... är årets julklapp, sägs det. Pytt! Yours Truly har alltid fullt av upplevelser! Min värld finns inom mig. Would I ever forget...



Jag har aldrig åkt på någon turistresa med ordnad sightseeing eller slikt. Jag ordnar mina egen upplevelser... företrädesvis på de brittiska öarna, där det så att säga sitter i väggarna... Det är bara att parkera i någon stämningsfull hotellfoajé, arrangera gepäcket runt mig, och vips är man inne på brottets bana - åtminstone i fantasin! Ö-riket, med dess dimma, mystiska suckar i avlopp och otäta fönster, skuggor på regnsvepta gator, är som gjort för deckare.



"... i vindens tjut hördes ljudet av hästhovar och gnisslet av hjul som skrapade mot trottoarkanten...!



Tredje veckan i november, då det från fönstren på Baker Street knappt var möjligt att i den täta gula dimman över London se tvärs över gatan..." Sherlock Holmes!



T. ex. på anrika Brown´s Hotel I Mayfair kan man göra en doublé. Det är nämligen det hotell som Agatha Christie skildrar i "At Bertram´s Hotel" - boken läses och man bor mitt inne i handligen!



Något liknande gjorde jag på Ormond hotel i Dublins sköna stad. Ett helt kapitel i James Joyce´s Ulysses - världens bästa bok! - utspelar sig i baren på Ormond hotell precis mitt i Dublin, vid norra kajen av floden Liffey. Jag tog genast in på hotellet, som visade sig vara otroligt påvert; en ensam glödlampa dinglade från taket, ledsamma grågröna väggar utan en enda tavla eller försök till dekoration, en ranglig säng och garderoben med en enda ståltrådsgalje och ett snöre att hänga sig i för den livströtte... Detta förtog ingalunda upplevelsen! Här kunde jag ligga i sängen, bakom fördragna gardiner, och läsa precis hur Molly Bloom funderar över sitt kärleksliv i romanens berömda kaptitel som börja och slutat med "Yes!" Och samtidigt lyssna till S:t George´s klockor som ringer så betydelsefullt i romanen, höra måsarnas skrin och Liffey´s vågor klucka. Oöverträffat!



Eller på andra sidan floden, finfina Shelbourne Hotel, byggt 1824, och sätta sig i den berömda Horseshoe Bar - förekommer i flera böcker - och bara avnjuta atmosfären. Och varför inte Gresham Hotel, mittemot The General Post Office, "...built in 1818 halfway along O'Connell Street (formerly Sackville street), the GPO (became a symbol of the 1916 Easter Rising...." alltså Påskupproret, den irländska revolutionen. Den världsberömde italienske tenoren Enrico Caruso sjöng från hotellets trappa...



Nu kom vi långt ifrån deckare i London...



Tillbaka till ordningen! Alltså, när jag på plats läser om verkliga och/eller diktade brott - då stiger jag fogligt in i de tristaste lokaler, beger mig till de ledsammaste miljöer, gottar mig åt alla trivialiteter som är förknippades med "mord i sinnet".



När deckaren är slutläst, är det bara att kliva ut i verkligheten. Den duger gott! Som t.ex en råkall februarieftermiddag i London. Jag hade inget speciellt för mig, gick i en bokhandel på High Kensington St och fick tag i Pogertry av Shane MacGowan. Med den som karta var det bara att ge sig ut i London-kvällen:



"There the he-males and the she-males paraded in style



And the old man with the money would flash you a smile..."







"Between the metal doors at Vine Street I was beaten and mauled



And they ruined my good looks for the old main drag..."



Upplevelser...


Oh så lär man sig hitta så bra! Andra svenska turister vallas som fårflockar, Yours Truly i London (ja, det är ju ett tag sen sist...) snodde omkring, mestadels till fots, dygnets alla timmar, i stort sett utan sömn, men utan att missa High Tea på något trevligt hotell...


Dessutom ser den här mildare perversionen ut att gå i arv! När Ingrid var i London gick hon i Jack The Rippers fotspår i de ruskiga kvarteren runt Whitechapel, där alla morden begicks... Och kunde beskriva det i ett reportage i tidningen Brukshunden. Eh.. hurdå? Jo, i jakten på mördaren användes för första gången spårhundar. En av blodhundarna hette Barnaby, vilken fick ge namnet till the Chief Inspector i populära TV-serien Midsomer Murders. Så nu vet ni det!

News from over there - "våran Pigge" - som bodde här under sitt första år och blev far till våra två valpkullar - är nu Amerikansk & Svensk Champion Nalinas Peleus!
Grattis!

This fortress built by Nature for herself




    Against infection and the hand of war,




    This happy breed of men, this little world,




    This precious stone set in the silver sea,




    Which serves it in the office of a wall,




    Or as a moat defensive to a house,




    Against the envy of less happier lands,




    This blessed plot, this earth, this realm, this England,




William Shakespeare, Richard II, Gaunts dödstal akt 2




Yours Truly får ta till den högre litteraturen för att beskriva känslorna denna glåmiga novembermorgon. Far och jag har med gemensamma herkuliska krafter återställt hemmet i dess forna trevnad. Min lycka och tillfredställelse saknar ord... God, we did it!

Tack far som höll ut under alla år! Tack familj för hjälp i nöden! Tack vänner som stöttade!




Vad hände? Jo, från millenniumskiftet och framåt var livet en kamp. Vi och vårt och och allt runt om och inte minst huset drabbades av alla olyckor som tänkas kan, den ena efter den andra. Det tog aldrig slut... Tillvaron var inte längre vardagliga trivialiteter, utan helt enkelt en fråga om att få finnas till... Enda lättnaden var att arbete fanns och att djuren var friska. Men jag kunde inte se det så - då... Jag var så trött, så trött... bara jobbade, hjärnan var skär gröt, i ådrorna sipprade ljummet diskvatten. Jag stupade i säng vid midnatt, kunde inte sova... vacklade upp varje morgon till nya hemskheter. Så höll det på, månad efter månad, i åratal... Under den här utarmande tiden går det inte att minnas några segrar, fast de naturligtvis måste ha funnits, inga nyanskaffningar till hem eller garderob eller annat som jag, mitt värdsliga kräk, kunde liva upp mig med. Jag öppnade inte en bok... Hur man kunde fortsätta att gå omkring bland andra människor och fungera och till och med skämta ibland och le, det övergår mitt förstånd...




Botten nåddes i slutet av 2004 när min älskade första västgötaspets Bero, gick bort i en hastigt förlöpande sjukdom. Hans efterträdare Jack fyllde tomrummet och livet återvände, fast med myrsteg, bokstavligt talat. Sjukdom och olyckor, nu kunde jag nästan inte gå längre... än mindre böja ryggen. Tillvaron var fortfarande minst sagt besvärlig.




I våras, när det såg ut att ljusna - då miste vi en fin valpkull, just när valparna öppnade ögonen, började kravla runt och vara som sötast...




Sådana gruvligheter har vi varit med om förr, det ingår i alla ups and downs att föda upp djur. Men just då fanns det ingen mental beredskap. Man satt mest helt apatisk.




Ett led i sorgearbetet och som terapi började jag pyssla med den lilla skottebloggen och allt vad därtill hör. På så vis och på något sätt återupptäckte jag England, engelsk hundsport, alla uppfödare och profiler - stiff upper lip! Kände lusten återvända, kunde plocka med gamla tidningar och böcker, känna glädjen över att hitta en länge sedan glömd bok och lära en dikt utantill. Wodehouse, Bates, Christie, Shakespeare, Churchill, Graham Greene... På 70- och 80-talen var jag i England (och länderna runtomkring) fyra gånger per år och kunde aldrig få nog!




O Joy! O Rapture! Jag måste åka tillbaka till England och se om känslan finns kvar!




Men först... För att markera den nya ordningen har bloggen fått ny rubrik, från Graham Greene´s The End of the Affair - Slutet på historien. Påfruset idag! Hurra! Än lever Gud... Nu jävlar ska här städas!

Föda upp hundar, vad är det? Jo, det är ett Hantverk - en kunskap på utdöende. Förr fanns det bara en målsättning - och då bortser jag från hundskojeriet, som naturligtvis florerade, då som nu - det vara att föda upp förstklassiga valpar. Man parade det bästa med det bästa och hoppades på det bästa - och så måste naturligtvis uppfödaren vara tillgänglig och självfallet också göra sitt bästa...





Nu är målsättningarna flera (ska återkomma till det!) och spretande åt olika håll... Samtidigt har förutsättningarna för hunduppfödning i grunden förändrats - på gott och ont, mest på ont verkar det som. Kennlar i den gamla stilen finns praktiskt taget inte längre... och inga hemmafruar... Idag har uppfödarna ett par hundar hemma och ett halvdussin på foder. En lösning för att få det daglig livspusslet att gå ihop, men idealiskt är det inte. Mycket av känslan i uppfödningen går förlorad, hurdan är egentligen den där tiken som man har på foder? - det kan bli tvister med fodervärdar, etc.


Numera tvingas uppfödare alltmer att förlita sig på trubbiga instrument som står till förfogande i form av meriter, hälsoundersökningar och tester, istället för den skickliga uppfödarens Fingerspiztgefühl.


Förr lärde sig intresserade ungdomar hantverket genom att gå i lära hos någon etablerad uppfödare, som kennelflicka/pojke; först i Sverige och med tiden kanske utomlands, i första hand då i England. På så vis fick ett ungt och ofördärvat sinne ovärderlig kunskap om hundar och hundsport så att säga inifrån.


Detta var något att stötta sig på när adepten sedan satte igång på egen hand.


Dagens uppfödare kommer igång sent, har inregistrerat kennelnamn utan att ha åstadkommit minsta lilla valp, men har genomgått Utbildning i SKK:s regi. Kunskap förutsätter dock förstådd information, men hur ska man kunna tillägna sig det? När det inte finns något levande att relatera till, bara kurslitteratur och kursledarens röst... All lärdom är bra, men kan ge en falsk säkerhetskänsla; "jag kan det här, det har jag papper och diplom på!" Det kan man inte! Vilket visar sig inte minst då man står med en krånglande avelshund, en krystande tik, en pipande nyfödd valp. Vad är normalt? För den här rasen? Åldern? Dagen? Timmen? Uppföderskan in spe får spader (ja, det är alltid en hon som det är frågan om, karlar tar av någon anledningen det mera piano)... Och så är karusellen igång, telefon till veterinärer och likställda. I värsta fall iltransport, valpar kommer i baksätet, tiken stressad, tar inte hand om småttingarna, mjölken sinar... tillägg? - magont, livshotande diarré... Vad som skulle ha blivit en lugnt och tryggt omhändertagande och välkomnande till livet, utmynnar i en dyrbar och ångestframkallande eländesspiral. Människor gör så oförståndiga saker med sina djur så man tar sig för pannan... Stackars tik! Arma valpar! Varför är det på detta viset? Vart tog hantverket vägen?

Foto: Mia Billberg
Ännu ett sommarminne - detta från Michels fest dök upp på Ingrids blogg. Michel fick i present av glada kamrater en konstfärdigt tillverkad ölgris, gjort av ett par burkölsplattor. Vad kan en ung man mer begära? Familjeskotten Viggo kände någon slags samhörighet med Grisen och somnade så småningom bredvid.

Dolly inspekterar resultatet av husses bärplockning... Vill nog gärna smaka...




Tänk det är bara 7-8 månader tills vi kan glädja oss åt en ny utsikt! Håll uuut...




Nu är allt bara vått och lera, blää... Konversationen med folk i liknande predikament - hus på landet, husdjur och andra som drar in lera, bristande möjligheter att få tvätten torr, etc. etc. - går ut på suckar över vädret och allt som därtill hör, + olika fiffiga lösningar för att få tillvaron dräglig i väntan på bättre tider. Någon kommentatör gissade att Yours Truly lever ett ensamt liv (sant) och att det därför saknas samtalspartners. Detta stämmer inte alls! Här diskuteras och divideras från morgon till kväll... Här förmedlas kreativa förslag! Nu det senaste ang sunkiga mattor i farstun (hur ska man kunna torka dessa för att sedan BANKA bort leran, så att mattorna kan tvättas) - UTAN att avloppet slammar igen! - jo, över mattorna läggas kasserade vetbäddar, påslakan och badhanddukar. Dessa bytes och tvättas dagligen och kan om det blir nödvändigt slängas utan större saknad. Så kan vovvarna gå torrskodda in i huset!



F ö är Yours Truly pigg och och vid strålande lynne, hur nu detta kan komma sig?***PS Så spännande! Nu börjar schäferfolket hitta hit... Se bl.a kommentarer till "HD - Den Marknadsförda Hundsjukdomen. Det rör på sig...

... lite upplyftande? Kan behövas i det här vädret... Skotte-bloggen är uppdaterad med "allt som gör livet glatt" som det stod forna tiders bekantskapsannonser. Var så god. Bara att kolla!

Ada med Ulvus M-kull foto: Göran StaafKikade in på bloggen där det stormar som mest - alltså gällade pris på valpar - vilket jag i min enfald trodde var en överenskommelse mellan säljare och köpare...



61 kommentarer! Helt sanslöst! Har folk bara pengar i huvudet?

Den senaste kommentaren handlade om en pensionär som på grund av den skenande prisutvecklingen inte hade råd att köpa sin nästa västgötaspetsvalp. Han hade varit bonde i hela sitt liv och alltid haft västgötaspets. Alltså ett idealiskt liv för en sådan liten krabat...

Man blir upprörd! Så efter moget övervägande lade jag in en egen kommentar. Sista ordet?

Den kommer här in extensio så är jag säker på att den blir läst he he... Hur som helst gick den ut på att om Yours Truly någonsin åter föder upp en kull valpar av rasen västgötaspets så ska det naturligtvis vara efter konstens alla regler och valpar med nödiga papper försedda (reg, ID, vaccin, friskintyg, m.m.) - mina kostnader för detta täcks, har jag räknat ut, om valparna kostar 7000 kr/st - OCH de ska bara säljas till gamla gubbar som haft västgötaspets - kan i förekommande fall även gälla gummor - då dessa tar väl hand om sin hund och är hemma hela dagarna. Vilket härmed edligen bekräftas.

'

PS. På så vis slipper jag alla stollar som inte kan erbjuda ovan uppräknat.