Ch Westorps Jack McCall - i väntan på promenad! foto: Gunnar Lindgren

Det har kommit mail ang dagens betraktelse, och då närmare bestämt vad Yours Truly dristade sig till ang den beramade Montern - alltså den som inte blev av på My Dog i Göteborg. Av reaktionerna att döma kunde jag inte väckt större uppståndelsen om jag haft ordet "SKÖKA" tatuerat tvärs över nyckelbenen...


Dels har det gjorts veterligt att det hela handlade inte om Montern, utan om... tja, gammal skit... Dels hade man från föreningen inget folk att ställa upp, det finns andra uppgifter om det...


Hurs som helst så är jag naturligtvis ledsen över att såra oförvitliga människor! Det var alls icke meningen...


Lisbeth, you fool! You have done it again... Dvs ställt mina 42:or hårt på en massa ömma tår. Sorry!


Men ångrar mig, det gör jag inte... tycker nog att det hela är uttryckt ganska hovsamt och med många förbehåll!


Hur som så tänker jag inte låta detta tynga mitt sinnelag. Ska precis gå ut i det fina vädret med Jack och hans kompisar. Det går fortfarande bra att promenera, så bäst att njuta av den nyfunna friheten!
--
PS Ser "av en händelse" förra årets inlägg "Vad har man en rasklubb till?" till höger på sidan. - Läs den (och kommentarerna)! Det har ju gått utmärkt att komma överens - förr Så förhoppningsvis är gamla vänner inte nya ovänner, bara för att man pratar förbi varandra i cyberspace.

Undertecknad har i dagarna fått inte bara ett utan TVÅ brev från SKV - Specialklubbens för Västgötaspets, med uppmaning att förnya mitt medlemskap. How come? Ja, det vet jag förstås inte, men det verkar lite konstigt... Dessutom kostar det väl mer att skicka två brev?


Vi vill väl alla ha en väl fungerande klubb; "se framåt, andas frisk luft, satsa på SKV som en seriös rasklubb", som en av de varmaste tillskyndarna av rasen och föreningen uttryckte det i en kommentar på sin blogg - or words by that meaning (samt en förfärlig massa annat.) Summa summarum - det gnölas alltså för mycket på föreningens ledning, vilka sliter i sitt anletes svett. Senaste gnöl handlar om Montern - dvs den som inte blev av på My Dog i Göteborg. En del medlemmar i väst är lite uppbragda av detta - här har rasföreträdarna i öst det väl förspänt, har en trevlig monter på såväl WDS som på Hund2008, får pris och uppmärksamhet. Inget av motsvarande kommer väst till del... Det är väl ungefär så man kan uppfatta det hela. Styrelsen har inte lättat på förlåten om monterns vara eller icke vara... vilket man förmodligen gör alldelels rätt i...

Nu hör det till saken att klubbars utställningsmontrar inte ligger direkt högt bland prioriteringar hos Yours Truly... har förmodligen inte ro eller tillräckligt intresse för den sortens social- och info-verksamhet.


Men... så slog det mig; hade inte Skottefederationen haft en så tilltalande rasmonter på Hund2007, så skulle Ingrid och jag troligtvis inte varit medlemmar i en trevlig klubb, och lille Viggo, Guds gåva till alla hundälskare i Norrtälje, hade kanske inte kommit till Roslagen.


Så där ser man! En väl bemannad och fungerande rasmonter på utställning gör nytta!


Visst kan jag förstå att folk blir trötta och less på det som uppfattas som gnäll och påhopp på SKV, men... ursäkta!


Det är väl upp till styrelsen att besluta om man ska ha monter eller ej - beslut tas, uppdraget delegeras, kontakt med hugade montermänniskor etableras. Hur svårt kan det vara?


Eller går det till på något annat sätt inom just SKV?


Gissningsvis var frågan aldrig väckt inom styrelsen, eller... man kanske gör andra prioriteringar?


Det har den ju all rätt i världen att göra.


Jag vet ärligt talat inte och det verkar heller ingen annan göra. Så länge folk inte talar med varandra på vettigt sätt, så får det väl bli mest gissningar och rop...


Men kalla det för allt i världen inte att rota i gammal skit.

Kollade på Skottefederationens hemsida http://www.skottefederationen.se/ Där bland uppdateringar fanns notiser och skottar som duktat sig på varjehanda sätt, bl. a. lydnadsprov; t.ex nyblivne utställningschampion Löwi-Scot Winter Storm - Vincent. Han blev våren 2008 godkänd i anlagsklass viltspår och har även med den äran tävlat i lydnadsklass 1.  Hösten 2008 fick han 1a pris i klass 1 med 179 poäng och blev 4a på länsmästerskapet. Kikar man vidare på uppfödarens hemsida http://www.lowi-scot.se/ ser man att inte mindre än 9 av kennels uppfödda hundar har gjort bra ifrån sig, inte bara på utställning, utan även på lydnads- och bruksprov, agility och viltspår. Ägare och tränare av dessa hundar är Ulf Lundell och Anita Östby. Rasen kan öven ståta med flera hundar som godkänts i anlagsklass på viltspår samt två Viltspårchampions. Vad säger det om skotten som arbetande hund? Ja, inte mer än att praktiskt taget vilken hund som helst, med en intresserad förare kan - om den ges tillfälle - utveckla de mest oanade talanger. Skotten har dock en stor fördel i sina mentala egenskaper. Sålunda har skotten en god nervkonstitution samt är envis. Det har man nytta av i hundträningen. På Kennel Löwi-Scots hemsida berättas bl.a om LPI&LPII Löwi-Scot Sambal Fair (Sam), född 1992, fick 1a pris i lydnadsklass 1 på sin första officiella tävling 1993. Några tävlingar till och han hade titeln LPI. I klass 2 tog han raskt 3 förstapris och blev LPII 1994. Han enomförde och godkändes i dåvarande BoK-prov (bevaknings- och karaktärsprov). Nästa steg var lydnadsklass 3. Med ett förstapris med 275.5 p var vägen öppen till elitklassen.

Sam tävlade även i appellspår. Ett exempel på skottens stabilitet och envis gavs just vid en tävling där alla övriga tävlande hundar gick upp från platsliggning i grupp. Till slut var det bara Sam som låg kvar - som han var lärd at göra! - förundrad över dom andra hundarnas beteenden. Vid just den tävlingen hade han också maxpoäng (10) av båda domarna på spårarbetet. Han blev sedermera uppflyttad till lägre klass spår. 1999 tog han förstapriset i elitklass och året därpå ytterligare ett.

"För att bli lydnadschampion krävs tre förstapriser i elitklass och minst ett 2:a pris på utställning. Det senare hade han klarat av med råge (cert) men dessvärre lyckades det aldrig att få det sista och avgörande 1:a priset. Sam blev nästan 15 år och var frisk i hela sitt liv." Vilken skotte!