I dagens samhälle är det många som äcklas över ytlighet och fördumning. Man söker sig till vad som är kvalitativt och bestående. Det behöver inte bara vara intresset för hus och hem och Antikrundan. Det kan också gälla rashundar. Inom hundsporten är det dock många som med oro ser på på aktuell inriktning. Kynologi har blivit en bisak, sidoaktiviteter breder ut sig och blir alltmer huvudsaken. Uppfödning är kringgärdad av tvingande regler, uppfödare dignar under hiddiösa kostnader, aveln i händerna på genetiker och konsulter - ja, alltid föder det någon... Moderaser idag är s k naturhundar, eller assesoirer typ chihuahua och egoförstärkande bull-hundar. Kulturraser verkar upplevas som svåra och krävande. Hundägare av idag kanske är rädda för detta? Anses det inte fint att kunna något? Att föda upp topphundar kräver kunskap och färdigheter. Det låter svårt och det är det också.

Jag tänkte på allt detta då vi idag var på Skottefederationens årsmöte. C:a 20 medlemmar hade mött upp, vilket väl får anses som välbesökt (SF har 228 medlemmar) - stämningen var god, årsmötesförhandlingarna gick som på räls. Bekymret är rasens nuvarande låga numerär - farligt nära det rent alarmerande! Detta är ett problem som skotten delar med flera andra klassiska raser. Det är mycket råkigt! Folk har inte en aning vad de går miste om... En skotsk terrier är sund och robust, den är en mycket trevlig hund, skotten har århundraden av kultur i sig. Dags att fler får detta klart för sig!

Hundsportens vagga stod i Storbritannien. Många längtar tillbaka till den tid då man vände blicken mot de insulära britterna och då inte minst terriergruppens stora. Dags att göra det igen? Tillbaka till rötterna! Med det här inlägget vill Ulvusbloggen hedra föreningens avgående ordförande Dan Ericsson som ägnat 40 år åt skotsk terrier och innehaft i stort sett alla poster i Skottefederationen. Hurra för Dan! Länge leve skotsk terrier! Hurra för skotten!