Sitter och väntar på att hovslagaren ska dyka upp. Dolly, Voice och Viola ska få fina fötter innan de åker på sommarbete. Bra för dom och en arbetsuppgift mindre för mig. Men samtidigt försvinner trevnaden med dessa små fina ponnyer, deras betande på gården med lugnt svängande svansar och det mysiga pysslet med hästarna. Suck! Hur går man vidare? Med vad då? Långsamt har det gått upp för mig att all verksamhet gått i stå. Allt roligt och spännande som planeras får skjutas på framtiden. Gone! Out of the picture! Känner mig blåst på belöningen för allt slit. Den 10 juni är det kursavslutning, vi kan inte vara med... Almanackan, som hittills varit tryfferad med verksamheter, ekar plötsligt obönhörligt tom. Husfadern har fått massor av förfrågningar om domaruppdrag. Jag sa: Döm på du! Så en lång sommar in splendid isolation utan "någonting" är vad man kan ser fram emot... Depp!

Framtidshopp! Får vi presentera Ingrids skottevalp Raglan Reform Club "Viggo". Hans mamma är Raglan Rival Queen (Brio French Connection – Ch Raglan Royal Lady), två cert och vinstrikaste skottetik 2007, och pappa tyska importen Peppone zum Stiefelchen (Monet zum Stiefelchen – Skarlet von Tinsdal) som hittills har två cert.
Fin eller hur? Kan förstå hans lyckliga ägare som inte kan se sig mätt på underverket. Se sån stil han har....

Nu har lilla skottevalpen Viggo - Raglan Reform Club - intagit nya hemmet i Norrtälje. Närmare beskrivning av lille V:s öden och äventyr finns på http://igurt.bloggagratis.sePå bilden har Viggo varit 30 sekunder på nya stället och bekantar sig med hemmets övriga pojkar, Uno och Ola.

Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet

är ett jagande efter vind.

Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?

Suck! Så där är det med allt som Yours Truly företagit sig i livet. Jäkla typiskt mig! Så fort jag ska till med något roligt, sinnrikt och väl uttänkt så snubblar jag på mållinjen precis när säcken ska knytas till, eller hur man nu säger. Man går ut som kursetta, men samma dag som examination ska ske ligger man på BB! Detta har iaf hänt vid tre tillfällen. Dålig planering? Bara som exempel på allt whereof is our portion under the sun. Man ska prövas helt visst, men finns det ingen rättvisa här i livet.? Eller rätt och rätt? Vad lönar det att hålla på, när man ständigt halkar ner från stegen? Ja, arbetsuppgifter saknas ju inte, sitter här med ett berg framför mig. Men det roliga; uppfödning, valpar, tävling - hur blir det med det? Intet, platt intet... Dumma Lisbeth får skit på långa spön, samt en trave veterinärräkningar. Underhandsrapport ang obduktionen gör mig inte klokare. Patologerna är nu inne på herpes. Var har jag fått den ifrån? Symptom på valparna stämmer, men hur hänger det ihop med de vuxna hundarnas kräk & diarré? Där är jag själv inne på coronavirus (från kursen?) - ivf var det ett massivt utbrott av coronavirus i Stockholmstrakten i början av maj, enl SVA. Är det en jävulsk tillfällighet att mina hundar fått BÅDE corona OCH herpes? Det är OLIDLIGT att inte veta!

Hur går man vidare? SKA jag gå vidare - med vad då???

Har en sund och präktig tiklinje. Skaffade en vacker hane som blivande pappa till framtida valpar. Han skulle alltså komplettera de detaljer som behöver förbättras. Så skedde också, alla - dvs jag själv och valpköpare är nöjda. MEN i varje sådan kull har det dykt upp en vit valp - trevlig, glad och inte svårplacerad. Men vitingarna har renderat mig kritik, ety färgen ej är godkänd. Alltså måste man tänka om. Köpte en tikvalp från andra linjer. För tidigt att säga vad som komma ska, det kommer att ta evigheter, dvs ett par år innan man kan ens tänka på att försöka. Kan inte ens ta ut henne nu för träning, m.m fast det skulle behövas. Prövade en fin gammal obesläktad hane. Det blev den kull som numera sysselsätter patologerna på SVA...
Under tiden sitter jag här och kan icke annat. Frivillig karantän. Hur länge? Inga utställningar inom överskådlig tid! WDS han man bara glömma... Gäller detta enbart mina hundar? Kan jag dyka upp i egen person? Och inte får jag träffa Ingrids lilla skotte... Depp!

Grattis alla våra katter; Märta, Viktor, Hasse och Ture, som idag fyller nio år! Här med mamma Klara längst till höger.

Jag orkar inte skriva något närmre referat om finalen i Champions League. Det blev en utdragen historia. Husfadern och jag bänkade oss framför TV:s beväpnade med te och sockerkaka och initerade rapporter om dagsform och strategier. Lysande fotboll i 90 minuter, då det stod 1-1 mellan Manchester United och Chelsea. Därefter förlängning, ösregn, kramp, missmod, fula efterslängar, gula kort och tom en utvisning. Man tänkte mörka tankar om de insulära britterna, ända tills man insåg att de mest skyldiga var spelare med ursprung från Elfenbenskusten och Argentina... Så blev det då straffläggning - detta gissel för mänskligheten - husfadern sa att det i alla fall är bättre en slantsingling, som på 50-talet. Hörde förresten att detsamma praktiserades vid en årsmöte i en specialklubb. Klubbens ordförande valdes via lottdragning, då mötesordföranden var feg och inte vågade använda sin utslagsröst... United vann till sist i det långa loppet dvs matchen...

Extatiska rapporter från valphämtningen i västerled. Underverket är pigg och käck och har ett fruktansvärt gott humör. Fortsättning följer...

Go´natt...Zzzzz--Värdelöst Vetande: Om en hund springer in på planen, snor bollen och släpper den i mål, så döms målet bort. Om däremot domaren träffas av bollen som på så vis styr in i mål, räknas det som mål då domaren ingår i planens krevisita. Den spelare som var sist på bollen tilldöms målet...

... skrev Moa Martinson, 1890-1964, denna luttrade kvinna. Moas uppgivna suck äger nog sin giltighet även för mången av dagens systrar i förskingring. Själv är jag dock lyckligt lottad med enbart bra karlar i min närmasta krets; make, svåger, svärsöner, m.fl - Affe, Leffe, Boa, Jocke, Ola, Uffe, äro alla män att lita till. Med viss tvekan tar jag med även ett par no-relations; Chefen (vi har jobbat ihop i 30 år utan att bli less) och vår underbara veterinär Carl Petter. Det här är killar som är Guld; duktiga yrkesmän, ansvarsfulla familjefäder, ständigt närvarande pappor. Jordens salt!







Hederliga och riktiga karlar, vilka härmed lyftes fram som förebilder. The good example!



Vår svärson Boa får representera dem alla, ety han på sistone medverkat till ett par extra guldstjärnor i svärmors bok.







Som till exempel när sonen Felix fyllde år. Det blev kalas och släktträff på lantstället i Länna. Efter presenter och förtäring blev det tal om promenad ner till sjön, kanske bad.







Men Daniel, den ena av våra tvillingbarnbarn, har tjall på gåendet och tar sig för tillfället fram i rullstol. Det gick inte att köra rullstolen i väglöst land. Daniel är nu sju år och har blivit stor kille. Ingen orkade bära honom så lång väg. Men Boa orkade! Han såg att den lille pojken blev ledsen... I ett nafs lyftes Daniel på starka armar och fick sitta på Boas axlar hela vägen - det är minst en halv kilometer. Daniel kiknad av skratt och kunde nu skåda jorden från denna höga höjd. Och självklart bars Daniel tillbaka på Boas axlar, när alla roat sig vid strandkanten och plaskat i vattnet. Sådant glömmer inte svärmor...







Inte heller när jag satt i mitt utvakade elände med sjuka valpar och inte ätit eller sovit på ett par dygn. Då fick jag hem ett medskick; märkt "Boas Överlevnads-Kit" - nyfiskade aborrfiléer och vodka i kristallplunta. Boa hade räknat ut att svärmor behövde något styrkande... Dessutom innehöll försändelsen en bok: Fritiof Nilsson Piratens "Vänner emellan". Visst blir man glad!

Brev från SVA! Slet upp kuvertet. Preliminärt obduktionssvar visade på kraftigt lungödem (stämmer med symptom, Adas valpar hade andnöd).Vidare undersökning pågår. Bl.a mikroskopisk vävnadsundersökning (histologi). Normal handläggningstid för obduktion är 3-4 veckor och för preparatundersöknin 1 vecka. Så vi får tåla oss ännu en tid... Fortsatt karantän alltså.