foto: Gunnar Lindgren

  

Trots gårdagens framgångar på städ- och röjplanet har Yours Truly levt med en tilltagande undergångsstämning. Har inte tomtar på loftet (hoppas jag) och elakheterna på nätet om mig och min person har man lärt sig att leva med. Men visst är de tärande...? Jag är ledsen att människor är så okunniga och tunnelsynta - nej man ser världen genom ett vassrör! - och så hatiska. Jag tror faktiskt att varje måttligt reflekterande människa skulle förstå - om än inte välkomna nya insikter - om man bemödade sig med att sätta sig in i aktuella frågor. Och skjut nu inte budbäraren! Sanningen kan vara smärtsam ibland... Självfallet skulle jag kunna förklara och försvara mig - men det gäller frågor där man är bunden av olika hänsyn - alltså locket på tills vidare... Men det är stönsamt med "vänta och se"... Hoppas allt är bra med nära och kära? Har för länge sedan förlikat med med att ha "föraningsfunktion" - alltså man "känner på sig" tråkigheter och eländen - men tyvärr är påkännande så diffust så det går inte att se tydligt i kristallkulan vad det är frågan om. Bara en tilltagande olustkänsla...Borde inte vara så, men... Just nu har allt hittills gått mig väl händerna. Nytt och spännande jobb, familjen frisk och glad, har fått snurr på hus och hem, ekonomin hyfsad (fick t o m min lilla pension idag), skyndade att betala hotande räkning...Visst finns det järtecken i skyn, men behöver jag bry mig? Det gör jag trots allt, så hör gärna av er - om inte annat så för att säga "allt väl"...

Trots allt är jag fortfarande nyfiken på vad som händer - därute...Det blev många "trots" och "trots allt" - stilpolisen skriker! - men de får stå kvar...