This is my lifethis is my timejust show me the lightand I go thereJa e´slut som artist... svårt att se någon mening med någonting. Försökte spela Gasolin´som med sina disharmonier och sin oro brukar skänka en själslig jämnvikt, men det gick inte så bra. Är något mupp med skivspelaren... It´s the Portent of Doom. Får tänka texten istället:No, I don't want the gold from XanaduI think I leave it all to youthis is my lifeand I don't careThis is my streetare you restless feetcarry me on to anywhereTake the feartake it awayand give me some hopefor one more day

... har en trogen läsare skrivit en uppmuntrande hälsning på http://varghund.bloggagratis.se/


Ledorden är "mod" och "skotte" - två företeelser som hör ihop! Dessutom letat fram detta stämningsfulla foto från 20-talet eller tidigt 30-tal. En ung man förbereder sin skotte för utställning - obs koncentrationen! Man behöver dessa påminnelser om det eviga och oföränderligt intressanta - a ray of sunshine into my drab life... Då den överblickbara tillvaron står i brand och fienden gladdes åt lågorna...


Tack Helene!
***
PS Hoppsan! Omröstningen har legat uppe i fyra dagar och sammanfattning var utlovad vid 50 röster - nu är det vips 60 personer som har tyckt till så vi siktar väl på 100?

Idyllen är skenbar; huset är hyfsat, djuren fina, hälsan strålande... Resten av familjen är på kattutställning respektive kräftkalas! Allt borde vara toppen! Om det inte vore för alla konvulsioner i omvärlden och på flera plan...

Bara att bida tiden och hoppas att förnuftet segrar... Utsikterna är inte så lysande om man så får säga det... Men hut går hem som det heter... Brukar vara så dags då!

Till morgondagens utställningen får man samla sig i en säregen, ja rent ekivok känsla. Ingen av oss ha några pengar eller egentligen några förhoppningar. Skattmasen har fått sitt, så nu är allt slut! Bensin finns i bilen, så vi kommer ivf dit... Man får i vanlig ordning söka stöd, ja till och med tröst, i den högre litteraturen. Det finns andra som varit missmodiga och som klarat sig ändå. Som t.ex George Orwell, Down and Out in London and Paris:







"And there is another feeling that is a great consolation in poverty. I believe everyone who has been hard up has experienced it. It is a feeling of relief, almost of pleasure, at knowing yourself at last genuinely down and out. You have talked so often of going to the dogs - and well, here are the dogs, and you have reached them, and you can stand it. It takes off a lot of anxiety."