Laurel Burch skapar fantastiska färgstarka mönster, ofta med knubbiga goa katter. I Sundsvall stannade jag som förhäxad - en sidenscarf med underbart Laurel Burch-tryck - a final sale - och därför helt överkomligt pris. Yours Truly köpte den förstås (precis som jag skulle behöva någon med sidenscarf...) knöt den runt halsen och gick in och tävlade med min katt. Mandy vann sitt första BIS! Dagen därpå (samma pynt runt halsen på matte...) blev det BIS nr 2!

Alltså törs jag aldrig mer visa mig på Show utan turhalsduken... also most useful to distract from my wrinkly neck...

  Här är en av bilderna som Lilian Magnusson på LIVEfoto tog på vår gullunge i Örebro. Tänk att en liten kattunge kan vara så omedelbar i allt på på en stor utställning...

Visst är han söt? (Stolt och totalt kritikbefriad co-owner/breeder)

  Torsdagsnattens storm har lagt gården i svepning, och vad värre är - den halvmeter snö som kom är nu frusen till vita marmorblock, omöjliga att angripa med vanliga snöskottningsverktyg. Nu är det spett och slägga som gäller! Vårt 1.20 m staket syns ej - hundarna kan lätt promenera ut på den livligt trafikerade vägen. Naturligtvis har vi försökt skotta bort snön längs med staketet, men så fort man är hyfsat klar så kommer plogbilen och vräker upp en ny laddning. Suck!

Fredag gjorde Yours Truly en heroisk insats och skottade - hacka och spade - en glugg vid största grinden så att kära far kunde ha en sportslig chans att komma in. Men jag då? På gården står en igloo - det är min bil, icke rörd av människohand på c:a 10 dagar. Skulle det gå att gräva fram den samt få igång den? Min bil är större än k. fars och framför allt tyngre. Skulle hjulen gräva ner sig i snön? Och utan mobila krafter - riskerade Puppy of the Year på Grand bokstavligt talat frysa inne...

Efter ett par timmars slit så frilades så mycket att man kunde göra ett seriöst försök. Väl påpälsad i Pistol-Bengts gamla armérock, pälsmössa, lovvikavantar och förståndiga sulor i stövlarna - om man skulle bli stående någonstans - så provades. Här må man icke tveka eller vela - då sjunker hjulen hjälplöst ner. Alltså full sula

- och si! - vagnen krängde vilt ( påminde om när Ingrid och mor forserade -bokstavligen! översvämmade broar på väg till Svenstavik!) - ut på vägen gick det i ett huj. K. far var medhjälpare (om det värsta skulle inträffa..) samt föste undan närgångna hästar.

Man lever ett spännande liv...