hittills, kan man tillägga. Det är 1 1/2 månad kvar till anmälningsstopp... Hur ska detta sluta? Från vanligtvis välunderrättad källa.

Är lite ledsen idag, Ingrids stora cuy Elektra - jättemarsvin - har somnat in. Igår så stor och tjock och fin, nu plötsligt kaputt. Elektra var Ingrids egenuppfödda, en vacker och väluppfostrad cuyflicka, som sörjes av sina burkompisar. Vet ej vad felet är, hon har förmodligen ätit något opassande. Sorgligt när ens små kompisar inte hänger med längre.
Vaknande av smärta - överallt - huvudvärk, ont i varenda muskel och led. Kan ej ta värkmedicin även om det skulle finns sådant i huset. Då blir man lummig och kan inte skriva (eller köra bil!). Här har vi orsakssammanhanget; är ej klar med jobben än.
Det onda är självförvållat, men ej på något roligt sätt. Sitter man still, timme efter timme, i en och samma ställning, framåtlutad och glor på en skärm, då är man förmodligen spänd och får muskelvärk. Tar man sedan och oförsiktigt lyfter ut fodersäckar ur bilen - ja, då har man ryggskjutet som ett brev på posten. Aj!
Det regnar och regnar, gården är en leråker, hemmet ser ut som Beirut. Man drar sig för att släppa ut hästarn - stackarna ska stå ute i blötan!
Hur ska Yours Truly hinna med allt idag? Jobba som en galning till på eftermiddagen, när det måste ilas in till banken, sista dagen att betala till skattmasen! Det är något mupp med girobetalningen, allt elektroniskt blir oförutsägbart här vid otjänlig väderlek. Sen lämna in bilen för påmontering av bilbälte. Forden får vara kvar på verkstan över natten, liftar hem med husfadern. I morgon blir det att ta bussen. Buss - va ä dä?
SL lär ju inte ta kontanter längre, så är utrustad med bussremsa. Hoppas det funkar.
Hälsningar till alla bloggkompisar från signaturen Worn and Torn!

Yours Truly jobbar numera dygnet runt och hinner/orkar inte med någon blogg. Får förlita mig på Arne... Känsliga personer bör undvika ulvusbloggen!---Utarbetad, trött, en lallande fåne, slut i hytten... Slut Som Artist! Inte ens tanken på eventuella kommande småbebisar förmår nämnvärt muntra upp. Som vanligt får man söka tröst i den högre litteraturen. Dagens Arne får göras till tolk för tankarna från roten...
---
Utdrag ur Arne Ankas självbiografi "Bombad och sänkt":

"Man säger att det är 'kulturen' och 'disciplinen' som skiljer oss från djuren. Själv tror jag att det är kvinnan. Så fort en man gör det han egentligen vill kommer en kvinna och säger åt honom att skärpa sig.
Det är därför jag inte tror på äktenskapet. Kvinnorna tar allting på allvar, männen ingenting. Utom sig själva. Svår kombination."
Detta förklarar allt...

Hittade dessa frågor hos Trollpackan den 10 mars 2008 kl 16:50
Så här kommer min version av dagen som var:

Väder utanför ditt fönster: regn, regn och åter ..regn!!
Lyssnar på just nu: Det är tyst
I går gick du och la dig: Vid halv tolv ungefär.
Idag vaknade du : Klockan 06.05
Vad har du på dig: Gråsvarta jeans, lila polo, svarta strumpor, SKK:s blå träningsjacka från 80-talet, den med guldkronorna.
Senaste som ringde dig: Jens
Som du ringde: Husfadern.
Senaste som skickade dig sms: Felix, barnbarn
Senaste som du skickade till: kan ej sms:a...
Senaste vän du addade på Facebook: Facebook?
Som addade dig:  ?
Senaste person som mailade dig: Michelle
Sista hemsida du besökte/läste: Ingrids blogg!
Ska/har gjort/göra idag:  Det som står nedan på bloggen, matat och skött djuren...och lagat mat såklart!
Bra eller dålig dag idag: Allt sämre tålamod med tramsiga personer…. Bra:  Faktiskt hunnit med allt som föresattes!

Uno har nu fått tillbaka sitt Stomatol-leende! Alla tänder vita och fina, så bra!

Sitter i vanlig (o)ordning och samlar mig för dagens id. Hur ska det gå (hinnas med allt)?


Uno ska till veterinären för tandsanering, måste ringa vet för varken Ingrid eller jag kommer ihåg tiden... Uno + matte & husse ska hämtas i Nortan, 3 mils körning söderut, sen tillbaka 2 mil till vet. In the meantime ska Yours Truly (på något sätt) klara av att köpa grönsaker och pellets (på olika ställen) samt lämna Algots sele och träns på stuteriet. Jag har misslyckats med att få ihop ett passande träns till A, en överdimensionerad sheltlandsponny är byggd mer som en liten nordsvensk, inget passar av det sinnrika puzzel som lagts och det blir alltid någon tåt över...


Dessutom måste selen tvättas med sadelsåpa och göras ren. Chefen skulle bli galen om han visste att jag höll på med sånt krafs istället för att jobba! Fast jag har förvisso redan skrivit (och lämnat!) TRE texter...


Då U:s husse, som kanske är ovan vid vår enkla lantlighet, ska med, kan Yours Truly inte uppenbara sig i den vanliga lumpen. Måste leta reda på något helt och rent och helst duscha, tvätta håret och anlägga ansikte. Trevliga svärsöner ska inte skrämmas bort i onödan!


Av lätt insedda skäl måste bilen dessutom saneras till city folks hygien standard. Agh!
Apropos lump, måste bara berätta om de senaste övningen å motsatt håll:


I patetiska försök att bli skapligt risslad för Det Stora Kalaset, hamnades det i en nyöppnad boutique. Föreståndarinnan, som fritt sprungen ur "Djävulen bär Prada" tittade med avsmak på min enkla uppenbarelse, kommenderade av alla smycken (ja, de var inte så många...), tog fram en klädborste och började frenetiskt borsta bort hundhår, ville slita av mig alla kläder, vilket vägrades. Gillar inte att klä av mig inför främmande! Kort sagt fick mig att känna mig som en sophög. Kommandoorden smattrade: "Räta på ryggen!" Det är lätt sagt... "Glo inte i spegeln förrän jag är färdig!" (med "stylandet".) Ända tills jag fick nog och flydde utför trappan. Kanske hade hon bara en dålig dag på jobbet? Som tur var hade Ingrid ännu inte hunnit ansluta. Då hade väl Prada-damen blivit jojjad i hängslena...

Det här är Emmas kattunge Linnea, 3 månader. Hjälp vad fin!

På den tiden när Yours Truly hade skojiga kåserier som en del av försörjningen, då hände det att folk frågade (misstänksamt?): Hur kan det komma sig att just DU är med om så mycket roligt (spännande)?


Jag kan inte svara som sanningen är; brukar helt enkelt ta och sätta mig någonstans och arrangera gepäcket runt mig. Sedan händer det oundvikligen en massa...


Sedan kommer nästa fråga; hur börjar man skriva?


Låt mig berätta! Måste man skriva (i jobbet, av plikt eller nödtvång), då riskerar man att drabbars av Writer´s Block, dvs svårartad skrivkramp.


Med åren har jag arbetat fram vissa knep... Först gäller det att ha något att skriva om, det har man vanligtvis i huv´et.


Sen se till att försätta sig på gott humör! Oftast går det till så att man tittar på något som någon annan gjort. Kolla! Det här kan ju JAG göra bättre! Hurra! Och så gör man det. I yttersta nödfall hjälper telefonknepet; någon trevlig människa telefonerar eller upprings och under samtalets gång startar Flödet i det undermedvetna - Joyce visste en massa om denna process.

I värsta fall får man bli ursinningt förbannad på något (någon?) - men det är inte riktigt bra. Risken för förlöpningar på tangenterna är överhängande...

Sen är det bara att sätta igång! Det ska jag göra nu. Har hur mycket att göra som helst... Alltså, ap-ös från morgon till kväll (natt!) tills jobben är färdiga. Det hjälps inte att det är inomhus-VM i friidrott. Har upptäckt en ny kanal som visar sport på gamla sättet, med försöka och kval-heat och allt och inget dumt tjatande med experter i TV-soffor och inga 30-sekunders stå-upp-snuttar med flåsande löpare som inte ger något. Husfadern är lycklig och har investerat i en fin whiskey. Den får han (tillsvidare) behålla för sig själv.


Klara-färdiga-GÅ!