I går kom hovslagare Björn hit för att fixa hovarna på våra hästar. Jag hade meddelat att det bara var två ponnyer hemma, men enligt hovis så var det OK att åka 6 km till för att se till Dolly. Hygglo! Voice och Viola blev omsedda och putsade i ett nafs. Och däremellan angenäm konversation, bl.a om Balder /Sonny Boy - Odettas bror, som är hovslagarhund och naturligtvis världens snällaste, klokaste och finaste västgötaspets! Yours Truly hade f ö förberett saker och ting; rastat hundar, satt i motorvärmaren, etc. så att avresa till det andra stallet skulle gå utan onödiga longjörer. I min allmänna fiffighet för att det skulle gå så smidigt som möjligt, gjorde jag något som aldrig brukar - åkte hemifrån utan mössa, långkalsonger, vantar, raggsockor... Jag skulle ju bara sitta i en uppvärmd bil (först) och vara inomhus i ett stall...

Själva verkningen (det som hovslagaren gör med hästarnas fötter) gick utan problem. Lite trevligt småprat med Björn och Kerstin (som äger stallet) och så skulle Björn åka iväg... Nu börjades det... hovisskåpbilen satt ohjälpligt fast i snön! Det blev att skotta, sanda, knuffa och baxa... gick inte att få loss eländet! Dessutom - framhjulsdrift och lastutrymmet fullt med hästskor, det var som att försöka rubba ett betongblock, vilt slirande framhjul och inget fäste. Erbjöd mig att sitta på huven för att hjulen skulle dra, men det fanns inget att hålla sig i...

 Såsmåning kom bilen ur den grop den grävt ner sig i, men fortfarande omöjligt att komma från gården! Kände mig medskyldig till hovslagarens nya och onödiga dilemma. Björn tog generöst på sig detta - hans klantighet som kört fast, men det hjälpte ju inte! Timmarna gick... Snart började bristen på långkalsonger göra sig gällade... Händerna var nu ett par blåröda klumpar, benen frös så de skakade! Hutter, hutter... Jag kunde ju inte gärna lämna mina vänner åt sitt öde...

Ett förslag att med min bil försöka dra loss skåpet övervägdes och förkastades; i värsta fall hade två bilar blivit fast! Men på något vis och efter en utdragen evighet så hade snön blivit så tillkörd att den bar och skåpbilen kom upp på landsvägen. Och allt detta för att Voice, Dolly och Viola skulle få fina fötter!

Ibland undrar jag om moderna människor (lägenhet, stadsbor) har en föreställning om hur det är Att Bo På Landet (noll service, utlämnad till elementens raseri)? En god vän i samma belägenhet som jag (gammalt hus i obygd, inget fungerar, allt går sönder, djur att sköta...) sa bistert: - Jag kräks åt alla romantiska rimfrostbilder! Folk har inte en aning om om hur det är... Just precis, vi lever i en kuliss till dagens rekreaktions- och upplevelseindustri! Hur kul som helst...

 

Ingrid

21 januari 2010 11:16

Haha, jag hade velat se Mor glida på huven som en smörklick i en het panna!

http://igurt.bloggagratis.se

 

Siv

21 januari 2010 16:44

Jag håller med i allt, skulle själv kunna skriva en tegelstensroman om 43 år av " romatiskt lantliv " efter en uppväxt i Stockholm.

Allt är ju ändå inte elände. Snart kommer den ljuvliga våren med all sin prakt.

Sedan dröjer det inte länge innan myggen och torkan eller en lång blöt sommar är hos oss. Sedan innan vi hunnit fatta det är vintern åter här med ishala vägar och meterdjup snö. Visst vill vi bo på landet, annars skulle vi ha flyttat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...