... man tycker bäst om sina egna! (känt citat av Moa Martinson). Stämmer på pricken, ivf på mig. Blir mest entusiastisk över och genomdrivare av de egna påhitten, åtminstone de genomförbara... Medan androms påbud får mer förströdd uppmärksamhet... Och är det något bra här i Livfet som Yours Truly medverkat till så är det våra underbara döttrar! Alltid beredda att stötta när det behövs, alltid snillrika i egna företag.
Marina, Astrid, Ingrid - de vackra namnen är som pärlor på tråd... Kram till våra fina och rara flickor - ni hedrar far och mor!

I lördags samlade vi ihop oss i diverse fordon och styrde kosan söderut, närmare bestämt till Hasseludden söder om Stockholm för att fira Alfs storasyster Maud, som fyller 70 år! Hurra för Dig, Maud! Och hurra för oss som fick träffa alla släktingar från när och fjärran i den spatiösa Skepparvillan, där Maud är faktotum, om än in semi-retirement.





Måste skynda mig till en förklaring; jag, med nästan inga egna släktingar i livet, har haft lyckan och den stora förmånen att få komma in i denna stora och varma syskonskara, där alla håller av och månar om varandra. Och dess pivotal person är Maud, allas stormamma, som med ett vänligt ord till alla och glatt leende tog emot på Skepparvillans entré. Det blev många glada återseenden och mycket prat, samt - naturligtvis - en ljuvlig buffé uppdukad i ett av de många stora sällskapsrummen. Mycket smakfullt! Allt var lyckat och så fint ordnat. Jag har inte en susning om hur många personer som var på plats för att hylla födelsedagsbarnet; barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn(!), samt övrig släkt och vänner, bryllingar och trasslingar, ingiften m.m - skaran av gratulanter tog aldrig slut... Hur som helst, vi skålade, sjöngo och hurrade för Maud, vår käraste jubilar och vän. Bildens glada nunor tillhör Ola, Ingrid och Boa som tar igen sig på verandan och hämtar krafter inför kaffe och dessert.





Tack Maud för en underbar dag!

Ryssland vann ishockey-guldet i en spektakulär final mot värdnationen Kanada. Vilken rysare! Ryssland tog initiativet direkt med tidigt mål. Därefter kom ett par landsmän att spela huvudrollen på ett mindre smickrande sätt. De svenska domarna pallade inte för trycket från den extatiska hemmapubliken och var nära att råna det ryska laget på triumfen! Ett par tvivelaktiga domslut och Kanada kunde göra inte mindre än tre mål. I sista perioden reducerade ryssarna mot ett backande kanadesiskt lag och straxt före full tid stod det 4-4. Förlängning! Domarna skärpte till sig, Kanada fick en utvisning (helt riktigt dömt, pucken över sargen) och Kovalchuk kunde sätta segermålet.Jag är gaggigare nuförtiden och kommer inte längre ihåg namnen på alla ryska spelare, men det var en upplevelse!Hockey-VM är slut, snyft! Tack till Leif Boork, Håkan Södergren och de andra i TV-studion för rätt mycket underhållning! Vad gör man nudå? Hav tröst, den 7 juni börjar fotbolls-EM!

Rexmarsvinet BOY10-06 BIR-06 Sch Nch Ulvus Silverlord, äg Margareta Korvi
Silverlord, årets vinstrikaste rex 2006 - gjorde ett tillfälligt framträdande i show-biz och detta med bravur. Han blev Best in Show på SMF:s officiella utställning i Kiruna. Grattis Margareta, som håller sin fingris i sådant skick! Silverlord - "Sigge" för sina vänner - är fyra år gammal

Ishockey-VM: Tre Kronor torskade med 0-4 mot de finska Lejonen i bronsmatchen. De stolta svenska gulddrömmarna blev till grus... Skottstatistik: Tre Kronor hade 36 skott på mål, Lejonen 13... Fyra av de finska puckarna gick i mål, vilket gav brons till Finland. Sverige blev snöpligen utan medalj. Vad säger man? Hyvä Suomi! (Hoppas stavningen är rätt; ska det inte vara två ä:n?) Grattis Finland!

Varför blir det så få västgötaspetsar? Eller rättare; varför händer det så ofta att en tilltänkt union inte resulterar? Av rapporter från omgivningen att döma är det osedvanligt många som misslyckas med parningen. Detta kan ju oftast skyllas på den mänskliga faktorn - talar om hundar i allmänhet - det kan vara fel dag, fel omgivning, tikägaren, hanhundsägaren, eller båda i förening, beter sig klantigt. Detta är inget ovanligt Sen har vi en del del knepigheter med just västgötaspetsen.



Mycket ligger väl i att västgöten är en "naturras" - den står i många avseenden de vilda hundarna närmare. Det kan vara Alfa-tikar som inte tillåter någon annan tik i familjen att få valpar. Många vgs-tikar har betydligt längre mellan löpperioderna än mer domesticerade raser. Färre chanser att försöka... Dessutom finns det gott om västgötaspetsar som är som svanpar, de gillar bara varandra...



Ett annat problem är att vissa hanar visar ett måttligt intresse för uppgiften. Och så alla som inte får "häng" hur de än anstränger sig. Det blir bara ut-och-in. Utan naturlig hängning måste man hjälpa till - det förutsätter självklart att det är en tik som är villig. Hanen ejakulerar i tre faser, under den första kommer inga spermier. Trillar han då ut så blir det inga valpar... Alltså får man då vara påpasslig och stötta tiken så hon inte sätter sig, samt milt putta på hanen baktill, så att det som ska hamna på rätt ställe också gör det.



Och så detta med storleken... som visst har betydelse... Någon uppfödare som skulle beskriva sina hundars övningar, sa att "den" var ju inte mer än en blyertspenna, så det var inte konstigt att det inte blev någon hängning. Tycker mig märka att de mer välutrustade herrarna har lättare att få häng.



Mången tikägare odlar en romatisk idé om att allt ska ske så "naturligt" som möjligt. Vad är naturligt? Släppa hunarna i en skogsbacke och gå in och sätta på kaffet? Det är inte så bra... Tiken kan försöka slita sig och hanen kan bli skadad. Säkert kan flertalet hundar förr eller senare klara av ett genomföra en parning, men ofta får hunden göra hundratals försök innan han lyckas. Ibland har man inte tid/möjlighet att vänta i flera dagar och hanen riskerar att bli utmattad. Den som påstår något annat vet helt enkelt inte vad man pratar om.







Det är ingen tillfällighet att det är de mest erfarna uppfödarna som oftast lyckas bra med att para. Alltså de som vet hur "man gör"...



Det är heller ingen tillfällighet att det förr i tiden fanns professionella hundparare. Den mest kände höll till på Hundstallet i Stockholm - har för ögonblicket glömt hans namn - men dit kom tik- respektive hanhundsägare med sina hundar och lämnade in paret på det att parning bleve ordentligt gjort. Vi talar om waaay back i tiden - kanske 50- 60-tal. Det var alltså inte bara för att de fina damerna på Östermalm skulle slippa befatta sig med slikt. Vitsen var ju att hundpararen skulle se till att unionen kom tillstånd vilken förhoppningsvis skulle resultera i valpar. Och det var ju det som var meningen med alltihop.



PS Idag har bloggen slagit rekord - över 300 unika besökare!

Leif Boork - här utan mustasch.

Under hela sjuk- och vaktiden gällde det att hålla sig upprätt, alltså inte somna av utmattning. Det fick bli TV dygnet runt. På så vis kom jag att se alla matcher i ishockey-VM. Glöm alla dumheter som här kläckts om hockey... kuddkrig och grabbiga reportrar... Det hela har varit mycket sevärt; Leif Boork är ett under av sakkunnighet och Håkan Södergren som bisittare rena fyndet! Dessutom upptäckte jag att ishockey-VM marknadsför Mustasch-Kampanjen mot prostatacancer. Vilket genidrag att ha mustaschen som symbol! Prostatacancer är väl annars en pinlig herråkomma som man kanske inte talar högt om. Alla pojkar, stora som små, har prostata och den ska man vara rädd om. Nu har den hamnat i blickfånget på Stora Grabbars sista utpost - VM i ishockey - och det är utmärkt. Här satt alla i TV-studion och odlade mustasch som sympatiåtgärd, man kunde från den ena matchen till den andra se hur Boorkens mustasch växte sig allt större och stiligare. Vad kan man hitta på för motsvarande på kvinnosidan - en BH kanske? Men det ger inte samma effekt. Jag frågade husfadern om han ville anlägga mustasch som symboliskt stöd. Han sa att mustaschen numera skulle bli gråmelerad och inte lika fin som förr. Men lovade tänka på saken...

Idag gratulerar vi Nenne Runsten, som fyller 75 år. Hennes namn är välbekant för alla svenskar, det förekom i nästan alla eftertexter på på filmer, allt sedan TV:s barndom. Personligen kommer jag alltid att vara tacksam för hennes vänliga hjälp med allt praktisk i samband med mitt översättararbete. Det var lätt att prata med Nenne och vi hade också¨hundintresset gemensamt. Nenne Runsten är skicklig uppfödare och även domare, här i mitten på bilden.