Vaknade 4.30 av att Gunvald fått hicka. Låg vaken medan gryningens grå fingrar infiltrerade nattens mörker (skickligt!) och begrundade mitt liv. Såg levnadsförloppet passera revy. Funderade på om det inte gick att redigera bort vissa delar.Jag: Whi skedde detta mig?G: Hick!En mig närstående och klok person har sagt att det mest effektiva sättet att skapa oreda i sitt leverne samt nya ovänner är att engagera sig i en rasklubb. Att vara involverad i en lokal brukshundklubb ger inte alls samma komplikationer. Där måste folk hjälpas åt. Men det finns en särskild spänning bland människor med detta gemensamma intresse; en hundras som ska se ut och bete sig på ett visst sätt. Förvisso kan det vara ett intressant och givande arbete inom rasklubben. Men det är mest skimrande laguner i en ocean av intriger (inte illa!).En Plan började ta form. Dags för en försenad New Years Resolution! Från och med detta nu ska Yours Truly icke låta sig engageras i någon form av rasklubbsarbete, typ:* skriva motioner* författa skrivelser till Högre Ort* nekrologer över fallna storheter* översätta domarberättelser* sammanställa kompendier* göra Rasspecifika Avelsstrategier (s.k. RAS)* vara valphänvisare* sitta i valberedning* & C, & CSådant som folk tror att man snyter ur näsan i en handvändning, men som kostar tid och otroliga mödor. Dessutom ska det vara bra hopsatt samt rätt också!Och vad får jag för det? Jo skit på långa spön och sju års olycka. Att dväljas med babblande kretiner var helvetets förgård och helvetet hördes hela tiden (lysande!). Jag tänker aldrig mer utsätta mig för dessa motbjudande och förfärliga individers illasinnande godtycke.Bättre då att för resterande framtid ägna sig åt Det Lilla Livet; familj, djur, hem i ungefär den ordning, jobba, betala skatt och räkningar och allt annat som försummats pga av ovanförmälda. Så det är vad jag gör från och med nu. Amen.