På begäran! Helene har undrat över kortet... Då måste jag skriva något om hur jag hamnade i Dublin, om Capel Street och allt som hände där, om fotograf Tony O´Shea... Det skulle bli en roman, så det blir att dela upp det. Börjar med bildens centralgestalt, Robbie, the busker - gatumusikanten. Låt mig berätta!



Robbie träffade jag i början på 80-talet, han var då kanske 35 år, Robbie visste inte så noga... Han hade ett hemskt levnadsöde. Tidigt föräldralös växte Robbie upp i misär på ett överbefolkat barnhem. En morgon vaknade han och såg ett par nakna fötter dingla ovanför huvudet, en av rumskamraterna hade hängt sig i spjällsnöret... Robbie överlevde all vanvård mirakulöst nog och lärde sig spela och sjunga. Snart var han ett stående inslag som "busker" i Dublins gatuliv. Han var gladlynt och pratade gärna, fast det var lite svårt att förstå allt. Robbie hade inte så många tänder kvar. Han hade i allt elände en fin humor och ett slags förtröstansfull inställning till livet. När jag en morgon mötte Robbie var han dock ledsen och till och med grät en skvätt. Illasinnade personer hade spöat upp honom, och vad värre var, också slagit sönder hans lilla dragspel. Varför gav man sig på en så harmlös människa? undrade jag. Av undernäring hade Robbie stannat i växten och var obetydligt mer en och en halv meter lång. Han skulle inte kunna göra en fluga förnär...



- Jayses, love! You took the very word out of me mouth. Harmless! I´m fucking innocent! I´m not even gargling...



Med det menade Robbie att han så klart var oskyldig och inte ens på fyllan...



Robbies favoritsång "Please, release me..." sjöng han med sin starka röst och hördes genom den brusande trafiken runt Grafton Street.



Robbie lever inte längre. Frid över hans minne.

 

Helene J

27 november 2008 13:08

Oj vad häftigt. Vilken underbar bild. Man får nästan känslan av att ni står där och framför "Molly Malone":

In Dublin's fair city,
where the girls are so pretty,
I first set my eyes on sweet Molly Malone,
As she wheeled her wheel-barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive alive oh!"

"Alive-a-live-oh,
Alive-a-live-oh",
Crying "Cockles and mussels, alive alive oh".

She was a fishmonger,
And sure 'twas no wonder,
For so were her father and mother before,
And they each wheeled their barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive oh!"

(chorus)

She died of a fever,
And no one could save her,
And that was the end of sweet Molly Malone.
Now her ghost wheels her barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive oh!"

(chorus)

Helene

 

Lisbeth

27 november 2008 14:33

Helene, vi - busker Robbie, gatumusikanten o jag - står framför Molly Malone - ivf her ghost! To die in a fever var troligtvis här det vanligaste sättet att avlida, då - in Dublin´s North Inner City, som i början på 80-talet hade västvärldens värsta slum... Arbetslösheten var astronomisk - nästan alla var On the Dole - tiggare överallt - beggars on the bridge - och folk levde i en obeskrivlig misär, men vänliga, gästfria, generösa - bättre än vi!
Det var långt före den Keltiska Tigern och det irländska EU-undret...

 

Helene J

27 november 2008 14:46

Instämmer!

Berätta mer om bilden och i vilket sammanhang den är tagen.

 

Helene J

29 november 2008 15:29

Oj, en mycket tragisk berättelse som berör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...