Konsulterade familjens stilpolis om det är OK att skriva en betraktelse med ovanstående rubrik. Fick tummen upp av Ingrid, så då gör jag det:


Har nämligen mången gång funderat över varför Yours Truly, i likhet med många kvinnor, känner en extra stor trivsamhet i umgänge med homosexuella män. Jag menar då förstås det vardagliga varandet; känner mig tillfreds, avspänd, sedd och uppskattad (imbillar jag mig). Samtidigt kan jag inte förstå varför en del ägnar så mycket påfluget intresse åt andras sexuella preferenser... Främst då tyckare ur religiösa grupper, men även andra s k samhällsbärare ger sig rätten att lägga sig i och fördöma. Va! Det ska man väl fullständigt ge fanken i... Folk lär väl, oavsett etiketter, ligga med varandra under utvecklande av samma lust, passion, vana eller leda. Det är en privatsak vad man gör och med vem eller vilka. Tycker jag då lite stillsamt.


Men mina kära bögar - vi kan kalla dem så i en samlingsbeteckning, inget vanvördigt i detta - homo - bi- och transor, anything goes! Jag tror att den ömsesidiga trivseln har att göra med att vi tycker om och är intresserade av samma saker. Så enkelt är det. Och det är Människan som man tycker om, är förälskad i, trivs med, har förtroende för, samverkar eller jobbar tillsammans med. Bögar har liksom en särskild känslighet, ett rikare inre liv, flera strängar på lyran än vad vanliga heterosexuella män har - eller aldrig behövt utveckla. Kanske är det så, vad vet jag?


Samma sak med lesbianer? Är inte så säker på det... Här har det då aldrig sagt Klick! på samma sätt...


Ack hur väl minns jag inte en kväll i Dublin... Låt mig berätta!


Hade avverkat en lång arbetsdag, gick i min ensamma timme förbi en restaurang som rekommenderats, intog där en sen men förträfflig middag. Belåtet smackande bad jag att få betala samt frågade efter Ladies´ Room, för så gör man i dessa kulturkretsar. Det är bara svenskar som efterlyser Toaletten, samt i förekommande fall omtalar syftet...


Fick veta att den låg "down-stairs". Trevade mig nerför en mörk och brant trappa, kände en dörr som jag ryckte upp... Ett rum med massa folk, längst fram skymtade en bardisk... Nå, improvisation och handling äro ett hos Yours Truly! En sängfösare skulle väl vara den perfekta avrundningen på dagen? Armbågade mig fram och beställde, samt vände mig om... När ögonen vant sig i den dunkla beslysningen, märktes att något var fundamentalt fel... Inga manspersoner, till skillnad mot i Dublins alla andra otaliga pubar och barer, bara kvinnor. Fast de såg nästan alla ut på ett särskilt sätt; kortklippta, kan vi säga nästan aggressivt osminkade, rutiga skjortor, karlarmbandsur... Med mer eller mindre lyckat resultat hade alla kvinnliga attribut skalats av. En klubb för lesbiska! Några pussades och kramades, en stå-up-are gjorde mansimitiationer. Efter en stund upptäcktes min blygsamma person, framstötar gjordes... This could only happen to me... Försökte slingra mig ur situationen - det gick inte så bra... Besides that, I had a drink to finish... Till sist uppdagades att Yours Truly var icke-raggningsbar, dessutom "a foreign woman" vilket på katolska Irland har alldeles särskilt olycksbådande förtecken. Därutöver befanns nykomlingen vara gift och trebarnsmor och alltså "fraternizing with the enemy"... Stämningen blev nästan hotfull, uppbrottet liknande mest en flykt...


Detta om detta.


Men det är något annat med bögar, något som har med fantasi och tankens rörlighet att göra, vilket "vanliga karlar" i beklagansvärd omfattning saknar.


Exemplifierar hjälpsamt:


En paus på kennelfullmäktige, alla var trötta - jag hamnade vid ett litet bord tillsammans med en äldre man ur SKK:s ledning, en mycket vänlig och trevlig person, bekant sedan gammalt. Vi talade om dagens begivenheter och ditten och datten. Hur det nu var så gick samtalet i stå. Yours Truly blev något disträ... började tänka i bukter och finter... bl.a på Kristina Lugns underbara tidiga diktsamling "Bekantskap önskas med äldre bildad herre". En tanke rann upp i hjärnan, omöjlig att stoppa... Jag böjde mig fram, klappade SKK-mannen lite lätt på handen, antydde att jag hade ett personlig tillkännagivande att göra, tindrade med ögonen, fladdrade med fransen och sa: "Tänk, jag är väldigt förtjust i äldre bildade herrar..."


Fungerade icke! Motparten blev skelögd av förskräckelse och undviker numera min person som vore jag en radiumstapel. En bög hade omedelbart snappat att det var en Rolighet och skämtat tillbaka.