Föda upp hundar, vad är det? Jo, det är ett Hantverk - en kunskap på utdöende. Förr fanns det bara en målsättning - och då bortser jag från hundskojeriet, som naturligtvis florerade, då som nu - det vara att föda upp förstklassiga valpar. Man parade det bästa med det bästa och hoppades på det bästa - och så måste naturligtvis uppfödaren vara tillgänglig och självfallet också göra sitt bästa...





Nu är målsättningarna flera (ska återkomma till det!) och spretande åt olika håll... Samtidigt har förutsättningarna för hunduppfödning i grunden förändrats - på gott och ont, mest på ont verkar det som. Kennlar i den gamla stilen finns praktiskt taget inte längre... och inga hemmafruar... Idag har uppfödarna ett par hundar hemma och ett halvdussin på foder. En lösning för att få det daglig livspusslet att gå ihop, men idealiskt är det inte. Mycket av känslan i uppfödningen går förlorad, hurdan är egentligen den där tiken som man har på foder? - det kan bli tvister med fodervärdar, etc.


Numera tvingas uppfödare alltmer att förlita sig på trubbiga instrument som står till förfogande i form av meriter, hälsoundersökningar och tester, istället för den skickliga uppfödarens Fingerspiztgefühl.


Förr lärde sig intresserade ungdomar hantverket genom att gå i lära hos någon etablerad uppfödare, som kennelflicka/pojke; först i Sverige och med tiden kanske utomlands, i första hand då i England. På så vis fick ett ungt och ofördärvat sinne ovärderlig kunskap om hundar och hundsport så att säga inifrån.


Detta var något att stötta sig på när adepten sedan satte igång på egen hand.


Dagens uppfödare kommer igång sent, har inregistrerat kennelnamn utan att ha åstadkommit minsta lilla valp, men har genomgått Utbildning i SKK:s regi. Kunskap förutsätter dock förstådd information, men hur ska man kunna tillägna sig det? När det inte finns något levande att relatera till, bara kurslitteratur och kursledarens röst... All lärdom är bra, men kan ge en falsk säkerhetskänsla; "jag kan det här, det har jag papper och diplom på!" Det kan man inte! Vilket visar sig inte minst då man står med en krånglande avelshund, en krystande tik, en pipande nyfödd valp. Vad är normalt? För den här rasen? Åldern? Dagen? Timmen? Uppföderskan in spe får spader (ja, det är alltid en hon som det är frågan om, karlar tar av någon anledningen det mera piano)... Och så är karusellen igång, telefon till veterinärer och likställda. I värsta fall iltransport, valpar kommer i baksätet, tiken stressad, tar inte hand om småttingarna, mjölken sinar... tillägg? - magont, livshotande diarré... Vad som skulle ha blivit en lugnt och tryggt omhändertagande och välkomnande till livet, utmynnar i en dyrbar och ångestframkallande eländesspiral. Människor gör så oförståndiga saker med sina djur så man tar sig för pannan... Stackars tik! Arma valpar! Varför är det på detta viset? Vart tog hantverket vägen?

 

A-K

16 november 2008 03:17

Som alltid träffsäkert skrivet, så även det om HD!....och leran:-)

http://www.merrycocktails.se

 

Nilla

16 november 2008 08:13

Det är riktigt svårt att hitta hantverkare inom många yrken tyvärr.....


Ja innan jag startar upp min kennel & tar valpar så ska jag ha gått i "lära" hos någon uppfödare & sett ett antal födslar...

/Nilla

 

Duritzan

15 november 2009 14:46

Nejdå - inte ens en SKK-kurs :( (Bara några gamla kunskaper från Stutis och en valpkull 1965.)

Men gammal så det räcker!

Tack och lov har jag haft - och har - kloka och mer erfarna kamrater att ringa till när jag inte vet själv.

http://www.duritzans.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...