Ja, så sitter man då igen vid vägskälet - arbete eller förströelse? Det är egentligen inget val, det måste bli jobbet... Yours Truly får skaffa nya hobbies!




Stavgång och studiecirklar är liksom inte min grej.






Nu när man åter kommer i favoritkläderna så kan man relativt riskfritt bjuda till lite...








Vore jag karl kunde man leka med tanken på att bli snobb; alltså inte en självupptagen fjant som rusar omkring lite överallt, angelägen om att göra intryck. Det är inte grejen... Men snobbens logiska förlängning - dandyn - har en förfärande lockelse på mig. En komplett dandy sysslar uteslutande med att vara exklusiv...Det kan verka lättjefullt, men är i själva verket en ytterst aktiv och krävande verksamhet.





Få se; om jag gör si och så...






Alla mina bra kläder är svarta; de passar fint till det numera vita håret som en månskära ovanför.






Enda aber är att det går inte att visa skotten iförd dessa plagg. Den skotska terriern är svart.... kommer att se ut som slagsmål i nunneklostret...






Hur vi löser det? Skottematten får gå med sin hund själv, vilket hon också vill. Tyvärr är vi vidskepliga bortom allt förnuft. Den skotska terriern med gammelmatte i snöret har tagit två raka cert, m.m på två försök, så vi törs inte ändra på det...






Vad ska man mer hitta på när man sitter med beskedlig min och själen i uppror? Utan möjlighet att försvara sig - bara vända andra kinden till?






Jo, Yours Truly kan ju alltid hämta inspiration från pågående friidrotts-VM - där finns storheter som förlorat med grace och fallit med värdighet. Långlöparen Mustafa Mohammed är mitt ideal! Den folkkäre Musse är en försynt man som alltid gör sitt bästa och aldrig skyller ifrån sig. Sådan vill man vara så klart!






Till hinderloppet senast kom Musse med en rad oturligheter i bagaget, plus hela svenska folkets förväntningar på axlarna. Musse startade, sprang, kämpade, plumsade i vattengraven... tog sig till final och kräktes helt stillsamt bakom läktaren... vem har inte känt spykänsla de senaste dagarna?






I finalen stapplade Musse runt och kom sist, men tog sig med fint steg och högburet huvud i mål! Musse är min hjälte!






Letar i minnet efter något uppbyggligt att fästa vid hans namn. Det får blir en vers från Danmark, Dybböls skansar 1864. Preussarna stormade den lilla frusna danska hären och 2000 danskar miste livet, Danmark miste en rad hertigdömen och en stor bit av Jylland.






Det finns en liten dikt om detta som i saklighet, knapphet och enkel stolthet hör till de bästa och därmed tillägnas Musse, hinderlöparen:






- Jens var aldrig bange






men der var for mange