Kung Bore och Fenrisulven hava gemensamt lagt gården i svepning. Det kan vara nöjsamt att inifrån frostrosiga fönster se de vanliga utsikterna bli bulliga och vita, men... Så otroligt kallt! Hundarna nuddar inte gärna golvet så jag lade en temometer därpå. Den visade +7 grader, vilket väl inte låter så farligt, men när man går omkring på det hela dagarna så... Det spelar ingen roll hur mycket man pälsar på sig - "min penna darrar i frusna klor" som Ferlin fick till det när han ett ögonblick var begravningsreporter. Bokläsning är inget nöje längre, det går knappt att hålla i en bok någon längre stund. Så kom jag på att någonstans i huset finns cykelhandskar, alltså med fingrarna "fria", hade även använts vid spårning - så att inte linan bränner i handflatorna - och vid körning av häst. Dessa hittades, framtogs och fungerar splendid! Så bra! Tillbringade en stund med att kika på bandy: Hammarby - Sandviken. Brukar inte bry mig så mycket i resultat, etc. men trivsamt ändå att se isens vinthundar och det snabba spelet. Och fick en bekräftelse på att i en myrstack av regler kan de bästa av syften bli sin egen fiende - ends up on the wrong foot. Det finns en diskutabel regel om att "varje spelare ansvarar för sin egen klubba" - så klart, vem skulle annars ansvara för den? - och att höjd klubba i ansiktet så blodvite uppstår renderar till matchstraff och en man kort. Så skedde nu; en spelare i Hammarby fick åka till sjukhus och sys, en spelare i Sandviken blev utvisad för resterande tid, i praktiken hela matchen. Nu var det bara det att ingen klubba vispades i huvudhöjd - det syns hur tydligt som helst på reprisen att den spelaren som skadades fälldes först och fick en skridsko i nyllet. Svårt att sia om vem som rådde för detta, hurusom var det orätt att döma matchstraff. Det var alltså ingen som sköt på ett regelvidrigt sätt... Ja, skott och skott - är det skillnad på det? Är utskjutna champagnekorkar lika mycket "skott" som en startpistol? Välmenande aningslösa tror att hundar som en gång klarat skottprov är vaccinerade mot ljudrädsla för all framtid, och därför, just därför ska MH användas som avelsinstrument, fast detta inte var meningen från början. Det ursprungliga syftet med MUH - som det då hette - var förvisso helt respektabelt, med tiden tillkom bakomliggande mer spretande intressen. MH marknadsfördes som "bra för aveln" samt "visar att hundorganisationer tar sitt ansvar" - befanns lämpat som slagträ och argument i framtida befarad farliga-hund-debatt.(Det är bara att slå upp kongresspärmen från aktuella år så står detta mer eller mindre tydligt och klart). Nu vet alla människor som har varit med lite mer än ett par-tre hundliv, samt i bästa fall fött upp ett antal hundgenerationer att hundlivet inte är så fördummande enkelt som så. Förr i tiden, kära unga generation - då fanns det gamla karaktärsprovet (med skott) - s.k BOK-prov = Bevaknings- och karaktärsprov. Då Yours Truly var en ambitös idiot så gjordes prov även med husets småhundar. Alltså pekingese, japanese chin, tibetansk spaniel i långa rader genomgick karaktärsprov, minst tio hundar och alla med godkänt resultat. En tid fanns här sex hundar vilka var och en hade en prydliga stämpel i stamtavlan på godkänt BOK-prov. Men hundar kan lära sig av varandra och rädslereaktioner kan uppstå ändå. Av dessa sex hundar blev fem lik förbannat med tiden mer eller mindre skott- och åskrädda. Här står vetenskapen frågande! För c:a tio år sedan deltog några collie i djurförsök på SLU utförda av Louise Winblad von Valter. Man ville utröna de fysiologiska reaktionerna vid rädsla hos hund. Rasen som skulle användas var collie, ty hundar i den rasen är ju så rädda! Det var 13 eller 14 hundar som prövades och undersöktes, bl.a från flera kända s k brukskennlar. Forskningsresultaten blev inte riktigt vad som förväntats... hundarna var inte tillräckligt lättskrämda! En skapligt bruksmeriterad hund visade sig vara förmodligt skottränad - hans fysiologiska reaktioner vid skott vad de samma som hos de som var skotträdda. Intressant?