Friidrotts-VM pågår i Berlin. Far och jag är otroligt effektiva och rationella, rastar hundar i reklamavbrott, lagar mat synkroniserat med försöksheat etc. Sändningarna sker ömsom i SVT och TV4, vilket är en prövning. SVT är ypperlig med alla försök och resultat prydligt redovisade, TV4 hackas sönder av reklam och för mycket studiopladder.



Svenska folket har varit bortskämda under guldåldern i hoppgrenar och sjukamp, även i löpning. Nu är de gyllene åren med Klüft, Holm, Olsson, Kajsa m.fl förbi... De dumma massmedianerna har svårt att acceptera att Sverige numera är en B-nation och talar om svenska medaljhopp. Det är nästan pinsamt. De nya sjukampstjejerna kan inte prestera, det är lätt att skylla på Berlinstadions snabba banor...



Tyvärr känner de svenska atleterna sig skyldiga att stanna upp inför utsträckta mikrofoner och förklara bakslagen, senast nu under tårar. Hur kul är det? Det vore bättre om de fokuserade på att försöka uppnå de resultat som förde dem till VM.



Berlin - Yours Truly är kluven till själva platsen, alltså samma som Adolf förklade "öffnet" vid olympiaden 1936.



Under 1990-talet var jag på jobbresa till Berlin. Dit vill jag inte igen. Väst-Berlin; allting jättestort, fläskigt, glassigt. Man gick omkring förhäxad av alla smaklösheter. Hela staden såg ut att vara gjort för truppuppmarscher, vilket den förmodligen också är. Öst; jättestora hus såg ut som spetälska, svårt förfall, slitet, hemskt, deprimerande fult. Människorna likadana, tvåmeters skinnskallar med basebollträn i händerna. Jag flydde in i hotellet...



I Tyskland, lärde jag mig, får man alla eventuella fördomar bekräftade och det med råge. "Världens tunnaste bok - Tysk Humor"... "Blod och järn"... Det tyska språket får ingen riktig bärighet om det inte rytes fram... "Schweinhund! Mensch! Kerl!" (obs fin stegring här...) "Ich habe doch eine Zeitung zu bedienen!"



Jag vet att det finns trevliga och fryntliga människor i typ Bayern, men detta var alltså Berlin.

Enligt Wikipedia är det utmärkande för en pekoralist att " ... uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna ."
Blev uppmärksammad på senaste inlägget på en hemsida - rena generalsnyftaren om den lilla krabaten som minsann klarat hela tre veterinärbesiktningar bla bla... och tänkte i den riktningen. Ett pekoral är allvarligt syftande, men som genom stilbrott eller felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en löjlig verkan.

På en annan hemsidas gästbok berättades att en hund sorgligen blivit påkörd och död. Det tragiska budskapet blev alldeles förfelat då matten bad om hjälp att skaffa ny hund. Eventuellt kunde modellsittning erbjudas i utbyte mot valp "då jag har en för åldern mycket välutvecklad kropp." Det leder liksom tankarna i fel riktning.
Går folk på vad som helst?