Far har åkt till Länna för att hjälpa till med grävarbete. Jag har huset för mig själv. Solen skiner, tog hemmet i kritisk okulärgranskning. Behövde skuras!





Då ryggen och Jag för ögonblicket är sams, så fanns det inga ursäkter att låta bli. Mot skurhinken!





Tänkte börja med undervåningen. Med en del husdjur som traskar ut och in blir det rätt solkigt mellan varven. Har dock upptäckt att det inte är hundarna (leriga tassar), katterna (fäller päls) eller marsvinens spån och hö som solkar ner värst. Det är spisen dvs veden! Vi ärvde en gammal vedbod. Där finns tioårig ved som brinner bra. Men den dammar... något så gruvligt....





Släpade fram elspisen... blev sittande en stund... När var detta senast gjort? Till jul? Hur som är sanitär helrenovering en bra idé. Är nu klar med spisar och hälften av köksväggarna inklusive skåpluckor. Hela huset stinker av såpa. Har reducerat dagens målsättning till realistisk nivå. Blir jag klar med köket så är det bra. Tänker inte lägga upp resultatet med fotobevis på bloggen. Har upptäckt att det finns folk som har ont av mina enkla små hemma-hos-bilder. Varför är svårt att förstå och smak ska ju inte diskuteras... Ska återkomma om det vid tillfälle, en dag när jag känner mig stark!





Dessutom är de tilldelade bilderna slut. Snälla Ingrid, kan Du hjälpa mor med detta?

--- Kl 14.15 Man e lite tlött... Fortsatte inte med resterande köksväggar, tog itu med golvet istället, bytte mattor och hundarnas filtar. Far dök upp från gräveriet vid ett-tiden, vi fikade och sedan släpade han ner dammsugaren med Grovis och allt från övervåningen. Framförandet av dammsugare är det mest ryggontframkallande som finns, har ingenting att hålla mig i. Min farmor hade också ett stort svårstädat hus på en tjusig avdress; Kungl Haga i Stockholm. När det var dags för storstädning kallade farmor in ett gäng raska svärdöttrar och satt på en stol i mitten och pekade med käppen. Tyvärr har jag inga svärdöttrar (men väl starka svärsöner som bär möbler och flyttar stenar!). So I´ll have to soldier on...

I kväll är det Winston Churchill på TV. Jippi! Vid sidan av hundarna är världskrigen mitt stora mörka intresse. Väck mig mitt i natten och jag kan säga hur mycket bomber som föll över Dresden eller vad statsmännen i Versallies hade för sig järnvägsvagnen när de gjorde upp för att göra slut på alla krig, med resultatet blev förutsättningarna för alla nya krig.
Churchill är min stora idol. Har ibland nästan känt ett slags andlig släktskap. Vi har till och med, så när som på 3 minuter, gemensam födelsedag, fast Sir Winston var ju förstås 69 år före. Han var en besvärlig person, levererade bon mots, förföljdes av The Black Dog, sviktade ibland, men stod pall när det gällde.
Churchill sa många underbara saker, t.ex.:

"Att våga ändra åsikt visar att man är klokare idag än igår."

"Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen strypa eller bita folk."

...att med bara diverse illasinnat tal och skrift, punktera den trevligaste stämningen, sabba goda relationer, avbryta meningsfullt arbete, rasera förtroenden - kort sagt FÖRSTÖRA!Precis som om man inte kan tåla att goda vänner har trevligt ihop! Jag blir så fruktansvärt ledsen och illamående av så mycken illvilja. Är det en tillfällighet att detta sker precis när SKV - som av en händelse - har årsmöte imorgon? Jag tror att de som har ett perverst nöje i att så split tar vara på sådana tillfällen. Blir så upprörd att jag måste ha något annat att tänka på, som t.ex min fina Dolly som är duktig att köra i par.Med önskan om en bra årsmöte i konstruktiv anda och att den nya styrelsen får stöd och arbetsro.

Int & Nord Ch Lp Arvid, f 1978, stamfar till kennel Grålöten, ägare Eva Jakobsson. Arvid var ytterst när att bli den förste västgöten som blev lydnadschampion. Tyvärr blev Arvid påkörd av en bil och förolyckades i relativt unga år. Arvid gjorde mycket gott i aveln och blev pappa till 70 valpar. Lilten guldstjärna till Britta och Halla som gissade rätt!

Den eminenta Ewa S har ett rikt bildmaterial som generöst ställts till bloggens förfogande. Kan någon gissa vem bilden föreställer? En av de stora kanonerna från tidigt 80-tal (tror jag). Njut av det ädla linjespelet, nackens resning i den långa halsen, ett välskuret huvud med väldigt mycket västgötetyp, fina kindmarkeringar, en fast rygg och ett framparti som taget direkt ur standarden! Vem är han?


--


Fredagsmorgon! Kallt och soligt, ännu så länge är snön hårdfrusen, men väderleksutsikterna säger plusgrader fram på dagen, så då får vi fälla upp öronlapparna! Har fått in (rätt) svar ang veckan gamla goding, men avvaktar med att släppa fram kommentarer så fler får komma med förslag.


Sitter och väntar på hovslagaren så att Dolly, Voice och Viola ska få fina fötter. Sedan ska jag åka norrut och köpa marsvinspellets och grönsaker, samt en tur till stuteriet och hälsa på Algot. Inkörningen har gått bra, Algot går nu fint framför vagnen. Ska ta med hans pass eftersom en köpare har dykt upp. Förhoppningsvis får Algot ett bra hem med shettiskompisar och ett aktivt liv.


Snart blir det sommartid, vilket märks på fågellivet, koltrasten och många andra fåglar trivs på gården. Igår såg jag en ormvråk, fasantuppen trumpetar. Om jag var en rikis skulle jag köpa skogen på andra sidan vägen framför vårt hus. Där skulle alla djur få leva ifred och vi skulle slippa eventuella nybyggda villor som förstör utsikten. Vore jag ännu mer snuskigt rik, skulle jag bygga en planskild korsning så att vi kan passera vägen utan risk för liv och lem. Tidigare gick vägen bakom vår tomt. Där finns numera fritidshus. Varför man valde att lägga en hårt trafikerad vägsträckning tio meter från vårt hus övergår mitt förstånd. Jag avskyr samhällsplanerare!
---
Nu har Ulvusbloggen nått "Målet" - dvs hamnat på den övre fjärdedelen av de 100 populäraste bloggar. Ligger på 21:e plats av 16.000 bloggar - 212 unika besökar/dag. Vadå Mål? Jo med denna placering slipper man skrolla ner för att kika på besöksstatistiken. Obegripligt? Forget it!

Kikade på bloggen vad man gjorde för ett år sedan - vilken utmärkt dagbok och kom-i-håg! Då minsann så var det vårbruk, kratta och skottkärra, solsken och spirande krokusar. Jag skrev om borstning av fällande ponnyer och små fågelbon som vadderades av rödgul underull. Nu är det inte direkt vårbruk och pärlhyacinter man tänker på. Kung Bore och Fenrisulven har gemensamt lagt gården i svepning, skulle ledigt kunna spänna på mig skidorna. Av någon anledning avslutades bloggen för ett år sedan enligt nedan och det får duga även idag. Få se om Våren vågar titta fram!


"Tänkte mig en passande vårvers, fastnade av någon anledning den här av Bellman. Den får symbolisera stora (vår)yran:







Supa klockan över tolv,



leva bland förryckta!



Jorden är mitt kammargolv,



solen är min lykta!



Jag bryr mig om ingenting,



blott att hjärnan löper kring,



   ||: löper kring, :||



   ||: löper kring, :||



Intill dess hon domnar,



Och jag fattig somnar."

Yours Truly har under årens lopp fått klart för sig att man är född med en rätt obehaglig egenskap; den att "känna på sig" saker och ting. Är med andra ord lite "synsk". Men snälla, kom nu inte dragande med begäran om att hitta borttappade guldringar eller annat. Den här speciella varianten av fjärrskåderi har bäraren ingen som helst nytta av. Kan inte tyda vad det är som pockar på... Ja, jag är myndig, vit och fri.. har inga tomtar på loftet (hoppas jag). Men de otaliga gånger som man "kännt på sig" något elände är alldeles för många för att kunna viftas bort som tillfälligheter.
Som när vi var nyinflyttade hit till Roslagen för 40 år sedan. Jag trivdes genast som fisken i vattnet. Utom på ett ställe - i vår lada. Så fort jag gick in där reste sig håret på huvudet och det blev gåshus över hela kroppen. Efter ett tag började man såklart fundera på om något hänt i ladan med tillhörande höskulle. Själva byggnaden är minst 100 år och grunden ännu äldre, så mycket kan ha timat under årens lopp.
Till sist kunde jag inte bärga mig längre utan frågade en äldre granne.
Eran lada? Jo se, där gömde sig Tumba-Tarzan! Polisen var här å leta, men Tumba-Tarzan gömde sig i höt. Sen stal han en cykel i byn och smet!
Tumba-Tarzan var dåtidens kriminaldesperado och ledare för Tumba-ligan. Tidningsrubrikerna om ligans dåd var många. Rolf Johansson, som han egentligen hette, blev en myt och legend redan under sin livstid. Få svenskar har som han fastnat i svenska folkets medvetande.
Sommaren 1954 blev Rolf Johansson Tumba-Tarzan med hela svenska folket när han flydde från ett fängelse genom att hoppa från andra våningen och hamna i en björk. Efter en omskriven skottduell mot polis kallades Tumba-Tarzan allmänt för desperado.Tillsammans med sin hustru Alice levde Tumba-Tarzan i skogarna på Södertörn och i Roslagen under några månader. De jagades av polis och militär med k-pistar, pistoler, gevär och hundar och av tullkryssare och helikopter. Ändå lyckades de komma undan.
Och det var bland annat i vår höskulle han gömde sig! Undra på att man får ståpäls!
-----PS GRATTIS Torbjörn som blev BIS-2 på Lilla Stockholm med sin fina lhasa apso!Vilken Påsk-Present!

moster! sa Carlsson när han friade till änkan madam Flod i Hemsöborna. Detta angående den intressanta fråga om västgötaspetsens mentalitet som Pernilla tagit upp på http://vastgotaspets.bloggagratis.se/Hennes hund Rockys liv hängde på en skör tråd efter att han svalt ett tuggben. Efter 1,5 timmes operation kunde Rockys liv räddas. Jag tror att hela vgs-världen gläds med dig och din familj, Pernilla!Personalen på kliniken kommenterade Rockys stabila temperment, vilket säkert bidrog till att han var lättare att hantera och efterbehandla. Samt att många västgötaspetar (nuförtiden?) är mer lättstressade och oroliga.Jag kan bara gå till vår egen, eller rättare sagt Ingrids hund Uno, som är en mycket klok och trevlig hund. När Uno fick vägsalt i ögonen, gjorde det självklart väldigt ont. Men ändå så fann han sig stoiskt i att undersökas på varjehanda sätt, även sitta blickstilla i fler minuter med tårmätningsstickor innanför ögonlocken. Nu är Uno en 7-årig, livserfaren hund, men jag kan intyga att han alltid varit på detta viset - lugn, klok och snäll. Det är så jag uppfattar att västgötaspetsen ska vara.