

Eller mer medvetna terrorister: Släpp ut hundarna så springer de bort... hi hi!

Vem kan vilja oss illa? Vi har inga ovänner... såvitt det är bekant... Inga vänner heller... vid närmare eftertanke! De gamla hava alla dött...

Tyvärr har vi ingen vindbrygga att fira upp!

Ibland riktigt längtar jag efter den där rottweilern som husse pratat om...

Time for precautions!

Kära far har cyklat till till staden för införskaffande av kätting & hänglås!

Framtida sabotörer får medföra bultsax...

  Skulle susa in till Staden - alltså Stockholm. Eftersom Roslagen är stort som Tibet så sker sådan resa enklast och billigast genom att köra bil till Norrtälje, parkera och  åka buss resten av vägen. Yours Truly startade i gryningen enligt uppgjord plan, gjorde sig av med bilen och stod och väntade vid vägkanten i god tid. Ingen buss dök upp enligt tidtabell.

Ett par nya passagerare kom till.

Tiden gick...

Efter en halvtimme i stekhet busskur använde sig en passagerare av sitt initiativ och ringde SL. Efter mycket hummande och omständligheter framkom att det inte skulle komma någon buss - "vagnskada"...

Jaha.

Nu stod vi där.

Solen gassade. 27 grader! Svettigt! Eyeliner rann. Yours Truly såg nu ut som en tvättbjörn... Inte den svala, nyduschade och prydliga konferensreporter som lämnat hemmet en timme tidigare.

Initiativrik olycksbroder försvann... och dök efter en stund upp - i bil! Vi andra vinkades in och fick lifta till Stockholm! Ett generöst erbjudande som vi naturligtvis välkomnade.

"Vi i bilen" voro: Tobbe, som skulle ta hand om kryssningspassagerare, och Linda, på väg mot NK för att sälja sportkläder. 

Och så Yours Truly, med sikte på IAHAIO-konferens.

I ett huj var vi i Mörby och angörande av T-bana. TACK Linda och Tobbe för trevligt sällskap! Hoppas ni kom till jobbet i tid! Ett särskilt hedersomnämnande, Tobbe - last of the gentlemen - som räddade två strandsatta damer från att förgås av solsting.

Buss på villovägar... ett litet lördagsmorgondrama... Ett sånt äventyr!