Det första världskriget, i sin samtid kallat det stora kriget, hade sin upprinnelse i skotten i Sarajevo och utlöstes 28 juli 1914. Mer än en miljon soldater stupade. Den 11 november 1918 kl. 11:00 upphörde striderna och stilleståndsdagen högtidlighålls fortfarande i Frankrike och Storbritannien. Det är idag 90 år sedan kanonerna tystnade den elfte timmen, på den elfte dagen i den elfte månaden.

Hej hopp i leran! Det finns just nu ingenting som Yours Truly så mycket längtar efter som påfruset, så att det lönar sig att sanera golven. 24 tassar och så förstås ett par tvåbeningar klafsar ut och in ett antal gånger per dag och resultatet blir därefter. V i har singel på gården och däremellan gräsmattor, men därav syntes intet - bara vatten, vatten, lera och skvätt!



Nå, det finns andra städuppgifter för en idog husfru, så i söndags tog jag ett raskt grepp om den nyinköpta sopskyffeln för att göra rent i marsvinens skåp. (Det gamla städredskapet hade gått ett dystert öde till mötes, då det användes för att bända upp skafferidörren som svällt!). Greppade skyffeln alltså och skar nästan av mig lillfingret! Blodvite uppstod i otroliga mängder!



Husfadern synade bistert skyffeln och konstaterade att den var "ett dåligt jobb". Han är ju metallexpert och påtalade att den rakbladsvassa bakkanten skulle ha "gradats" före leverans, alltså filats av. Reklamation? Forget it! sa jag som av blodförlust eller vad det nu var, hade fått en blixtrande huvudvärk. Köp en albyl istället! Vi har numera inga mediciner i huset... till oss själva vill säga! För det kan jag behöva, skulle det visa sig. Man kan få huvudvärk av annat!



Dåliga Jobb? Då kommer man OSÖKT in på alla mänskliga avarter som missförstår eller inte utför sina uppgifter! Historien vimlar av uppbyggliga exempel. Som "Kollegiet för utbetalande av tjänstemännens löner", modellen var i första hand dåvarande stadskontoret. Om detta bl.a skrev August Strindberg 1879 ett odödligt mästerverk, romanen Röda rummet, en ny epok i svensk litteratur. Romanen uppmärksammades omedelbart för sin djärva, friska samtidssatir ...ingenting var för småttigt för byråkraterna att nagelfara och lägga sig i, citat:



- I morgon får vi en het dag, viskade en kamrat till mig i trappan. "Vad i Herrans namn blir det då? frågade jag oroligt. "Blyertspennorna! svarade han."


Kollegiet för utbetalande av tjänstemännens löner har sin nutida efterföljare såväl här som där... Som SKK-medlem åligger det mig och alla andra vara informerad om beslut i Kennelklubbens styrelse och kommittéer. Där producerar skrivande kretiner protokoll i häpnadsväckande mängd... Självfallet måste jag också ha koll då det så att säga även ingår i jobbet. Alltså läses protokoll... det ska man göra en dag när man känner sig stark!


Som nu det senaste från SKK/Utställningskommittén:


"§ 79 UtstK policyfrågor - bestämmelser Veterinärintyg


På förekommen anledning, med hänvisning till SKKs gällande Utställnings- och championatbestämmelser, påminner UtstK, utställningsarrangörer och ringsekreterare att de intyg/blanketter som SKK godkänner med styrkande av veterinär vid hunds deltagande på utställning är följande; F145 Sveriges Veterinärförbund, Dolittle veterinärintyg, Trofast veterinärintyg eller Vetvision veterinärintyg. UtstK har dock uppmärksammat att typsnittet som finns på intygen som styrker att blanketten är exempelvis ”Dolittle 145” är så litet att det inträffat att arrangör och ringsekreterare missat informationen, vilket medfört att utställare felaktigt avvisats från utställningsringen ”på  grund av ogiltigt intyg”.


"Beslöt UtstK att tillskriva berörda användare och rekommendera att ett större/tydligare typsnitt används." (Oj då...) "Beslöt UtstK vidare att i särskilt utskick till ringsekreterare och arrangörer informera om ovan nämnda, samt bifoga exempel med särskild uppmärksamhet på identifieringen av märkningen på blanketterna.


Anvisningar angående utdelande av certifikat i Bästa hane-/Bästa tikklassen


Med anledning av förfrågan i ett aktuellt fall där de fem placerade hundarna i Bästa tikklassen är champions som har tävlat i championklass" (såklart de är champions, annars hade de väl inte tävlat i championklass), "innebärande att de ej är berättigade att tävla om certifikat" (skulle inte tro det...), "diskuterade UtstK tolkningen av Utställnings- och championatbestämmelserna punkt 32 och punkt 37 Certifikat; ”Certifikat (kan) tilldelas bäst placerade hanhund respektive tik som är berättigad att tävla om certifikat….”


Tolkningen blev följande:


1) antingen att ingen får certifikat då de placerade (dvs 1-5 ej är berättigade) eller


2) att certifikatet går vidare till bäst placerad nummer sex eller sju etc. som är bäst placerad av de som erhållit CK och tävlar i Bästa hane-/ Bästa tikklassen" (Gud vilken svenska..)


"Efter hörande med arrangörer, domare och ringsekreterare om vilken praxis som används, framhöll flertalet alternativ 2)." (Hur svårt kan det vara?)


"Beslöt UtstK att för undvikande av att ovan nämnda paragrafer tolkas olika av arrangerande klubbar att formulera anvisningar till ringsekreterare, innebärande att de behåller samtliga hundar i ringen i Bästa hane-/Bästa tikklassen tills de 1 – 5 är placerade samt att certifikatvinnare har kunnat utses. (Är det inte det som är praxis?)


"Beslöt UtstK att se över skrivningen av ovan nämnda paragrafer vid en kommande revidering av Utställnings- och championatbestämmelserna."


Vad är det här för rappakalja! Kom tillbaka Arvid Falk -Strindbergs ego i Röda Rummet - Du har jobb att göra här!

foto Gunnar Lindgren


Ch Westorps Jack Mc Call, vid ett års ålder. Och igår var det fyraårsdagen - ack vad har inte hänt under den tiden. Jack är en underbar hund, alltid snäll och glad och gör sitt bästa på både det ena och det andra sättet... En naturlig showboy! Som valp blev han BIS och sitt första cert med BIR tog han vid nio månaders ålder för Leif Herman Wilhberg. Övriga cert, även dessa gånger med BIR, för Kim Vigsö Nielsen och Bo Wallin. Alltså domare från tre nordiska länder, vilka alla är examinatorer för rasen och som vi aldrig ställt ut för! Way to go...
Man behöver aldrig röra Jack i ringen, han tycks förstå vad det är fråga om och ställer upp sig själv, han är så välbyggd att varje gång han stannar står han korrekt. Jack går bra med vem som helst, inför andra certet var han medskick med en 75-årig "dvärghundtant" och kunde stega ut ur ringen med cert och BIR-rosett! Det var sannerligen ingen dålig utdelning, med tanke på konkurrensen den dagen... Självfallet är vår lyckas gullgosse i alla avseenden välartad i och utanför ringen och skulle aldrig drömma om att bråka med någon hund... Vilket olidligt skrävel! Ja, men det var så länge sedan Yours Truly hade anledning att skryta om något, så en får passa på...




Jack röntgades förra året u.a och har blivit pappa till tio valpar, alla snälla och goa som far. Ett par av bebisarna har tom ställts ut; Gudruns Ulvus Flinga Våröga, cert & CACIB och vår egen Ulvus Gunvald Jackson, valp-BIS-placerad och CK i juniorklass.

foto: Annika design: Maarit
Husets stjärngosse, Ch Westorps Jack Mc Call fyller 4 år och är nu stor kille! Grattis alla syskon, mamma Wilma och gammelmatte Annika. Vilda Western-gänget har aldrig varit till annat än glädje och stolthet!
Tack Maarit för den fina bilden!

Tack för goda råd angående min vinterkaktus - här syns bara en liten del - den blommar nu så HÄR fint!

Så kollas med en viss bävan de senaste inläggen på en blogg, vars namn påminner om den hundras man ägnat tio år av sitt strävsamma liv (men inte mycket längre!) och ser att den ligger i topp, åtminstone vad gäller antal kommentarer, 52 (femtiotvå) stycken! Då ska man veta att det finns över 25.000 bloggar...som det också kommenteras på!



Vad är det då som så mycket engagerar? Jo priset på valpar; iofs förståeligt, då detta är en förskräcklig utveckling så man nästan skäms. Likadant i övriga världen?



Men det är inte så mycket ämnet som SÄTTET som diskussionen förs som får det att gro i den syndiga själen. Debatten spårar nämligen ur rätt omgående, vilket är förutsägbart, och utmynnar i en rad påhopp på blogginnehavaren eller rättare, dennas tilltänkta uppfödning om så där en 4-5 år, vilket den påhoppade som inte är mer än människa tyvärr bemöter. Alltså den sortens hjälplösa och tunnelsynta cirkeldefinitioner som bara kan förekomma här, i Sverige, om en svensk nationalras, med korkade och resurssvaga och alltid! anonyma människor här och där och som inte leder någonstans utan bara gör en beklämd. Det är som att bevittna ett segt envig mellan religiösa sekter, eller ska vi skriva säkter, så blir det roligare, som bekämpar varandra, vilket säger något om Sverige och svenskarna, i galopperande finanskris, denna glåmiga novembermorgon, med strilande regn och lera som skvätter. Känner en stilla lycka över att äntligen ha kommit till INSIKT vad jag inte vidare behöver befatta mig med och jag menar förstås denna avigsida av hundvärlden.



Famlar efter någon lämplig avrundning och det får bli ett citat av Jeeves (P.G. Wodehouse):



- That's just not cricket!

Inkom å mail en rasande skrivelse + protestlista mot SKK:s HD-avläsning. En, enligt konstens alla regler med Norbergska vinkeln och allt, i Norge röntgad hund med AA har av SKK:s avläsare fått utlåtandet CD, en annan fick BC, enligt SKK:s tidigare avläsare klar AA. Mycket intressant! I och för sig inget nytt, men i alla fall...








Citerar ur texten: "Bortsett från en orgie i medicinska termer (vad annat är att vänta från en veterinär med titeln "Vet.med.dr, diplECVDIHD/ED avläsare SKK), så menar vet NN (min beteckning) på fullt allvar att utmärkta höftleder A eller gravt HD-fel D är beroende på följande faktorer:








1. Vid vilket tillfälle hunden har röntgats. 2. Vilken veterinär och klinik som har röntgat. 3. Vilken röntgenutrustning som använts. 4. Vem som är hundens ägare vid röntgentillfället. 5. Vilken sedering (bedövning) som har använts. 6. Hundens position på röntgenbordet. 7. Exponeringsfaktorn.








Huruvida hunden har verkligt fel eller inte är tydligen oväsentligt. Röntgenavläsning i SKK:s regi har blivit en bedömningssport där veterinär X kan odugligförklara en hunds höfter för både försäljning och avel, medan veterinärna Y och Z lovprisar samma hunds leder."








"Råd till dig som vill få bra höftleder på din hund: Röntga hos SKK:S gamla chefsveterinärer Lars Audell eller Håkan Kasström. De uppfyller alla (NN:s) fordringar på utrustning och de använder inte sedering som försämrar höfternas utseende. Du får också deras expertutlåtande omgående. Säger de att lederna är Ok, så vågar nog inte NN gå emot dem. Undvik röntgenveterinärer som sederar med Domitol, Propofol eller Torbugesic (det gör c:a 80% av veterinärerna) då dessa preparat försämrar resultatet med det dubbla vad gäller C-D och E.  De kliniker som använder Plegicil har de i särklass bästa HD-resultaten. Både Kasström och Audell "pleggar" alla hundar."








Hur länge skall denna galenskap pågå? Jag (Lisbeth, ulvusbloggen) har ingenting emot hälsoundersökningar, självklart inte. Men det ska ju vara någon NYTTA med dem. Inte som nu upplevas som en försörjningsinstitution för tusentals inblandade. Någon myntade uttrycket: HD - Den Marknadsförda Hundsjukdomen. Ligger något i det. När jag började med schäfer på 60-talet, ansågs höftledsdysplasi vara en ärflig sjukdom som kunde avlas bort. Nu vet man att HD är en vida mer komplicerad sak, men låtsas inte om de nya rön som framkommit, utan tutar på som vanligt. Alltid föder det någon...





Det är godtyckligheten i bedömningssporten som måste ifrågasättas. På "min tid" var HD en invalidiserande defekt. Var och en kunde ju tydligt se de sjuka höftlederna på röntgenplåtarna... Nu sållas kliniskt friska hundar bort som gällde det könsbestämning av kycklingsorterare... Vad som av en avläsare bedöms som finfina grejer, fritt fram för avel, tävling, tjänste, etc kan av nästa få ett helt annat resultat, vilket obehörligt utestänger hunden från allt tidigare uppräknat och tom predestinerar för avlivning. Dessutom bidrar kycklingsorterandet till en alltmer minskad genpool - en tredjedel av alla schäfrar "försvinner" på så sätt varje år...





.








Enligt experten och ostiologen (ostiologi, läran om ben) Professor Jorunn Gröndalens föreläsning Skelettprojektet, SBK:s RUS-konferens (Brukshundens reportage 1/05) är orsaksfaktorer till HD:








Polygenetiskt 10-50 %








Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.








Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt.








Varför ska denna plågsamma, ångestframkallande och dyrbara cirkus tillåtas att pågå, år efter år? Har det möjligtvis något samband med att den livnär en härskara av klinikägare, veterinärer, avläsare, genetiker, föredragshållare, fariséer och skriftlärde? Vill bara påminna om att schäferrasen har röntgats i mer än ett halvt sekel och inte har höftlederna blivit friskare (25-33 % hd). Det enda som hänt under motsvarande tid är att hundarna blivit sjukare, immunbristsjukdomar... och annat ämligt som resultat av (självförvållad!) genpoolskrympning...


























 

Med händerna fulla av blommor och blader, buteljer samt 30-årspresent med vidhängande vers, ringde far och jag på hos Ingrid och Ola i Sandkilen. Dörren var vackert pyntad med ballonger, serpentiner och fint porträtt på festföremålet, inne möttes vi av glada skall, div musik samt en representativ samling välbekanta nunor, dvs våra släktingar. Uno och Viggo var dagen till ära uppsnofsade i sina finhalsband, i gult resp rött. Ja, ska vi säga att allt blev instant succéss? Ola såg smått rörd ut och höll ett litet tal, vilket gick ut på att uppslutning var lika oväntad som överväldigande, att det var bra att flytta till Nortan och få en familj till att känna sig välkommen i, samt tack till alla. Ja, sen förtärdes i en myckethet av goda ostar, salami (alla kommer att hata mig idag!), frukter och gott, samt drack vi en massa vin och annat ur de buteljer som voro framdukade. Alla umgicks och vergnügade sig och pratade med alla, stämningen blev kort sagt en smula upprymd. Så småningom tog vi farväl och jag glömde naturligtvis min mobil, men det var det värt.


---


Dagen efter dvs idag - everything is back to its usual mess - far är på fixardag på brukshundklubben. Sedan ska han och Boa göra killsaker tillsammans, gissningsvis något som har med grävande/houseimprovments att göra, ute i Länna(?) - Marina och Felix är på kattutställning, Ingrid och Ola + hundar är i Nynäs hos O:s päron och Yours Truly skall straxt åka till Görla med sopsäckar.


Obs uppdaterat på skottebloggen http://skotte.bloggagratis.se/


- handlar bl a. om utställande under krigsåren, vilket var under restriktioner av ransoneringsskäl. Kanske är vi med dagens miljötänk snart tillbaka dit? Något att fundera på...