Yours Truly lever i de bästa av världar... Kul och spännande jobb, den ena dagen är aldrig den andra lik... trevliga husdjur att pyssla med!
MEN... dessa två fundamentala delar i vardagslivet är understundom ej helt enkla att kombinera.
Djuren - hundar, hästar, katter & marsvin - hava alla det gemensamt att de ogillar förändringar i dagens rutiner. ALLT ska göras likadant samt i rätt ordning. Minsta avvikelse från programmet och det blir obstruktion!
Som tex idag, när stormatte skulle ut på jobb. Tid & plats för detta Stockholm 13.00
Plenty of time för att sköta djur och hem. Var det tänkt.
Hästarna skulle få sin mat lite senare, så de skulle vara sysselsatta med den samt mätta och belåtna i min bortvaro.
Hundar, katter & marsvin hade fått sitt, hästpellets var satt i blöt. Lastade i sopsäckar i bilen för bortforsling till sopstationen, vilken är belägen åt rätt håll. Fiffigt! Vips var klockan jättemycket. Stapplade ut med hinkarna med hästarnas mat plus vatten. Såg genast på deras (dvs pållarnas) miner att de var mycket missnöjda med sin situation. Knegade ner för backen till hagen med elstängslet. Där - rymningssäkert - skulle hästarna vara när gården lämnas obevakad. För att komma dit måste man gå på en smal stig med murar på ömse sidor. I vanliga fall går Yours Truly först med ponnyerna sedesamt skrittande bakom, i gåsmarsch efter rangordning. Så icke idag, de kom stormande i bredd! Ett halft ton galopperade hästkrafter, där har man inte mycket att sätta emot. Tjong-pang - lilla ja gjorde en bicycletas värdig Zlatan och landade i backen med en duns. På något vis klarade jag hinkarna från att spillas ut och mig själv från att få en hov i pannan. Då hade det väl varit morsning och goodbye...
Man blir lite matt när luften går ur en... Upptäckte att sista höbalen var den sista - bokstavligt talat. Måste åka och köpa hö, orkade inte lyfta ur åtta fulla sopsäckar ur bilen igen. Det fick bli en kompromiss - körde till höbonden i rasande fart, ett par höbalar som kunde läggas OVANPÅ sopsäckarna. Listigt!
Hem igen, nu var det plötsligt jävligt brått! Och hur får man sig själv i visligt skick? Av med de leriga, ja rent genomlortiga paltorna.
In i duschen - en god början! Vred på kranen - kom inget vatten! Tjall på hydroforen, typ.
This could only happen to me...
Klev ur duschen, nya kompromisser (går inte in på några detaljer). Akuta problem tornar upp sig: Hittar inte mina näst bästa byxor (undanber mig usla kommentarer!). De bästa i tvätten. Paniken nära. Febril jakt på passande kläder. Alla svarta och mörkblå ratas - hundhår och strån syns! Av samma skäl inga luddiga plagg.
Först rasta hundar, sedan stänga in och täppa till, alla jobbprylar med, laddad mobil, omkoppling, öppna grinden, köra ut, stänga grinden, köra iväg. På något sätt, oklart hur, kom man iväg hyfsat presentabel och en halvtimme försenad. Inte en sportslig att hinna till soptippen. Säckarna fick hänga med till Stockholm. Kom på att jag inget ätit på hela dagen, inte tid med det. Fick bli en cocacola + chokladbit på macken. Körde som en galning. Uppenbarar mig till intervjun (en av hundvärldens VIP-personer) med ett billass sopor! Dessutom hade Yours Truly glömt/ej hunnit med att peta naglarna...vilket upptäcktes när jag kastade en förströdd blick på de sorgkantade labbar som vilade på ratten...
Ibland blir jag så trött på mig själv! Det är en sådan smärtsam insikt att inte vara så bra som jag tror. Tärande på ett fragilt ego!
Nu infinner sig en rad frågor:
* Kunde då inte högman ombesörjt detta tidigare? Nix, en person som mockar samt rotar i fodersäcker bör visligen göra manikyr i nära anslutning till offentligt framträdande. Annars är det liksom ingen mening med det hela.
* Kunde då inte högman startat dagsprogrammet lite tidigare? Forget it, djuren blir arga/oroliga om det blir störningar i rutinerna.
* Men din slöa skit, du kan väl iaf lägga fram kläderna i tid! Möjligtvis, men klädseln beror ju på temperatur och väderlek vilka som bekant äro växlande.
* Jaha, men hur gick det då med jobbet? Jo tack, bra. Det gör det nästan alltid...

En härlig bild på Sänningengårdens fem små G:n med sina fina svansar hängande utanför bädden. Gerda är längst till vänster med de ljusa öronen. Ser listig ut, tycker jag, det är bra. Väl medveten om fotografens arrangemang men fast besluten att bevaka sin plats i den sköna korgen!

Läs Ingrids studier av folkhemskheter på Ålandskryss http://igurt.bloggagratis.se/