Se här min fina vintage handbag! Rymmer massor...

Deep bark brown snakeskin bag with detatchable shoulder strap and bucket handle. Envelope flap closure, zippered coin pocket. By "TANO of Madrid, Spain". No flaws. 17" wide by 8" high.

OBS Rykande aktuellt på Gunnars blogg http://slutstycket.blogg.se/

Uppdaterat på vår hemsida http://ulvus.webs.com/ västgötaspets, shetlandsponny.

Tack Pernilla!

Intresserade av MH-debatten rekommenderas en titt på senaste inlägget http://www.brukshunden.se/ Etologen Hans Temrin, docent vid Stockholms Universitet kommenterar arvbarheten hos MH. Har verkligen ansvarig utgivare läst och godkänt (förstått...?) det här? Temrin sågar ju hela skiten!

Marina och Miss D*Det talas om hundmänniskor... och kattmänniskor. Äldsta dottern Marina är definitivt en kattflicka! Marina har ingen hund men är ändå kassör i Skottefederation, gissningsvis pga sina ekonomiska färdigheter som chef för ett stort bostadsföretag... Det saknades förvisso aldrig hund och hundintresse under uppväxten. Marina ägde och ställde ut en tibetansk spaniel och vann certifikat, hon tävlade bruks och var hjälpförare i rapport, deltog på Ungdoms-SM... Men det var först med katterna som det sa Klick! Under en utställningsresa besökte vi den kände domaren och uppfödaren av yorkshireterrier och pekingese, Henrik Johansson. Han hade en vacker creme perserhona. Med tiden fick hon ungar och den blåcreme perserflickan Dessie köptes till Marina. En mycket älskad katt!

Dessie fick en kompis Patsy, likaledes perser och blåcreme, Marina lärde sig trimma och pälsvård. Kattfröknarna ställdes ut med växlande framgång... Så kom vita perserpojken Billy som fick BIF - Bäst i färg - Stolta stunder! Hela familjen tyckte om dessa vackra och personliga katter. Marina gick ur skolan, flyttade hemifrån, fick eget hem och familj - och till all lycka en man som är kattvän och i boet medförde egen huskatt.

Åren gick...drömmen om topshowkatten fanns kvar... Mor involverades i projektet, vad roligt! Katter studerades å utställning. Marina fastnade för överjordiskt sköna och framgångsrika Ormeryds perser & exotic, vilket inte var svårt. Det sa Klick! en gång till! Uppfödaren Anna Lange, perservärldens grand dame, är mycket sparsmakad med var hon placerar sina katter... Ömsesidigt tycke uppstod med tiden och en brunspotted perserkattunge, Ormeryds Emma (samägd med Anna Lange), flyttade till Roslagen och blev med tiden JW Int Champion och flerfaldig BIS-vinnare.

Marinas son Felix fick Emmas unge, Ormeryds Jeffrie Austin, exotic bruntabby kastrat och certvinnare. Nytillskottet Ormeryds Lunar Cheesecake (bilden), var med på helgens utställning. Marinas missar är inte bara snygga på domarbordet - folk skulle bara VETA vilka fantastiska sällskapsdjur perser/exoter är! Kattlycka!

...var det en mycket trevlig dag! 500 fina katter att titta på och beundra, så gott som samtliga vackert presenterade och så väl omhändertagna, vilket så klart gläder en djurvän. Ändå kan säkert en utställning vara pressande för katterna, men de allra flesta verkade ta människors dumma påhitt med cavalier indifference på sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga vis...

Det fanns katter som stannade i hjärtat, sköna kissar som gav en ilningar i tårna! En oändligt vacker vit perser, en blå-vit, en röd... Och så alla dessa kattmänniskor! Yours Truly hade måhända förutfattade förväntningar - hur smälter man smidigt in bland exklusiva missars minst lika exklusiva ägare? I stort hår och lång päls...? Terrible faux pas... den tillfälliga besökaren var gissningsvis en udda existens... Spelar ingen roll... Kattfolket i Örebro är alldeles osedvanligt vänliga och vardagliga på ett hemtrevligt vis! De glada adjektiven hopar sig i drivor... Och inte en glitterkavaj i sikte - det är katterna som tilltalande nog är i centrum!

En annan intressant iakttagelse: nästan hälften av domarna och funktionärerna är män! Detta till skillnad från min hundras(raser) och hundklubb(ar) där en karl bland de aktiva nuförtiden är lika sällsynt som en Koh-i-noor... Män dominerade i hundvärlden förr, så icke längre, i varje fall har de märkligt försvunnit från verkstadsgolvet... Något för en allvarligt menad socialantropologisk studie? Men här fanns de! Kanske denna hälsosamma balans bidrog till god stämning? Ovanstående tröja med anslående tryck visas här med vänligt tillstånd av ägaren Johnny, som visade sig vara son till kassören i Nerk. Texten illustrerar väl dagens övning. Vi kommer gärna tillbaka!

Kattutställningar påminner om hund-diton, men har ändå egna procedurer. Sålunda bedöms de nominerad katterna av en BIS-panel av domare. Just Nerikes Kattklubb är känd inte bara som duktig organisatör, utan även för att finalerna går smidigt och görs lite extra spektakulära.

Här presenterades alla 12-13 domare, en synnerligen internationell skara! - och kom in på stora scenen i en lång rad till tonerna av O When The Saints Go Marching In... De vinkande och viftande med sina "spröt", ett slags vippor med fjädrar och ibland små bjällror, som domarna använder för att bringa fram det mest själfulla uttrycket hos katterna. Det såg helfestligt ut. Den talrika publiken hejade och applåderade - stämningen på topp! Rena Champion of Champions om jämförelsen tillåts...

Nominerade katterna bars in av respektive assistent och finalerna kördes igång. Sköna Miss D fick "sin" domares röst, en annan fin katt fick två domarröster och blev BIS-junior. Så nära... men ändå går det inte att vara besviken. Det var en härlig show!