Sitter och samlar mig inför veckans resa till Staden. Resans mål och resultat har air of Mission Impossible. Whi so? Den är nämligen strikt budgeterad. Först ska Röda Faran (ovan) få ny styrled, förkollas för besiktningen och nytt bilbälte i baksätet, istället för det som Gunvald gnagt av.










Sen (och i den ordningen!) ska det inhandlas en passande outfit för Champion of Champions å Grand Hotel Vinterträdgården. Det ska vara Glitter & Glamour, annat gives ej!









Kved lite om mitt bryderi till Marina R som vet allt om G & G.









M R: Men Lisbeth! Du har ju så fina kläder...









Jag: Hade, kära Marina, hade...









Ty så är det. Har så att säga vuxit ur dom... veterligen inte lagt på mig så mycket, men kilona är mystiskt omfördelade, dvs mitt på. Populasen på Grand ska ju inte få en knapp i ögat, bara för att man skakar hand med Lilla Ja!









Alltså, nytt måste införskaffas, annars är det kris. Har ett par gånger missat Årets Kalas; SKK:s 100-årsmiddag i Blå Hallen och Bonniers författarfest på Manilla, av ett och samma (dumma) skäl. Har INGET Att Ha På Mig!









Smakrådet Ingrid mötte mor i Staden. Nämare beskrivning om dagens övningar finns på Ingrids blogg. Lilla I är perfekt för uppgiften; en kritsk sanningssägare och så har vi (nästan) samma smak. Dessutom vet Ingrid en del om G & G från tiden då hon var hang-around på klubben Tip Top. Om detta vittnar oräkneliga fjäderboor och glittrande diskokulor, vilka städse finnes kvar i huset.









Ytterligare ett måste (förutom att kalaskläderna ska rymmas inom budget); - det ska vara höghalsat och långärmat. Ens behag bör ju inte gränsa till obehag... Förvisso klarar armar och ben ännu av det mesta, men Yours Truly har ingen lust att visa tatueringarna - inte Där och Då. På goda grunder kan det tänkas att någon betitlad person erbjuder norra kardan för eskort till bordet - även om Yours Truly brukar vara rätt bra på att hitta per egen maskin... Känsliga själar bör ej utsättas för större påfrestningar än nödvändigt. Risken minimeras att någon krönt orm ringlar upp ur tricotaget...




Vad övrigt är... tja, det är väl mest en belysningsfråga...









---









Hur gick det då? Jo, ilade in till verkstan, träffade lilla I på stan. Att shoppa med Ingrid är det roligaste som finns. Det som på enslig fot är ett ångestfullt och svettigt inferno i provhytt, förvandlas till en glad och munter tillställning. Ingrids skratt trillade som pärlor mellan klädhängarna:









- Nej mamma, den storleken är Jätte-Glufs! Ser ut som Omar Tältmakaren! Ta den här! Med bättre BH får du riktigt sjyssta lökar...









Vi köpte ävenledes små saker till varandra; till Ingrid en lila sidenshalsduk med prickar och jag fick en dito, fast av svarta pälsbollar. Perfect to distract from my wrinkly neck...









Lilla I bjöd på lunch, räksallad med vitlök (alla kommer att hata mig!) och en jättegod chokladpudding med kokos. Tackar!









Vad blev det till slut, kläderna alltså? Hade tänkt svart och guldigt, det blev indigoblått och silver. Sobert!

Två kattbröder i trapphuset på dagens skörd av rentvättade mattor. Hasse är en snäll och lite försiktig katt, bror Ture är otroligt sällskaplig. Två mycket fina och vänliga kattherrar, som är till stor glädje för oss och snälla mot varandra!

Vad har man västgötaspetsar till? Jo, de är sakletare! Den käre Gunvald har mycket stort föremålsintresse. Gunvald Spanaren: Sniff, sniff... Är någon prylborttappad, även utomhus, då kan det löna sig att be Gunvald öppna munnen. Häromdagen, då det snöade, då hade husfadern tappat sin kam. Stod inte att finna någonstans. Bara en kam... ja, men det var utmärkt bra för ägaren och passade precis i fickan. Nu borta...



Idag kom Gunvald med en viktig min. Kommenderades: Spotta ut!



Och mycket riktigt, där fanns den saknade kammen! Alldeles hel och otuggad dessbättre!



--Dagens bevingade ord: Audiátur et áltera pars - Må även den andra parten höras!



Utmärkt tänkvärt! Så nu försöker vi leva efter det...
--Bengt Ohlsson har i DN skrivit ännu en utmärkt krönika, nu på temat "vänstergekkosar" - alltså de gamla postpunkare som blivit näriga företagare och ser Gordon Gekko som vägen, sanningen och livet och kastat de gamla idealen eller rättare sagt idealismen över axeln. De blir hundra gånger värre än högermänniskor; girigheten är drivkraften bakom alla mänskliga framgångar och den som har flest leksaker när den dör vinner.---En annan kulig sak - ja kul och kul... - men i alla fall, stod i lokala brukshundklubbens blad. Rökare är också människor, bara lite kortare tid...

Gårdagens inlägg med rätt bild, samma som Dog World Annual 2008 Text som någon tid legat på skrivbordet, en artikel ur Dog World Annual 2008, läs den! Författare är Dr Göran Bodegård.


Rekommenderar alla intresserad att läsa artikeln i sin helhet, men tar mig friheten att citera några tänkvärda synpunkter under rubriken:


Why do we show dogs?


"It is the cheapest way to get on the stage."


"Dogs shows have changed radically. The original purpose was to get the result of your breeeding efforts assessed by an expert with the intention of securing the heritage of the breed och supporting its improvement."


"We do our best when we show our dogs - and it is only when the competition itself and the manner of presentation become ends in themselves and lose the connection with the importance of the breed, that there is any risk involved in the sport of competing with show dogs."


"The balance is lost when judges appointed not on their knowledge and merits but because of their economic usefulness regarding the number of breeds they can judge and the size of entries they draw."


"When the economic influence overrides the quality aspect, the show societies do harm to the breeds. When winning at any cost has become much more important than the interests of the breed, the sport has fostered a 'dog addiction' that is harmful to the exhibitor´s mental well-being. "


"It is easy to understand why the competitive sport has become an obsession and compulsion and becomes a threat to the social and economic life of the exhibitor."


"Dog shows should not be blamed for personal distortions of this sort but undoubtebly the publicity, glamour and fame nowadays connected to these competitions can be rather seductive, even for the most serious breeder if they aim to be a contender for a dog of the year award."


"The risk to the breeds are obvious when people start to select their stock on what happens in the show ring rather than through their knowledge and care for the breed."

Det här är vår största katt, Viktor. Ålder: snart 9 år. Vikt: hemlig, men tung som sju strykjärn när han intar favoritpositionen på någons bröstkorg. Viktor är mycket social och jobbar hårt som sällskapskatt.

160 tittare på bloggen i går! Här står vetenskapen frågande... Har inte plitat ner något speciellt upphetsande, mest klagan på Livet och Allt är åt helvete. Så man fortsätter väl på samma tema. Raskt vidare i ullstrumorna!



Det står kuliga saker (åt det hållet) i dagens DN.



TV-recensenten Niklas Wahllöv hyllar Vasaloppet som perfekt sport-TV:



"Här finns riktiga experter (inte linslusar), här finns riktiga reportrar (ställ dig själv i en vallningsbod och försök göra ett scoop) och här finns befriande ointresse för flashigheter. Här finns tålamodet, här finns genuint intresse för sporten."



"Ett motstånd mot allt kattguld och whitetrashglamour på annat håll i digitalboxarna.



Vasaloppet hos SVT är möjligen den sista utposten för tevesänd konditionsidrott med svett, snor och toppluva.



Det må vara grått, trögt och tråkigt. Men tänk dig en tevekanal med högre siffra i Vasaloppet. Då skulle det bli tjosan i rutan, solariebruna och tandblekta bloggare i vargskinnspäls vid spåren, det skulle vara sms-tävlingar om en helkväll på Statt med kranskullan (som skulle ha enorma bröst), det skulle vara omröstning på webben om vem i spåret som haft skojigast overall, det skulle bli en hejdundrande after ski i Mora med Smalare Än Tord på scenen."



Är det inte lysande!



Och så i samma tidning, favoritserien Medelålders Plus (tecknad av Sven-Bertil Bärnarp):



Gamling bläddrar i bladet;



- Allt färre saker som angår mig i tidningen.



- Nytt rockband har släppt en ny platta... Stor bild... alla ser ut som dom har svår huvudvärk. Sven-Ingvars såg alltid glada ut på bild.



- USK bantas. USK?



- Rütger Pütt är död... Pütt?



- Grisskärt modernt igen... jasså.



- När Nisse Liedholm dog för ett tag sen var det text och bilder på Gren-No-Li.



- Det var grejer det.

Hemvändaren TinTin har fått nytt hem - och nytt liv! Han bor nu hos sin storebror Gotte (Gunvalds kullbror) och matte Birgitta med familj i Rimbo. Birgitta har rapporterat att allt går bra; TinTin äter, leker och trivs, pojkarna kommer bra överens! Min glädje och lättnad är obeskrivlig! Risken hade varit att Tintin blivit kvar hos oss, han är med råge den trevligaste och vackraste västgöte vi fött upp. Så slutet gott, allting gott!

Förhoppningsvis kan TinTin går kurs tillsammans med Gerda, precis som Gottfrid och Gunvald gjorde. Vard roligt det ska bli!
Nu skiner solen för en gångs skull, snön ligger vit, Mönsterfarmen Glädjefrid gör åter skäl för namnet.

I går såg jag de första domherrarna denna "vinter" - två domherrar med respektive domherredam var framme vid fågelstugan och försedde sig. Normalt brukar domherrar se ut som små välmatade bollar. Dessa var bra smala och ämliga, hoppas de äter upp sig på vår gård.

Dagens Arne får illustrera stämningsläget. Blää! Lera, skvätt, klafs och röta i spinetten.


Folk är dumma - ja, några är snälla och tom kloka, men det är dummingarna som märks mest. Imorgon ska jag sätta mig och betala en hemsk massa penningar. Stöön! Orkar inte just nu. (Obs hänger inte samman med synpunkterna i meningarna innan!) Normalt är Yours Truly norra Europas gladaste betalare, det är såå roligt att göra rätt för sig. Men för ögonblicket är jag dock inte på humör. Just nu - kl 22 - har bloggen idag haft 150 unika besökare. Fullkomligt obegripligt. Känner jag så många människor? Vill man vara kompis med dom som läser sådant här???


Får man be om en applåd?