på Ingrids http://igurt.bloggagratis.se/


Bl. a. senaste nytt från Sandkilens underbara värld. Alltid nöjsam läsning... Lilla I simmar vidare, vovvarna Uno & Viggo är kvarterets glädjespridare, Viggos husse har börjat på Stockholms universitet... Frid och ro råder i Skottebo!***Läste på Agilitysportens intresseförening www.agif-agility.se (ordf rader) om avancerade planer för nytt huvudmannaskap. Draghundsportförbundet har beslutat skriva om sina stadgar och öppnar därmed för andra hundidrotter, vilket möjliggör bildandet av ett "hundidrottsförbund" i vilket agility ämnar ingå. SBK, som f n är huvudman för agility, ska även fortsättningsvis stå för meriterandet för cert & championat, medan det mer pekuniärt intressanta tävlandet ska ske i hundidrottsförbundets regi. Är det tänkt. Undrans vad SBK säger om det? Känner ledningen till planerna? Intressant... Agility är den största sporten inom SBK och har 20.000 medlemmar.

Yours Truly brukar vakna straxt före gryningen, då det forfarande är mörkt - ligga kvar i sängen en stund och i tankarna ordna upp det som ska göras under dagen. Alltså först det som hör till Hemmet; djurskötsel, städning, matlagning. Sedan lista mer exklusiva projekt som arbete, nyinskaffningar, etc. På så vis blir det lite stadga i tillvaron och en bra start på dagen. Denna morgon blev detta till intet! Strax för 6.00 stod en mansperson vid min säng och tillkännagav att dagens DN uteblivit. Vafalls! Det har varit mupp med tidningen på sistone, dessutom har ingen faktura dykt upp... Vem/vilka ska misstänkas? City Mail? Snattande grannar...







Jag MÅSTE ha morgontidning och då helst förstås DN. Husfadern grimascherar över min "högerblaska" men läser den, det gör han...







I gårdagens DN t.ex stod en utmärkt text av Maciej Zaremba ang grundlagsutredningen. Där påtalas att grundlagsutredarna tyvärr har lappat och lagat i lagtexten, vilket ingalunda gör den till det hållbara instrument som är nödvändigt. Konstateras vidare att grundlagsutredningen varken haft rättshistoriker eller författare i sina led. Resultatet är att abstraktionerna staplas på varandra. Det blir en klumpig text som är svår att begripa och oskön att äsa. Hör här, lysande och belysande:







"Här måste man säga att den sortens klander blir aningen orättvist eftersom utredarna inte haft ambitionen att åstadkomma det yppersta utan endast det gångbara. Det vill säga ett förslag som inte skall väcka debatt utan jämka samman partiernas taktiska önskemål och ideologiska låsningar. I ett land där den konstutionella debatten ligger i respiratorn är det kanske det mest praktiska." Ypperligt! Precis så är det... Var och en begriper vips att det är texter som den här som får en att gå igång på alla åtta!







Dessutom lätta att överföra på den egna lilla världen. Som nu det här med rasstandards. Våra domares och uppfödares viktigaste instrument pillas på med jämna mellanrum. Genom åren läggs nya bitar till lapptäcket, utan hänsyn till texten i övrigt. Många rasstandards motsäger sig själva på flertalet punkter.







Hur ska man komma tillrätta med det här oskicket? Ingen aning, kennelprioriteringarna verkar ligga på annat håll...







Tar man del av SKK:s och SBK:s kalendarium förefaller det som om den organiserade kennelvärldens bästa gren är Konferenser, helst då Utbildningshelger. Det är ju fint, eller hur?







Nu tror jag inte att bästa receptet för hållbart lärande är att fösa samman en massa människor under samma tak en hel helg, korvstoppa dem med "information" samt konferensmat, och kalla detta för inlärningsprocess. Inlärning förutsätter förståelse och jag tror inte att det här är det bästa/enda sättet... Alla människor som ska lära sig något nytt kan väl ta del av kunskaperna på egen hand? Man får förutsätta att folk är läskunniga...







Dessutom vet var och en som flitigt närvarar vid konferenser att en stor del av tiden åtgår till annat... t.ex dyrbara managementkonsulter och stå-upp-are som river av ett lämpligt avpassat nummer, för att pigga upp församlingen och ingjuta Lagmoral, Strategi, Team-Building och Nya-Friska-Tag.







Jag avskyr konferenser och kick-off-ar med stor frenesi... Vill man vara vänlig så går det att framhålla det goda syftet... Eller att ens humor berörs av konferenslivets tomhet, dess alltigenom charlatanmässiga karaktär; denna chans till självförstoring och inbillad märkvärdighet, där Ledning och Styrgrupper kan gotta sig i högstämda tal och verklighetsflykt. Det blir såklart en del festligheter och skålande... Folk ska ju umgås och Verkligen Lära Känna Varandra. Man ska inte missunna människor vare sig det ena eller det andra, inte ens att kröka eller göka eller vad man nu hittar på. Men kallade det inte utbildning! Och framför allt; ersätt inte naturligt livslångt lärande med konferenser...