Den här söta skottevalpen är från skottefederationens hemsida. Den tillägnas Ingrid som med aldrig sinande entusiasm håller mor sällskap på divrse äventyrliga resor.Göteborg nästa!

Äntligen vardag! Yours Truly har hus och hem för sig själv och djuren. Allt kan återgå till den gamla vanliga hemtrevligheten efter en i ock för sig rolig och händelserik helg. I vår bortvaro har husse skött om djuren väl. Och inte nog med det! Stalldörren har blivit lagad, så det inte drar kallt på Dolly som står närmast. Vidare har ett bra arrangemang gjorts med gardinupphängningen i köket. Så fint! Man blev inspirerad att tvätta fönster med tillbehör och hänga upp nytt. Hann dock bara med ena sidan igår - Lawrence of Arabia, 3,5 tim - kom emellan. Men idag har nästa fönster blivit fixat! Samt putsat silver, ett evighetsgöra, men mycket tacksamt och fint när det väl är gjort.


Hur ser då vårens/sommarens utsikter ut i övrigt?


Hoppas Ingrid får sin lille skotte! Den är i alla fall född och nu är det bara att vänta och hoppas att fortsättningen går lika bra. Även här hemma är det väntans tider. För tidigt att säga mer än, men ser lovande ut. Har letat länge efter en bra hane med "gammal" obesläktad stam. Nu hittades han, bokstavligen mitt framför näsan, pappan är född för nästan 20 år sedan - 1989! och den tilltänkte är meriterad och har många fördelar, bl.a ett utomordentligt trevligt temperament. Vi fick förmånen att göra närmare bekantskap, allt har hittills utfallit väl. Så nu ser vi fram emot härliga tider!

--

Grattis till Ewa vars uppfödning fick certet på Lilla Stockholm! Och naturligtvis grattis till ägaren och Elkes Buster Bus!

Bilden föreställer Lisbeth som blir instruerad av domaren i vilken hastighet Jack ska springa. Obs den splittrade uppsynen; beskedlig min, själen i uppror.


Mer om hur det var, hur det är och vad det kan bli på Ingrids blogg http://igurt.bloggagratis.se/

Jaha ja, vi har inte talat om allt... i och utanför ringen på SIDS. Här finns nämligen nya lärdomar att dra! Låt mig berätta:


Som tidigare nämnts så har man med åren blivit allt krokigare. Finner mig rätt tålmodigt i detta öde och tycker väl att man efter omständigheterna hankar sig fram rätt bra. Yours Truly må spankulera som,och möjligtvis se ut som, Boris Karloff i Frankenstein. Men... det är inte så kul att bli påmind om detta. När detta sedan händer i ringen, ja, då må man höja ett ögonbryn.


Så här var det! Vi hade förberett på vanligt sätt; värmt upp, motiverat, väntat på vår tur. Var inte såå nervösa, domaren som vi tycker är väldigt trevlig, hade dömt båda killarna tidigare med strålande resultat.


När det var dags för västgötaspetsarna, då uppenbarar sig plötsligt en elev till domaren. Domarelever (eller aspiranter, vet inte så noga skillnaden) är djävulens påfund. Domaren lämnar bitvis domarrollen och blir lärare. Hundarna gås igenom på ett helt nytt sätt, det kläms och knådas, diskuteras och divideras, köttet skiljs från benen. Vi hade plötsligt helt nya och säregna fel. Suck!


Lommade ut med Gunvald och in med Jack i championklassen, aktade oss noga för den onding som bet honom förra gången, hm...


När det var dags för Jacks individuella bedömning drog domaren mig avsides, det måste sett mycket egendomligt ut. Frågade om Någon ANNAN kunde visa min hund. Vad Fanders! (eller vad det nu heter på danska). Jo, sa domaren, det vore bra om din hund blir visad av någon som kan springa. Vafalls!!!


Under bråkdelen av en sekund levde Yours Truly ett rikt inre liv. Man ska inte tjafsa med domare, så jag sa lugnt: Säg vilken hastighet du vill se, så gör jag det själv.


Det är nämligen så att Yours Truly visst kan springa, bara man blir tillräckligt animerad (läs - förbannad). Och det blev jag nu. Så vi lade på en rem, Jack sprang som en gud, slog de andra champinjonerna och blev slutligen bästa hane-2 med CACIB, medan vi ändå hade ångan uppe. Ha!

Brrrr... Nu är det fullsatt i soffan! Frostrosor i alla fönster, bottenfruset i hästarnas vatten. Nu är det bara att fälla ner öronlapparna och ta nya tag. Fortfarande glitter i håret och på alla kläder. I morse kunde jag sista ordet i husses korsord. Allt är tillbaka till det gamla trevliga vanliga. Borta bra men hemma bäst!

...dvs Stockholm International Dog Show! 30 västgötaspetsar för danske domaren Kim Vigsö Nielsen. Gunvald befanns ha lite för mycket tonårsmull, för tjock med andra ord ha ha...och fick pris av blygsammare valör. Familjeäran försvarades av pappa Jack som spurtade hem segern i championklassen mot ett namnkunnig gäng från när och fjärran. Jack blev sedan näst bästa hane och fick CACIB. Man brukar väl inte vara helnöjd med annat än vinst rätt igenom. Men med tanke på sällskapet så är vi nog mycket belåtna med detta meriterande resultat.

Även tikklassen var mycket strong. Det var roligt att se Adas kullsyster Multi Ch Fennican Geeba Gerbera, i otrolig form vann hon veteranklassen och blev 2:a bästa tik. Det var mycket fina flickor, hela 10 CK-tikar om bästa tik.

Roligt att träffa faster Maud och kusin Helena som mycket lämpligt dök upp precis som vi klev ur ringen med CACIB-rosetten i högsta hugg!

Allra lyckligast var nog Ingrid, som fick höra att den lille skotten är född!

Tack Ingrid för gott sällskap, all hjälp och aldrig sinande espri & bon mots !

--

Är så här nyss hemkommen och ser på min väns blogg att det verkar gå åt rätt håll efter operationskrisen. Är gladare för det än för all världens CACIB! Alla segrar och lullull, vad båtnar väl det, om ens älskade vovve hänger på en skör tråd?

... hade en västgötaspets med, Skogsbygdens Nora SuperNova. Nora och Kim hade otur att gå ut i första par mot den mycket segertippade mopsen, som slutade BIS-2.
Stämningen var otrolig, folk hurrade och hejade så champangeglasen klirrade. Ojoj vilken fest! Sen poff var allt slut. Tyvärr hade en ny smidigare procedur med förbedömning gjort att tidprogrammet låg långt före än planerat. Alla som hade beställt taxi fick stå med långa näsor och vänta. Vår buss dröjde en timme. Vi, en huttrande skara i aftonkläder på Grands trappa... vad glad jag var för pälsen, Bitte!
Sen i säng som snälla pojkar och flickor, hoppas jag. Domarna skulle ju döma en massa hundar dan därpå. Ingrid, som var hundvakt å hotel, hade varit en ängel och rastat och månat om pojkarna, så dem gick det ingen nöd på.
Förvånansvärt pigga skuttade vi ur sängen 6.30 För sen var det dags för...

Den 400-hövdade skaran gäster under Vinterträdgårdens kristallkronor intog under glatt och muntert samtal en delikat middag. Allt var synnerligen väl ordnat av Grand Hotels personell, ända till den stora finalen - desserten - som bars av servitörer i en lång rad nerför trappan i spektakulärt eldsprut a la Nobelmiddag. Sen var det dags för första tävlingen, Veteran of Veterans. Här Skogsbygdens Viola af Bondestam och Kim Johansson, vilka vann sitt första heat.

Nästa till höger, professor Barbro Beck-Friis, mottagare av Hundskyddsfondens utmärkelse Guldbenet.