Gårdagen ägnades mestadels åt att leta reda på pojkarnas grejor; det vill säga packa och göra iordning det som Ingrids hundar skulle ha med sig hem. Det låter inte som någon stor grej och var det heller inte. När Röda Rummet betittats - underbara skådespelare! - och Uno och Viggo borstats och kammats för att se presentabla ut - stoppade Yours Truly in allt i bilen och for till deras hem i Nortan. Där mötte Ola. Viggo, som blivit min verkliga polare, höll sig noga intill mina ben och hälsade först avmätt på Ola, innan han insåg att det var Husse! Båda pojkarna sprang lyckliga in i huset - Hemma!



När vi kånkat in allt, så körde jag i hällregn till flygplatsen. Det jämrans Arlanda är numera ombyggt på tusen sätt sedan jag senast var frekvent besökare. Nå, allt gick bra och jag satte mig ner och väntade... och väntade! Nya landningstider flimrade upp på skärmen, delayed... Till sist försvann resenärernas flight helt från displayen! Orolig väntan... horder med resande strömmade hela tiden ut. Mera väntan... nya passagerarhorder... Så äntligen dök turk-planet upp - approaching... Efter en utdragen evighet - landed! Sedan dröjde ytterligare en timme och så fick jag kontakt med Ingrid -"hej mamma! Vi står och väntar på vårt bagage..."



Och så kom de då, turisterna, glada och solbrända! Skönt! tänkte mor, som hade hunnit fantisera ihop en hel roman. Ingrid och Felix medförde ett enormt bagage och humöret var det inget fel på. Vi släpade ut allt på den regnsvepta parkeringen. Felix: Hur ska vi få in kappsäcken i bilen?



Ingrid: Kom igen nu! Fedlix, sug i! Du ska ju göra lumpen om ett par år!



Undrans på att Felix moster var ett fynd för Ung Vänsters Riksläger...



Resenärerna pladdrade på om allt roligt de varit med om på Aqua Paradise i Turkland. Inget tvivel om att resan varit lyckad! Så lämpades var och en av i respektive hem. Kl 01 var jag hemma hos oss...



Morgonen startade med en frenetisk jakt på "Den Försvunna Grisen"... Upptäckte att ett av Ingrids marsvin (grisarna är kvar ytterligare en dag) var mysteriöst försvunnen. Räknade noga, det lät som en visa av Taube: "Där satt Kaspersson, där satt Gasolin, där satt Obelix och Ludde... Med uteslutningsmetoden gick att räkna ut att den som fattades var Harlekin. Var farao var marsvinet Harlekin? En tjock svart-vit teddy med vit bläs. Borta... Ficklampa fram, lysning i alla vrår. Ingen liten svart-vit! Hann börja känna en betydande oro... Vad skulle deras matte säga? Och VAD skulle JAG säga? Sorry, det blev bara sex... Till sist utsträcktes efterforskningar till övervåningen. Verkade inte höpåsen misstänkt knölig och tung? Jovisst, där satt Harlekin, belåtet mumsande. Han måtte ha skuttat ner i påsen i samband med kvällsmatningen och det hade inte gått någon nöd på honom. Puh!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...