Fick det här trevliga vykortet från föreningen Gamla Hagalunds Vänner, där en annan är medlem såklart! Originalet är av Bo Matson.

Jag är född i Hagalund och bodde där 1945-1966. Nostalgi! Den här vägen såg precis likadan ut när jag varje dag gick till mitt arbete på apoteket Kvarnen i nuvarande Solna Centrum. Hagalunds kyrkas torn sticker upp i mitten. I kyrkan var jag lucia på 50-talet. Jomän!
Så här står det i Wikepedia om Gamla Hagalund: "Den gamla trähusbebyggelsen uppfattades av somliga som en kåkstad och revs nästan helt och hållet på 1960-talet, men är förevigad inte minst i konstnären Olle Olssons målningar och fotografen Björn Breitholtz bilder i boken Hagalund - ett svunnet 50-tal. Olle Olsson var född och bodde i Hagalund hela sitt liv. Han signerade sina tavlor med namnet Olle Olsson Hagalund.





Namnet Hagalund sägs ha sin härstamning efter torpet Haglund, som sen blev Hagalund, kanske för att det påminde om det mer kungliga Haga slott i närheten. Torpet ägdes av en liten gumma, som sålde kaffe till blåbärsplockande stockholmare. Torpet rasade så småningom samman av husbock och ålder. Haga slott står däremot kvar.





Nya Hagalund började byggas omkring 1890, samtidigt som Stockholm började växa och många människor bodde väldigt trångt, började man sälja tomter i Hagalund i Solna socken. Här fanns då egentligen bara ängar och blåbärsskogar, samt ett värdshus, och det var runt detta värdshus som byggnationen startade. På mark som tidigare hört till godset Övre Frösunda. (Värdshuset revs senare för att ge plats åt Landstingshuset. Vid rivningen togs värdshuset ned så varsamt som möjligt, för att kunna återuppbyggas på annan mark, men förvaringen ombesörjdes så illa att virket ruttnade.)





Marken utannonserades i dagspressen och de som svarade på annonserna och köpte tomter var hantverkare till exempel snickare, murare, glasmästare, målare eller plåtslagare. Olle Olssons morfar, snickaren Carl Brolin, var en av de första som tilldelades en tomt, i kvarteret Odin. Det som var lockande var att man här inte behövde bygga dyra stenhus, man fick lägga papp i stället för plåt på taket och var och en fick bestämma husets form, färg och annat.





Husen byggdes ofta före och efter det vanliga jobbet och med ljus från lyktor arbetades det från tidigt på morgonen till långt in på nätterna. Man hade inga bilar, i bästa fall hade man tillgång till häst och vagn, men de flesta var tvungna att släpa byggmaterial och annat på kärror. Vatten fick man hämta vid ett litet pumphus, om man inte hade ordnat med egen brunn. Vägarna var utan beläggning och Hagalund kallades ibland "Vilda Västern".





Eftersom det var händiga människor som byggde husen och friheten var stor, blev det många, rikt smyckade verandor, med lövsågerier och kanske till och med en tornspira, sådana fanns ju på Stora Frösunda. En trädgårdstäppa, ett rött fint staket och kanske ett lusthus fullbordade bygget.





Efter några år fick Hagalund sitt första stationshus och åtta år senare 1903 byggdes en ny station och godsmagasin. Tidigt gick dock rykten om Hagalunds fattigdom. Det berättas om både hur barn och vuxna tog sig in till stan och tiggde eller sålde vedpinnar. Tidningarna skrev om detta och snart visste hela landet hur eländigt det var i Hagalund. Att många barn hade en lycklig barndom i samhället talades inte så mycket om, inte heller den starka sammanhållningen och hjälpsamheten grannar emellan som präglade området."

Nu presenteras valparnas mamma; Svensk Utställningschampion Fennican Glada Gladiolus "Ada". På bilden från uppfödaren Inga Kahlman i Finland är Ada 4 månader och har blivit BIG-3 på valputställning. Hon fortsatte sedan i samma stil här hos oss, finalplacerad på sin första inofficiella utställning. Sedan tävlade Ada i vuxenklasserna och vann i rask takt 3 cert före sin tvåårsdag och sedan ytterligare ett cert samt CACIB och blev Champion. Över huvud taget har allt Ada gjort varit duktigt och bra; på kurs, i utställningsringen eller i aveln. Hon är hd-röntgad ua, ögonlyst ua, senast vid 8 års ålder, ej ljudkänslig och inte rädd för någonting. Ada hade aldrig i sitt liv sett en kossa, men fick betyget "mycket goda vallanlag" på SKV:s vallanlagstest. Ada är en underbar mamma, har lämnat 14 valpar (utom de fyra som är nyfödda). Inga valpar har dött eller haft någon defekt, inga bettfel och kryptorchider på 8 hanvalpar. Flera av Adas valpar har visats på utställning och fått certifikat. Nyligen blev hennes barnbarn, Grålötens Tut i Luren, Nordisk JuniorVinnare, tog cert och är vinjetthund för WDS. Ada själv har aldrig varit sjuk. Hon uppfyller platsen i hemmet som Top Girl med stor självklarhet. Bråkar aldrig och kommer bra överens med folk och fä, men har bestämda åsikter om saker och ting. Alltid glad - very aptly named - skulle man väl säga. Hennes pappa är välkända Fin EE Ch Fennican Yks Yrjänä Vaan och mamma Int & Nord Ch FinW-97 EuW-97 Fennican Sifonki Sofia. Adas kullsyster är en stor berömdhet, Multi Ch Fennican Geeba Gerbera, som torde vara den mest meriterade västgötaspetsen. Hennes bror Fennican Gabriel Kimson är i Holland och har minst ett cert. Jag har även träffat Adas farmor, holländska importen Silver Lady v d Zwanensteeg, en tik som jag tyckte mycket om, utmärkt typ och härligt temperament.
Jag kommer alltid att vara mycket tacksam mot Inga Kahlman att vi fick möjlighet att få vår fina Ada!

Bilden är från en tjusigare tid, föreställer som synes två Stjärnor och en i Randigt! Some trip down memory line... De i hundsporten någorlunda bevandrade torde känna igen dessa stiliga herrar, som numera uppnått toppen inom hunderiet. I bästa fall igenkänns även Yours Truly...
Har just insett att en massa nya människor också läser ulvusbloggen! Ojdå... folk som inte känner mig, vi kanske aldrig har träffats! Här gäller det att sila snacket... Folk kanske tror att Yours Truly alltid är arg? Tvärtom, hoppas jag - på den här bilden ser jag dessutom snäll ut, vilket man väl vill vara? Dessutom behövde en annan pigga upp sig lite efter dagens motgångar.
Go´natt, kära vänner!

Solen skiner, det ena körsbärsträdet blommar, men Yours Truly är så trött, så trött, orkar ingenting... Morgonens dust med svensk sjukvård sög musten ur mig, det ena jag önskar är att ligga i min sköna säng och försöka låta bli att klia på ni-vet-vad.



Dessvärre har jag så mycket att göra, eller rättare, saker som bör tas itu med:



* Kratta bort hö och skräp från gården.



* Samla ihop nerblåsta grenar och bära bort.



* Borsta och kamma alla hundar som fäller, dvs samtliga.


* Borsta alla hästar (dito).



* Fortsätta inomhussaneringen; tömma andra delen på linneskåpet, skura skåpet och tvätta alla lakan.



* Tömma och bära bort den sista kvarvarande buren i Ingrids rum, flytta ett stort skåp därstädes samt dammsuga bakom detta.


* Betala räkning som jag misstänker förfaller inom kort.


* Göra prydligt paket av felexpedierad vara samt returnera.


* Ta itu med min deklaration som jag fått anstånd om (stööön!)



* Åka och köpa blommor till amplarna, plantera och hänga upp.


* Laga stängsel som fölet Viola rivit ner, samt snabla ihop elaggregatet.



* Husfadern kommer att förvänta sig middag idag. Har inte tid och ännu mindre lust till detta.

* Tjogtals människor, ifs trevliga, vill ha Adas valpar! Hur löser jag det? Småttingarna har ju inte ens fått ögonen än...



* Imorgon är det kurs, hur ska jag orka med det? Varken Gerda eller jag tycker det är kul längre. Funderar på att försöka byta kurs. Dessutom blir man numera deprimerad bara av att kliva in på appellplan. Den gränsar till Fängelset. Det kan ju inte SBK hjälpa, men i alla fall... Förut såg man inte anstalten, men skogsdungen mellan är kalhuggen, så nu stirrar man rätt in i en betongmur. Innanför denna dväljes landets sexualförbrytare. Visserligen kan man ställa sig med ryggen mot muren, men stället ger ändå konstiga vibbar.



* Enda ljuspunkten i denna vecka, som började så miserabelt, är att kolla på Ingrids valp på fredag. Att umgås med kulturellt orienterade människor samt se vackra hundar brukar pigga upp.


*Idag är det riktigt motigt! Får man be om en applåd?

Jaha, en annan har ett födelsemärke som börjat se mysko ut. Tänker inte tala om VAR, placeringen är lite pinlig. Födelsemärket var möjligtvis pikant när man var 18 år, nu är det bara ivägen, växer och kliar. Alltså bör man kolla upp eländet. Har dragit på detta. Dels beroende på stor aversion mot hela sjukvårdsapparaten, såsom den utvecklat sig. Min misstro mot svensk sjukvård är nästan lika stor som den mot försäkringsbolag och det vill inte säga lite. Efter en nära-döden-upplevelse å N--e sjukhus har det inte direkt blivit bättre...


Fast varenda gång jag rör mig så påminns jag om det kliande födelsemärket!


Husfadern, som är invigd i problematiken, ringde och tipsade om en radionyhet; Stockholms landsting har någons slags födelsemärkesdag och det är idag. Nu börjas det...


Tillbringade en värdelös halvtimme med att slussas runt från den ena ovetande instansen till den andra. Hann hetsa upp mig åtskilligt... Tänk om man beordras av med alla skylande plagg? Är en blyg trebarnsmor och gillar inte att strippa inför främmande! Fick till sist info att kontakta Hud på N--e sjh. Påminner om gamla Hud & Kön, en institution som Yours Truly lyckligtvis aldrig behövt befatta sig med... Och här sitter jag nu, petande på min knapptelefon. Upptaget! Och inte går det att ställa sig i telefonkö... Funderar på att ge fanken i det hela! Fast å andra sidan vore det ju snöpligt att ha klarat sig genom 63 år med all tänkbar dramatik och så kola i en så löjlig åkomma som ett födelsemärke...


Äntligen kom jag fram! Men en stackars sköterska, som lät som halvvägs mellan Dårhus och Bårhus, meddelade bleklagt att N--e skitsjukhus inte är MED på födelsemärkesdagen! Man har ingen läkare! Kunde inte den förträffliga Vårdguiden ha! eller åtminstone sjukhusväxeln ha upplyst om detta?!! Hon kunde boka med en tid om SEX månader. Så fint! Vad jag förstår så bör man kolla misstänkta födelsemärken rätt pronto, ety chansen till överlevnad vid malignt melanom (hudcancer) ökar vid tidig behandling.--Fick tämligen omgående ett telefonsamtal från kära storasyster Inger, som enträget bad mig kontakta en hudspecialist på söder. Gjorde så, lydig lilla syster som man är, men aktuell doktor kommer att åka utomlands, så någon tid för mig och min anomalitet gick ej att uppbringa. Nu ger jag fan i detta! Grrr...

Idé & design: Pernilla WesterAtt lyckas...... som uppfödare... Vad är det? Välskapta friska valpar, en mammahund som är en god mor - det är väl vad man främst ser. Funderar på att utveckla det här lite. Adas valpar är nu fyra dagar, det är en god början!

Kristi flygarehelgen har varit härlig! Valparna äter och frodas, Ada är nöjd! Yours Truly har kunnat ägna sig trivialiteter hemmavid. Husfadern har varit på domariuppdrag i dagnarna tre, så jag har haft huset för mig själv. Kan alltså ostört sätta igång med diverse projekt; bära ut krukor och plantera, gräva fram förra årets amplar. Hänga upp nya korkar i korkapeln. För den som är okunnig om denna personliga perversion meddelas att det är champagnekorkar som hänger på tråd ihop med klirrande vindspel. En annan har skumpa som favoritspånk - det blir ju inte så ofta - men när cert, championat eller annan begivenhet celebreras, då framtages en flaska champagne! Och korkarna sparas och upphänges i det mossigaste äppelträt, så att man, likt Ferdinand, har ett eget korkträd att sitta och filosofera under.


Dessutom har jag lyckats bända upp det största linneskåpet. Det svällde i samband med vattenläckan och har hittills motstått alla inbrytningsförsök. Men nu gick eländet äntligen upp, innehållet kunde befaras vara angripet av mögel. Nu var det inte så farligt med den saken - tack och lov - med skåpet behöver skuras med såpa, vädras och massor av linne måste tvättas. Toppen tvättväder, sol och lite blåst; oändliga mängder lakan, örngott och handdukar fladdrar muntert på strecken. Många turer ut och in! Alla hundarna följde intresserat med fram och tillbaka, men mattes verksamhet genererade inget speciellt av värde, så de har ägnat sig åt att leka med varandra och sola.--Far dök upp sent igår, hade först dömt sökhundar, sedan varit och firat Ingrids födelsedag, skjutsat Felix till Länna, handlat, träffat sina systrar, m.m Ingen av oss orkade laga någon middag, så det fick bli förstärkt te vid TV:n. Där visades hockey-VM, vilket betittades i brist på annat. En svåruthärdlig bisittare - ungefär Wikegård på exctasy - pratade sönder tillställning. Det var de stora grabbarnas fikonspråk, omöjligt att stoppa. Flosklerna flödade; hockey, en kamp för män... bla-bla... de e bra me lite kurr... bla-bla... vi ska visa vem som bestämmer... bla... plocken... bla-bla... högerskyttar... nu måste våra killar börja åka skridsko...bla-bla...håll i, håll i! Sverige vann över Vitryssland till slut efter mycket stön och stånk. I botten ligger nog att ishockey inte ligger för en annan. Fotboll, ja! - handboll, finemang, även bandy, med dessa isens vinthundar, är sevärt. Men hockey är mest kuddkrig, tycker jag. Inte mycket att öppna några champagnekorkar för.

foto: Britta Hammarström
Det här är valparnas pappa, Hurradonet X-Bert T-son Feldt, "Valle" för sina vänner.Jag letade efter en gammal stamtavla, och så fanns han där, mitt för mina ögon! Valle är en mycket trevlig hund som jag träffade redan när han var ett år och som jag då tyckte om, hans resning och långa hals, men framför allt för hans fina temperament.Stamtavlan ja; Valle, f 98 är e. Tuff, som Barbro Carlsson hittade av en lycklig slump och använde när Tuff var 9 år. Tuff i sin tur är e välkände Int Ch Hurradonet Peps-Person LP och Sessan, som i sin tur går tillbaka på Ch Zentas Agge f. 71. Valles mamma är Elkes Cirka Charmtroll, som lämnat så många fina hundar med typisk bra karaktär.Jag har faktiskt redan fått förfrågningar från uppmärksamma spekulanter, som letat efter den här släkten.Valle har valpar sedan tidigare, de som Britta Hammarström (Oxberget) fött upp är väl meriterade. Hennes Oxbergets Birka "Bitte" är lydnadsmeriterad LPI, gk appellklass och har 2 cert på utställning. Brodern Arnljot "Ruben" har liksom sin syster genomförd MH med godkänt skott, samt är HD u.aNu när det talas så mycket om problem med parning och tikar som går tomma, tycker jag att det var duktigt av Valle, 10 år att ordna till dessa valpar! Han lyfte på hatten, sa: Går damen ofta hit? Och Ada, som minsann är kräsmagad när det gäller herrar, himlade med ögonen och sa: Ja, tack! Efter tio minuters samvaro blev det en perfekt union och resultatet ligger och snusar i min valplåda.Jag är mycket tacksam att jag fick möjlighet att använda denna gentleman som är precis som en västgötaspets ska vara; klok och snäll. Tack Birgitta!