... i Gerdas nya flock. Lilla G tar för sig mer och mer, leker med bollar, leker med Gunvald (som är alla valpars självutnämnde lekfarbror), leker med Minna, så än är undrens tid inte förbi. Alltså, Minna var perfekt mor till sina små, men inte direkt lekte hon med dem, småttingarna fick storbror Gunvald ta hand om när Minna tyckte hon gjort sitt och result avvande dem vid 6 veckors ålder. Men den lilla nykomlingen går bra att busa med...
Allt är bra med Gerda, hon är lugn och trygg, sover som en stock på nätterna, håller tätt inne, äter bra av valpfodret, men den patenterade hälsosamma pölsa som livnärt Ulvus vovvar i 40 år, den kan matte behålla för sig själv. Sniff & rynk på nosen!
Dock satte lilla G skräck i mig idag. Hon älskar höjder och är säker på foten, vig som en liten katt. Nu gick hon och balanserade livsfarligt uppe på en av våra murar, fick syn på matte och tog ett jätteskutt i min riktning. Duns i backen -ett fall 160 cm minst! Svälj, tänkte ja, veterinären nästa!
Gerda reste sig, rusk! och såg oberörd ut. Det är tåga i knatten i alla fall!