Igår när det stormat som värst, då ringde alla släktingar och andra omtänksamma (tack för det!) och efterhörde välbefinnandet i villa Snillebo: "Har ni el?"

Javisst, svarade jag glatt! Det var då det...

I natt gick strömmen, vaknade i ett utkylt och kolsvart hem. Far försvann med många svärord till arbetet och vi som var kvar fick roa oss efter bästa förmåga, dvs jag med att koka hundmat på vedspisen och försöka läsa tidningar till skenet av stearinljus. Alla djur var missnöjda, då första frukost utspisades senare än vanligt... Hur kul är det att försöka manövrera ficklampa och grönsakshink? Marsvinet Alfredsson dråsade naturligtvis ut ur burskåpet och försvann under bokhylla. Man kunde höra små listiga marsvinsfötter tassa runt. Det var lögn att få tag i honom i mörket, så en morot placerades strategiskt på golvet; på det att den husville icke skulle svälta.

Sen har Yours Truly tillbringat en värdelös dag i ett mörkt och allt kallare hem, allt medan gryningens grå fingrar infiltrerade novembersvärtan (skickligt!).... Veten I, kära läsare, hur ONT det gör att frysa efter typ 6-8 timmar. En gravkyla underifrån som kryper upp längs benen. Brrrr... Sitter man framför vedspisen, vilket man visligen gör, så är kroppen varm upptill, nedanför låren är det iskallt, oavsett hur många raggsockor och långkalsingar man har på sig. Klä på sig ja - det är en intressant upplevelse att försöka hitta lämpliga och hyfsat rena kläder och lirka på dem i ett absolut svart sovrum. Inte direkt Très Chic, vilket upptäckes i dagsljus då det mesta befinnes vara ut-och-in och bak-och-fram...

Och ingen post på två dagar, dvs lantbrevbärarna, dessa trägna Merkurii efterföljare, kommer inte fram... Tur i oturen; alla arbeten hann skickas iväg, annars hade det varit kört...

Men jag hade massor att göra så att säga hemmavid - detta fick skrinläggas till en annan dag, dessvärre.

Tja, man kan ju alltid göra saker ute... men då ska man ha ytterplagg på... Dessa kräver mod vid påklädandet... Ja, mod och mod - i alla fall är fuktiga, stelprasslande persedlar avgjort obehagliga att påträda den redan frusna lekamen.

Låter det som bara gnäll? Nej då, nu har såväl ström som modet återvänt! Elavbrottet varade endast 20 timmar...
Moss o grankott alla mänskobarn! Nu ska lilla ja se hur det går att göra risgrynspudding i vedugn... Livet är alltid lika spännande!

Foto: Igurt SnikessonNu är det snö - högt och lågt... Den här stämningsfulla och dagsaktuella bilden är snattad från Ingrids retroblogg Miss Wink - läs den, hur kul som helst!Far ligger avsvimmad efter att ha förtagit sig(?) på skottningen, mor trallar (lite tyst), samt polerar bokhyllor - ungefär vad man kan företa sig, vilket är a) tämligen ljudlöst, b) skänker trevfnad c) är nödvändigt.Hoppas snöskottaren vaknar snart så han kan hjälpa till, dvs kånka ner mormors sekretär som Yours Truly brinner av iver att få installerad i det nu lyckligen restaurerade lilla rummet. Å kolla ute! Solen... Den har vi inte sett på evigheter... Kors så fint det blev!

Ojojoj... nu vet man att man lever! Årets Storm har varit över oss... och vräkt ut osannorlika mängder snö! Så här såg det ut i morse kl 8. Kung Bore och Fenriksulven har gemensamt lagt gården i svepning...



Det började redan igår eftermiddag, vinden friskade i, snön föll... Yours Truly skyndade på med arbetet, ho vet när man nästa gång skulle kunna skicka manus! TV:s meterologer och nyhetsförmedlare voro som budbärare ur Jobs bok, dräktiga med rapporter om olyckor, kullblåsta träd, bilar i diken, strömavbrott och landet i mörker...



Här har vi klarat oss och elen har hållit, as a precaution fyllde vi upp med vatten i hinkar och värmeljus och ficklampor till hands. Sen gick vi och lade oss... Men någon sömn blev det inte tal om... Stormen kom rusande; som en stor jätte som satte skuldran till alla byggnader och pressade på. Det gamla huset jämrade och kved, ute dånade vinden - orkan! Jag låg med täcket upp till nästippen och grunnade huruvida den åldrade linden som står närmast skulle ge upp och lägga sig över taket...



Hur det var måste jag ha dånat av, ty klockan 6 hade det hela avtagit och man kunde blicka ut över eventuell förödelse. Husfadern var ute och skottade gångar för oss och för djuren; hundarna i extas! Och då ska vi inte tala om hästarna! Två frustande fuxar och en svartvit blixt bockade och slog bakut och gjorde jättesprång som Anders Gernandt hade gillat över drivorna. Ingen plogbil hade varit ute, inte en chans att ta sig fram för en vanlig personbil. Sent om sider kom plogarna, väldiga urtidsdjur, med saftblandare blixtrande i snöyran och schaktblad stora som matsalsbord. Far var hjälte och gav sig iväg till jobbet, tre timmar försenad. Jag utlovade assistans om han skulle köra fast...



Så nu sitter jag här, alls inte modstulen utan tvärtom. Yours Truly är perverterad även såtillvida att jag älskar oväder! Ger en härlig livskänsla... Hej å hå, vovvar små! Nu ska matte elda...

---

Hann precis skriva detta så ringer far från Norrtälje. Kaos är ett mycket missbrukat ord, men det beskriver trafikförhållandena; ingen genomfart i stan, alla vägar tillkorkade, långtradare och bussar står på tvären och slirar, allmänna kommunikationsmedlen till Stockholm äre utslagna! Mellan Bergshamra och Riala hade en plogbil(!) åkt i diket, etc. Det var bara att vända och köra hem. Ville jag vänligen fösa undan de närgångna hästarna och öppna grinden? Far dök upp med en påse kanelbullar, vi fikade och lade upp strategin för resten av dagen, alltså snöskottning, m.m Min vältränade hjärna började genast räkna ut vad detta kostar rent samhällsekonomiskt; inga människor kommer till jobb och skolor, inga mattransporter till butiker fungerar. Återkommer!

Fastigheten Vårdal byggdes 1909 och är därmed 100 år. Den har åldrats med behag... och visst obehag... Ack vad allt har inte Huset varit med om sen vi flyttade in för 40 år sedan... Här har tre barn vuxit upp och flugit ur boet, valpkullar har fötts och mer än 60 champions har sett dagens ljus!





Till att börja med var det ett rum (med vedkamin) och kök med vedspis i bottenplanet, ett rum med öppen spis, kök och vedspis i övre våningen. Och så en farstu med svängd trappa som förband det hela. Fastigheten kom till efter en delning av marken tillhörande ett fd båtsmanstorp. Till gården hör gamla torpets ladugård, som måste vara flera hundra år, höskulle och vedbod. Tomten, ett halv tunnland, var ursprungligen dubbelt så stor, men delades. Åt norr och söder finns grannar, i övriga vädersträck skog och äng. På gården är det gräs och äng och en massa murar. På framsidan tre stora askträd och en jättelik lind, vidare finns äppel- och körsbärsträn och så gamla buskar; krusbär, vinbär, syrenberså - humle klänger på muren mot sydöst. Där är också den åldrade grävda brunnen. Ny borrad brunn på framsidan. Tomten är inhägnad med gunnebostängsel och syrenhäck, det finns två grindar och grinden mittför huset flankeras att bugande björkar - de vara bara små pinnar när vi flytta hit... Det grönmålade trähuset har tegeltak. Förste ägaren, som var liten till växten och därför kallades Liss-Viktor, hade skrädderi. 1924 gjordes diverse om- och tillbyggnader; ett större rum arrangerades så att säga "på längden" med en oinredd vind ovanpå. Huset fick på så vis en intressant topografi; blev långt som en buss. Kökets bakugn gjordes om till WC(!) - en tanke som man helst inte fullföljer... och skorsten fick därmed ett "knä", vilket gjort den vida berömd i norra Roslagens sotningsdistrikt...








Nya människor flyttade in, bodde, dog eller avflyttade från orten. De senaste (sista?) är vi! Som köpte huset med omnejd 1968. Då fanns det inte varmvatten och brunnen sinade på sommaren... ny brunn borrades, varmvattenberedare installerades. All inredning är original sedan 40-talet, diskbänken är höjd 80 cm, når Yours Truly till jumskarna - husfadern fick diska... Hösten 1969 kom den Stora Stormen och slog ut all el under flera veckor. Vi hade vacklat mellan att slita ut den ena eller båda vedspisarna - allt skulle ju vara modernt! - men efter denna upplevelse beslöt jag att försvara kökets vedspis med mitt liv! Alla grannar med modern uppvärmning satt och huttrade, vi hade det varmt och skönt! Tom en liten frusen grannbebis fick evakueras in till oss...








Mer ombyggnationer! Vid början av 70-talet fick det gamla köket i övervåningen bli sovrum med dusch, på samma plan gjordes ytterligare ett sovrum (till barnen som hade börjat dyka upp!), vinden bonades och reddes till arbetsrum med snedtak. Där har massor av böcker skrivits och översatts, tusentals artiklar har producerats, mest till svenska tidningar naturligtvis, men också finska och engelska publikationer...





Farstun vinterbonades, de enkla fönstren byttes mot dubbla och blev blyinfattade - precis som fönstren i gamla Hagalund! Det är prick hundra små rutor i grönt, gult och lila - ett pyssel att putsa, men fullkomligt urgulligt stämningsskapande... Klart!








Under "Annus horribilis" för några år sedan fick Huset ett antal krämpor; späckta rör, brunna pumpar, takläckor, mögel- och fuktskador, soteld, skorstensskada, etc. - men har nu repat sig hjälpligt och står nog vår tid ut.







I Huset finns väldigt mycket böcker och bokhyllor och gamla möbler, så det är rätt trångt, ungefär som i en ubåt, kan jag föreställa mig.







Vi som bor här är husfadern och så jag förstås, västgötaspetsarna Gerda, Gunvald, Jack, Minna och Ada - de är i åldrarna 1 - 10 år. Och så 4-åriga tibetansk spanieln Mimmi. Dessutom har vi 10-åriga hittekatten Klara (det var hon som hittade husse!) med sina ungar Viktor, Hasse, Ture och Märta, vilka är nio år. Vi har också små marsvin som bor i ett par burskåp. På gården finns ponnyhästarna Dolly, åtta år, Voice 20 år och hennes dotter Viola, 18 månader, och de bor så klart i stallet.








Home, Sweet Home... Jag älskar vårt lilla hus och vill aldrig bo någon annanstans!

Äntligen fredag! Terrible week... Far och jag har jobbat som galningar... nu är det dessutom kallt som i Kazan... brrr!



Igår var det lite avbrott från det myckna skrivandet... först kom sotarn - tack och lov! - hundarna hoppade glada runt i extras, Gunvald samlade diskret sotarviskorna och bar bort... så nu kan vi elda utav attan! Precis när Yours Truly hämtat sig från detta, då ringde höbonden - sen var det bara att lossa och stapla ett ton hö. Efter detta känner man sig mycket frisk och sund! Arbetsintervju gjordes senare på kvällen, så ingen kan säga att man ligger på latsidan!



På grund av ovanförmälda avbrott i det strängt inrutade tidsschemat har jag tyvärr inte hunnit med alla jobb före helgen, få arbeta även i morgon - eller tills allt är klart... Men det är då det!



Nu under kvällen har vi läst våra läseböcker, mumsat wienerbröd och hållit värmen med te, kaffe och whiskey. Ingrid och jag köpte till far en flaska Jack Daniel´s Old Tennessee - alltså Old Tennis Shoes - som tack för alla gånger han gjort utställningsmatsäck till oss! Blev bjuden på en slurk, inte så illa faktiskt och värmde gott! Egentligen är jag inte så där heltänd på whisky, speciellt inte rökig singlemalt - påminner om hostmedicin, tinctura pectoralis som vi hade på apotektet för 50 år sedan - kännarna sitter dock och smackar och himlar med ögonen, så det är väl bortkastat på primitiva typer som en annan! Men vad gör man inte för att få upp ångan...

Välkommen till helgen!

Kan bara inte undanhålla undanhålla läsekretsen detta domarutlåtande om Zvante - vår speciella favorit. Grattis!
Så här skriver stolt matte Ewa:
Jag tror jag ska sluta ställa ut honom nu - jag tror inte att det kan bli bättre! Han var 5 månader och blev grupp 2 efter helt fantastisk husky som jag inte ens funderat på att slå.

"Välskuret huvud, vaket uttryck. Alltigenom mkt välkonstruerad . Utm hals, utm naturlig resning. Utm förbröst o front, utm bestomme o tassar, välutv bröstkorg. Flott top-line medfödd stubbsvans. Utm kraftfullt välvinklat bakställ. Lätta generösa rörelser. Mkt lovande valp."
Zvante heter Eldhästens Zvante Zundin.

... har dykt upp i mail från Inga Kahlman i Finland! Det är INT CH Fennican Ivanilos och INT CH Fennican Lady de Lux och fotot av Uma är är taget senaste lördag i Riga , Lettland , där Niilo och Goldis 8-åriga dotter "Viivi" båda fick sitt sista CACIB för INTChampionat. Domaren norrmannen Espen Eng i mitten.
Yours Trulys connection med dessa fina hundar är följande: Niilo är min stora favorit och Viivi är halvsyster till min älskade Bero, N & S Ch Fennican Buffalo Bill, (som hon f ö är mycket lik) via deras mor, Int Ch Fennican Kulta Kimpale. Tack Inga för den trevliga hälsningen och grattis!

Kennelklubbens kommittéer och arbetsgrupper arbetar med seriösa och viktiga saker, får vi hoppas. Resultaten kan avnjutas i en mängd protokoll. Det varierar starkt huruvida protokollen är begripliga eller ens läsbara... Förmågan att kommunicera med omvärlden (läs medlemmarna) är som konstnärskap... ibland träffar det blint.














Vissa kommittéer lägger ner betydande energi på rena dumheter, i värsta fall får protokollskrivandet oavsiktlig dessutom rent komiska effekter. Ingenting är för småttigt för att inte ta upp och lägga sig i och det på tungfotat kanslispråk. Oanande höjder i den lyckliga dumma stilen når utställningskommittén, vilken tidigare refererats till, som med gravallvar nagelfar storlek på typsnitt i veterinärintyg. Förhäxad läser man vidare och känner sig förpassad till den tid, när fint folk skrev inskränkta memoarer; som en kammarherres minnen med diskreta personuppgifter: "Stabschefen, överste von X levde i ett mycket lyckligt äktenskap med sin hustru, född grevinna Y." Det är själva flödet av obetydligheter som är djupt störande. Också Sven Hedin träffade den stora pompösa dumma stilen: "...inför en fyndig replik eller en lustig anekdot skrattar kejsar Wilhelm II så hjärtligt att till och med axlarna komma i rörelse."














Det är vad man tänker på vid läsningen av UtstK:s protokoll, vilket knappast är den avsedda effekten.











En helt annan kaliber visar det senaste SKK-protokollet, det från Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén, UKK. Språket är redigt och det är en större stringens i behandlingen av ärendena. Detta innebär dock inte att läsarens frustration blir mindre. Man tar del av UKK:s mödor med en viss kluvenhet...











UKK behandlar c:a 400 ärenden per år. En övervägande del av dessa är s.k tjuvparningar. Vad är detta? Dålig hundhållning? Undertecknad har fött upp mer än hundra valpkullar under 40 år och aldrig haft en tjuvparning...











Benar man upp tjuvparningsärendena sönderfaller dessa grovt räknat i två delar; tjuvparning inom raser som, i brist på bättre uttryck, här kan buntas ihop som "kommersiella" - alltså raser där det är god efterfrågan, huvudsyftet hos många av dessa rasers uppfödare är uppenbart att föda upp valpar till försäljning. Noterar med tillfredställelse att skottar och västgötaspets inte finns med! Så är de inte heller "spekulationsraser"...











UKK-ärenden som leder till fy och en skrivelse till den försumlige uppfödaren, i varje fall vid den första förseelsen, är "tjuvparning" med för gammal eller för ung tik eller när tiken haft för många valpkullar för tätt.











Den andra stora delen av tjuvparningsärendena är brist på intyg i fråga om rasens hälsoprogram. I hela 227 kullar förra året saknade en eller båda föräldradjur intyg, oftast HD-röntgen. Man tar sig för pannan... Om nu efterlevnaden av SKK:s regler är så klen, kanske styrelsen kan ta sig samman till en principdiskussion ang revision och utvärdering av  ”invanda” rutiner/regler? Börja med de bisarra förhållanden kring HD och dess inkongruens i olika länder, hundar som kan kasa upp och ned i bedömingssystem beroende på olika metoder!

Time for a Change?






Vissa special/rasklubbar vill lägga sig i det mesta. Den negativa selekteringen kan drivas hur långt som helst... "Svenska Älghundklubbens anger i sina avelsrekommendationer att två hundar med B-höfter inte ska paras. En medlem i klubben har kontaktat SKK med förfrågan om denna rekommendation kan anses rimlig.





UKK beslutade att överlämna frågan till SKKs Avelskommitté. UKK konstaterade dock, med tanke på kommitténs ärendeinflöde, att det inte verkar finnas något allmänt stöd för klubbens hårdare hållning eftersom medlemmarna i nuläget har svårt att leva upp till befintlig regel avseende HD."





Det är befriande att UKK sätter ner foten!

Mer i den vägen:











"Bilaga till köpeavtal, anmodat av rasklubb











Rasklubben för Belgiska vallhundar anmodar uppfödarna av rasen att skriva en bilaga till sina köpeavtal.











UKK uttalar att flertalet av kraven i bilagan är oskäliga, och att en rasklubb inte kan sätta krav på vad uppfödare av rasen ska avtala med sina valpköpare eller fodervärdar."























"Bilaga till köpeavtal, anmodat av avelsråd











Avelsrådet för Hälleforshund anmodar uppfödare inom rasen att bifoga en överenskommelse vid valpköp.











UKK konstaterade att avelsråd inte kan ställa krav på att uppfödare av rasen ska göra viss överenskommelse med sin valpköpare."











Det finns tongivande och drivande personer i special/rasklubbar som klamrar sig fast vid föreställningen att HD kan "avlas bort" trots att orsakssammanhangen är högst divergerande.











Glädjande nog visar UKK sans och måtta även vid yttrande över dessa motioner till KF:











"Motion från Svenska Älghundklubben att för älghundar ska en text skrivas in i stambokshandlingarna med innebörden ” vid avel med hunden/tiken skall det vara känd HD-status före parning”











Uttalade UKK att det är högst olämpligt att KF fattar beslut för en enskild ras eller rasgrupp då detta låser både specialklubben som CS att göra förändringar som båda parter är överens om innan KF fattat beslut att upphäva sitt tidigare tagna beslut.











UKK kan instämma i att kunskapen bland uppfödarna av älghundsraser är påfallande bristfällig om de hälsoprogram som raserna omfattas av. UKK har tidigare i år tagit beslut om en riktad informationskampanj i utvalda media för att öka kunskapen om gällande hälsoprogram hos både uppfödare som blivande valpköpare. UKK tror att den typen av aktiviteter är bättre än den föreslagna och då i synnerhet om förändringar sker i hälsoprogrammet som innebär att stamtavlan kan komma innehålla felaktig och inaktuell information.











UKK beslutade föreslå CS att motionen avslås."























"Motion från Svenska Älghundklubben att återinföra HD status i stamtavlan.











Uttalade UKK att det är högst olämpligt att KF fattar beslut för en enskild ras eller rasgrupp då detta låser både specialklubben som CS att göra förändringar som båda parter är överens om innan KF fattat beslut att upphäva sitt tidigare tagna beslut.











UKK menar att HD är enbart en av flera veterinärmedicinska krav som de olika hälsoprogrammen ställer och menar att det inte finns fog för att så ensidigt peka ut just HD som det fel eller brist som är så angelägen i aveln att den ska utpekas i stamtavlan.











Inom en snar framtid kommer SKK erbjuda för ett antal raser kunskap om vilken genetisk belastning en viss hund har genom att ge den ett index för höft- och armbågsleder. Indexet byggs på kunskapen om hunden egna HD och AD status som dess föräldrar, syskon och egna avkommor. UKK menar att det är än mera angeläget att med de ökade kunskaper som kommer, sprida information om exempelvis SKKs avelsdata och andra hjälpmedel till uppfödaren än ett ensidigt listande av en eller flera enskilda detaljer i stamtavlan.











UKK beslutade föreslå CS att avslå motionen."


***


PS HD-föredraget från SKV-avelskonferensen är utlagt på SKV:s hemsida, men gick tyvärr inte att ladda ner, då dokumentet är skadat.