Nilla

4 januari 2010 09:03

Håller med dig helt & hållet Lisbeth! Valparna är för dyra!

Visst är det dyrt att föda upp en valpkull,36.355 avrundat ca 40.000 nu tror ju inte jag att varje valpkull kostar så här mycket, men ändå låt säga 40.000, valppriset på labbe tror jag ligger runt 10.000, 8 valpar skulle resultera i 80.000

Självklart ska man tjäna pengar, inge snack om saken, men 40.000 tusen?? på en kull??

Och ja jag tycker att vetrinären är svinaktigt dyrt, ja löjligt dyrt faktiskt!

Mvh Nilla

Annette

4 januari 2010 09:45

Äntligen någon som skriver om detta. Jag har länge tänkt precis som du skriver...dom som tjänar på dessa höga valppriser är just blandraserna. Sen att vetpriserna har skenat iväg..det är helt orimliga priser nu. Även om man har försäkrat så är det fruktansvärt dyrt.

Anita W.

4 januari 2010 11:39

Hejsan, detta var ett roligt ämne som kan disskuteras på ett trevligt sätt (som alltid bland Västgöta uppf. ) Nu behöver ingen gå i taket därför jag har mina åsikter och ni era. Som så bör.
Jag kan börja med att säga att jag skulle aldrig köpa en hund för 20-25 tusen ( glöm 16.500) som finns på marknaden i en del udda raser. Tyvärr finns det "idioter" som ställer upp på sådant. " A fool and his money is soon parted" finns det ett engelskt ordspråk som är passande här. Men, vi går vidare med ämnet i hand.

Man kan aldrig disskutera priser på något och jämföra med ett annat land eftersom löner, skatt, utgifter och levnads stil är så annorlunda. De från utlandet som vill köpa valp eller andra tjänster får anpassa sig efter oss, så som vi får göra efter dem. Det finns JA eller NEJ att välja på.



Jag känner nog att det kan både tilläggas och dra ifrån på summan uträknad i ovan blogg

1) I många fall ägs hanhunden av uppfödaren, eller avels rätt
2)Ska man verkligen lägga till SKK´s medlems avgift/ raklubben´s ? Den täcker ju så oerhört mycket annat så inte ska det "straffas" fullt ut här?
3)SKV/SKK har inte KRAV på HD (men vi gör det) Sedan kan vi bortse en summa. Det från AD. ( Armbågs dysplasi)
4)Ögonlysning!!!! Ej krav från SKV eller SKK. Hett ämne, dock, bli realistiska. Ej krav och många gör det inte.
5)Progesterontest??? Har personligen aldrig gjort
6)Valplådor, underlägg, leksaker? Används många många gånger. Kanske inte leksakerna men där behövs väl inget dyrt. Stumpa med boll i osv osv . Vill man köpa saker ja då är vi där igen "det behövs inte"
7)Förtäring till valpköpare skulle jag nog inte end bry mig om att lägga till en lista av utlägg
8) Eventuella veterinärbesök bortsett från det "normala" kan man väl inte bara lägga in som en allmän utgift. Det kanske inte händer något tråkigt. Någon gång!
9)Utlands resor för parning bör ju inte vara en allmän kostnad. De flesta gör inte det och i så fall är det "frivilligt" om ni nu förstår vad jag menar. Jag har /kommer att ha FEM utlandsparning och vad all det innebär i kostnader men skulle aldrig drömma om att ta ett högre pris än "normen". "Den vanlige" valpköpare vill ha en hund, av rasen Västgötaspets (i detta fall) och bryr sig inte om att jag lagt ut ett par tusen kr extra.
10) Veterinär kostnaderna är väl den största boven men där kan man också "shoppa runt". Man får vara glad att det finns försäkring OCH DEN ÄR INTE HELLER BILLIG.

Ja så tycker jag, i mina lite rimligare ut räkningar. Man kan ju tillägga alla resor till utställningarna (fast bara en 2:a behövs, en gång och får man inte det så bör man inte para) men man gör det inte för att man måste, i flesta fall, utan för att man tycker det är kul. Det är spännadne, det är socialt. För det finns det ingen utvärderad summa

Erika

4 januari 2010 11:48

Lägg ut det beräknade "överskottet" och dela det med antal nedlagda arbetstimmar, dra ifrån slitage på hemmet, bil, mm, avdrag för moms, inbet av skatt o andra avgifter.
Vad blir det för timlön?
Blir det något kvar?

Erika

4 januari 2010 13:53

Hehehe! ...när jag fick se totalt två (tre) skilda sätt att beräkna driftskostnad för kennel.En första realistisk beräkning på "norm"kull, en hobbyaktivist social- & välgörenhetsberäkning, och så en förtagsberäkning. Jaha, vilken man ansluter sig till beror väl på hur det bedrivs och redovisningen görs...

Taina

4 januari 2010 15:30

Ett "förbrukat" avelsdjur behåller många uppfödare också och då kostar de resten av sin livstid. Många valpar som behålls för framtida tänkt avel håller inte måttet i slutändenoch då har de kostat att komma fram till detta.
Vi är många som sitter med högt älskade "onödiga" hundar :-)
Vinsten av en kull är i bästa fall en blivande stjärna, att gå vidare på.

Taina

Helene

4 januari 2010 16:43

Fast man måste väl ändå betänka att de allra, allra flesta uppfödare inte kan ha ett arbete de kan sköta hemifrån och fortfarande uppbringa en fullgod lön. Ska man föda upp hundar så är tiden innan valpningen, valpningen och skötseln av valparna under en period av året (eller flera), mer eller mindre en heltidssysselsättning. Detta betyder att uppfödaren måste gå ner i arbetstid; 75% eller kanske så mycket som 50%. Att "tjäna" 40 000 kronor på en valpkull är absolut ingenting i sammanhanget om du betänker att förlusten av att arbeta halvtid varje månad uppgår till 10-15000 kronor.

Anita W.

4 januari 2010 20:02

Hobby aktivist, social beräkning! Företags beräkning?

Den första nämda vill jag nog tillhöra. Är och låter bäst för mej. Företags uppfödning har jag personligen aldrig varit intresserad av för då kommer vi väl med en gång in på att vi har hundavel som medel att tjäna pengar. Alltså riktigt tjäna pengar, inte bara täcka kostnader och få lite över.
Slitage på hem och bil tyckert inte jag personligen att jag vill räkna in. Jag har hund/hundar för mitt nöje. För att se om min avel har lyckats och "blev det rätt kombination". De flesta valpar säljs ju till trevliga familjer och det är ju det som är viktigaste. Det måste det bara vara. Om dom sen ställer ut, vallar, kör lydnad så är det ett stort bonus
Jag personligen älskar att ställa ut och försöker få fram fina hundar i min smak och tycke, så då känner jag inte att jag kan räkna med slitage och andra av dessa kostnader som t.ex leksaker osv osv. Ej heller tycker jag personligen att jag kan räkna in timmarna jag tillbringar med mina hundar. Tvärt om, jag är "skyldig dem mycket" SÅ, vinsten som Taina säger är i bästa fall en stjärna, DET DUGER FÖR MEJ och ett bra hem.
Men jag respekterar andras åsikter. De är bara inte mina. Inte ens efter 35 år som uppfödare och omkring 50 kullar (då inte bara västgötar)
Labrador uppf. som skrev ut en kostnad i ovan inlägg är ju inte fel men, har bara , i mitt tycke, tagit i ordentligt.

En del saker kan bara inte läggas ett pris på. Så som friska valpar, glada köpare, hundar som blir utöver all förväntan och även de som inte blir det

fialotta

4 januari 2010 20:47

Men det går ju inte att förneka att de som föder upp blandraser tjänar storkovan därför att rashundar är så dyra. Där finns inte alla dyra utlägg. Jag har flera bekanta som skaffat blandis pga kostnaden och dom ville ju bara ha en trevlig sällskapshund.

CarinaJ

4 januari 2010 21:41

E man "jättemycket" hobbyuppfödare som jag ;-) så innebär uppfödningen istort sett BARA kostnader. JAg kan inte säga att jag tjänar nånting på en kull (min man drillar mig ofta å frågar hur mycket jag förlorat detta året) om jag ska räkna in alla omkostnader jag har på mina hundar. Men.......det är såklart inte heller därför jag har valpar indemellan.....utan det är för alla upplevelser det ger mig och min familj. Sen försöker jag hålla mig till gängse priser men jag är verkligen benägen att tycka att det är dyrt att köpa rashund idag, och förstår i sammanhanget att folk köper blandisar....
Carina

Erika

4 januari 2010 21:47

Ibland läser folk lika krokåt som fan läser bibeln...
;o)

Anita W.

4 januari 2010 22:23

Ja du Fialotta, så sant så sant. MEN, vad händer när något går snett? S.k renrasiga hundar, registrerade i SKK , alltså "officiella" uppfödare har så mycket mer ansvar. Vet du att de är ansvariga i TRE hela år för dolda fel. Jag har nyligen betalat tillbaka 10.000 för en valp som hade stränga krav från rasklubben, men olyckan var där ändå, som då var tur för denna köpare. (tur i oturen) Detta hade inte kunnar ske med en blandras Det kostar lika mycket på en veterinärstation för en blandras så som en renrasig hund. Men tänker man bara på pengar så är det ju bara att köpa en till. Du får ju två/tre för priset av en renrasig.
Med en renrasig hund har du en rasklubb som hjälper.
Du får , från en rasklubb, råd och vetenskap om möjliga sjukdomar , hur du bearbetar vissa problem. Du har en "mall" om vi nu kan använda det ordet, för just den rasens beteende/karaktär. Det finns alltså ett bekämpnings programi rasklubbar. Ej i blandraser. Där kan du hitta allt. Du har också en gemensamhet att träffas och göra saker med klubben. Detta är kanske inte viktigt för alla hundköpare men dock en del
Vissa blandraser som avlas fram får fasktiskt stora hälsoproblem. "Blandraser är mycket friskare än renrasiga" Den meningen kommer man fortfarande inte ifrån
Är det möjligt att man fortfarande tror att en hund med ögonproblem och hd som paras med en hund som har hjärtproblem att dessa tre sjukdomar vips försvinner?? Är det inte möjligt att valparna får alla tre åkommor?
Jag tycker nog att för de extra tusenlapparna det är säkrare att köpa från en uppfödare som har mött kraven rasklubben och SKK ställer.
Det blir inte alltid billigare att köpa blandras (om man är mycket mån om sin hunds krämpor, skulle den få några)
Men, visst finns det robusta blandraser och valet är ju absolut upp till var och en

Annette L.

4 januari 2010 22:32

Jag tycker nog att Eva tagit i lite i underkant, med tanke på att väldigt många tilltänkta avelshundar faller bort p.g.a att de inte håller måttet. Som i mitt fall. Jag har haft 8 tikar, men endast kunnat avla på två av dessa. På vissa har det varit HD som ställt till det och en tik var inte tillräckligt bra mentalt och i ett fall en hel rad sjukdomar. Och alla oräkneliga timmar man lägger ner på valparna går det ju aldrig att få en hygglig timpenning på. Men det är ju framförallt roligt att föda upp valpar, även om man måste erkänna att det sedan är väldigt skönt när den sista flyttar. God fortsättning på dig Lisbet! Med hjärtat i halsgropen läste jag om när "lillan" var på rymmen. Vilken himelsk tur att hon kom hem helskinnad.

Nilla

5 januari 2010 08:56

Ja visst kan det vara så att man får jobba mindre, eller så är man sjukpensionär, men det finns dom som jobbar heltid också & man är oftast två i faniljen, jag tycker att priset på valpar är för dyrt, sen håller jag med Anita W i vad hon skriver, priset ska inte avgöra om man köper renras eller blandras & man får så mycket mer när man köper renras......Det ligger MYCKET jobb bakom en valp kull så hur sjukpensionärerna orkar fattar jag inte, tummen upp för den orken....Och man ska inte föda upp för pengar, utan för att främja rasen & föra den framåt....

Mvh Nilla

Annette

5 januari 2010 09:05

En kommentar till Anita W. Man läser ju i annonser om blandraser att dom är doldafel försäkrade i 3 år. Stämmer det.? jag har ofta undrat hur försäkringsbolag kan låta teckan sådana försäkringar när det är blandras.

Fialotta

5 januari 2010 10:03

Intressant med så kraftig reaktion från Anita W. på mitt lilla inlägg.
Har själv rashundar, även om jag inte håller med om allt det där stödet, som rasklubben ska ge...
Men man är väl blind och döv om man inte inser att det är på grund av de trissade valppriserna som blandisaveln florerar. Och folk tror faktiskt att blandisar är friskare än rashundar. I en del fall är det väl rätt. På den här bloggen har ju Lisbeth med all tydlighet beskrivit att alla hälsoprogam inte givit önskar resultat.
Men frågan är : hur mycket är det rimligt att en liten valp ska kosta? Om man har tiken som hobby är det ju orimligt att räkna in annat än det som direkt har med parning och valpningen att göra i valppriset. Det andra hade ju hobbytiken kostat ändå. Eller??

Erika

5 januari 2010 11:53

Det är ju konstigt inom hundvärlden att så fort det blir prat om pengar och vad det egentligen kostar, så är det många tyckare som motiverar varför en verksamhet som hunduppfödning bör göras under förtecken av idealism. "rasen skall föras framåt", "social utbyte" mm dravel.

När nu SKK och dess jurister jämställer försäljning av hundvalpar med försäljning av vilken annan vara som helst, och således inordnat dessa affärer inunder Konsument Köp Lagen - VARI ligger det konstiga i att redovisa VAD DET VERKLIGEN KOSTAR?
En uppfödare är en företagare i ordets rätta bemärkelse, se det som det företag det är och inte som en ideell verksamhet där det av vissa anses fult att ens prata om DEN FAKTISKA KOSTNADEN för att driva upp en valpkull inkluderat avelsdjurs livslängd etc etc.

OCH att ställa upp en redovisning för den verkliga kostnaden har väl inte något som helst att göra med målet för aveln? Varför anser vissa att detta inte går att förena?
Ett bra företag med gott renommé är väl det pga alla de extra bra saker som det företaget inkluderat i sin vara. Som tex Volvos kännemärke i säkerhet, trygghet och tillförlitlighet, KRAV-märkningen som garant för "renare" ekologiska varor m m. "socialt utbyte", avelsplanering, uppföljning och kontakt med valpköparna, värnande om rasen och dess egenskaper är ju i själva verket det som på företagsspråk kallas GOODWILL och den kan ju aldrig kostnadssättas men måste finnas för att - som i fall med uppfödare - inneha gott renommé och det "lilla extra"!

Om nu SKK, Försäkringsbolagen, Juridiken, Skatteverket m fl organisationer klart anger att uppfödare är en företagare gentemot sina kunder, dvs valpköparna - Var i ligger då det föraktfulla att ha klart för sig vad det verkligen kostar att driva företaget=Kenneln X?

Och eftersom försäljning av hundvalpar är att jämställa med vilken försäljning som helst av en vara - så är det väl upp till säljaren att sätta priset på sin vara, eller? Går den sedan inte att sälja så leder ju konkurrensen till priskrig eller realisation - vilket i sin tur leder till fördelar för konsumenten, dvs valpköparen.

Inte F-N ser ni företagare som debatterar och kacklar ner på sina affärskollegor offentligt för deras prissättning som det görs här inom uppfödarkåren. Inte heller ses det företagare som idealiserar bort kostnader för att de inte kan med att ta ut den reella kostnaden...jo, de ses på den offentliga konkursförteckningen så småningom. Vem är det som bestämmer till syvende och sist? Jo konsumenten, dvs köparen - oavsett vad andra uppfödare tycker om priser och kostnader.

Outi

5 januari 2010 12:36

Sorry, have to write in English. In Finland västgöta puppies used to cost around 800 EUR (omkring 8000 SEK ???) and the owner of the male got 10% of the sale price of the pup for each pup, so if there were 6 puppies and they were sold 800 EUR a piece the male owner got 6 x 80 EUR as stud fee. I had that type of agreement when I used my Jonni for breeding. And I was OK with that. But now I have heard that some male owners take 90 EUR for jump fee and 90 EUR per pup no matter what the selling price is. If the bitch owner gets miscoloured/crypthorchid pups he/she cannot sell them for full prize and the the breeder will suffer. And asking 900 EUR for puppies is a lot if you can get Vall pups for less. I would understand if both parents were imports or the mating was done abroad (that is costly) but for "ordinary" parents that is asking quite a bit too much in my mind. But like they say: it is not foolish to ask 900 EUR for a pup, it is foolish to pay that much. Of course breeding dogs is expensive. But is that done just by earning money in mind ? Only ones who could earn in dog breeding business are male owners. They don't have to pay for the upkeep of the mum and then mum and pups, nor vaccinate/deworm the pups and pay register fees etc. etc. By getting good males one could "get rich". But not with breeding, the costs that one has paid until that moment that one has a bitch that is good enough to bred from are so high. The road from a puppy to a potential breeding bitch is a long and costly road.
I myself would pay little extra if I would get a "better" puppy but one cannot tell which is the good puppy. Even if the bitch has been mated with an foreign male it doesn't mean that the litter will be better. But if the breeding will bring new genes to the genepool then I would buy a pup from that litter even if it would cost a bit extra.

Gudrun

5 januari 2010 14:59

Intressant diskussion du dragit igång, Lisbeth.
Några kommentarer;'
så vitt jag förstår är det ytterst få uppfödare som har det hela som företag. Det är hobbyverksamhet, man betalar inte moms och drar inte av kostnader.
En liten jämförelse. Jag föder upp islandshästar. Jag kan, om jag lyckas mycket bra, få 50 tkr för ett föl, men det är undantag. Vanligare pris ca hälften. Säg att jag säljer ungen när den är 8 månader i februari. Då har betäckningen kostat ca 15 tkr, försäkringar på ston, foster och fölungen ca 10 tkr, stoet har gått 11 månader med fölet och sedan hela vintern när fölet diat och ätit mycket. Fölungen har fått kraftfoder. Om jag sedan ska räkna in vad det kostat att få stoet meriterat för att få ut mycket för fölet så kan man snabbt konstatera att överskottet på en valpkull måste vara större....
Men kul med avel är det! Vi drivs nog knappast av pengasug - snarare av passion.
Kanske valpar på vgs Märta...

Erika

5 januari 2010 16:48

Att REDOVISA samtliga kostnader är inte detsamma som att "driva det som ett företag". Hobbyverksamhet deklareras och redovisas - och skall skattas för om det går med vinst - enligt samma principer som ett företag. Det är nog få uppfödare som kan driva sin uppfödning som enda företagsverksamhet, men däremot kan uppfödningen ingå som en liten del i ett företag. Men gå med vinst, näe det är det ett ytterst fåtal som når upp i den nivån om man tar upp samtliga utgifter i sammanställningen.
En norm för när hunduppfödning beräknas gå jämnt ut är:

3 valpkullar x 8 (friska) valpar = först därefter går hunduppfödningen med vinst under förutsättning av att redovisningen är fullständig. Är den uppställd med ideella inslag går den med vinst tidigare..

Karin L

12 januari 2010 14:39

Intressant inlägg och debatt. Baksidan med dom "billiga blandraserna" är också att det häner oftare att man tröttnar på dom, fungerar inte och hundarna kommer ut i omplaceringssvängen. Kan bero på att det är ett lägre pris och man behöver inte tänka så mycket. Jag menar inte att man älskar dessa hundar mindre. Har själv två omplacerde blandraser och har haft en lång rad av såndana hundar tidigare.