Nu vet jag vad gårdagens onda aningar berodde på! Inget elände har drabbat nära och kära tvåbeningar, men älskade lilla Dolly - hästen - var opasslig och måste hastigt transporteras närmare veterinär och vård, till hör- och synbar förtvivlan för Voice, ledarstoet. Far gjorde en utryckning och skaffade medicin till hiddiös kostnad (svälj). Det är i alla fall en lättnad att Dolly nu får god omvårdnad! *Efter dagens dramatik dånade Yours Truly av i soffan, men vaknade till överjordiskt sköna toner. Leonard Bernstein dirigerade Mozart c-moll mässa.

Trots idogt googlande har jag inte fått fram mer än Cristo jubilate... och inte minns jag namnet på kyrkan med den oöverträffade akustiken... Kan inte fråga kära far som är oändligt mer musikkunnig och dessutom minneskonstnär... pensionären jobbar! Men jag är glad att få se och höra detta TV-program! Bernstein höll en betraktelse över historiens lopp med utgångspunkt från Europas mitt (varifrån musiken framfördes, inspelad 1990) vilket gjorde stort intryck. Jag framhärdade i soffan... nästa önskade program var senarelagt p g a idrottsgalan (grrr...) - Den franska Apocalypse om andra världskriget ville jag inte missa. Gamla journalfilmer och privata filmer har restaurerats till otrolig kvalitet. Serien borde vara obligatorisk undervisning för varje människa, visar krigets grymhet och förstörelse och totala meningslöshet. Verkliga människor flyr för bomberna i varenda filmruta, namnlösa fasor - det var starkt! Och tänk att kunna se le maréchal Pétain - Frankrikes hjälte 1917 - som jag läst så mycket om och dittills bara sett på suddiga svartvita bilder - nu livslevande men oändligt vithårig. Det var ändå en 84-åring som kallades in att leda Vichy-regeringen när Frankrike hade givit upp.

Man kan fundera lite på hur ens liv hade blivit - om man levat alls - om inte Churchill 1940 ensam stått emot emot odjuret Hitler - Englands stoltaste stund! Gårdagens avsnitt handlade om fälttåget mot Sovjet 1941och Hitler, som nu kommit igång med sina fördomar och sitt hat, är segerrusig - förföljelser och likvidation av judar och andra undermänniskor... Stalin kör den brända jordens taktik, den tyska dammolnsframkallande uppmarschen lockas allt längre in i den ryska oändligheten. Så kommer höstregnen, de framrusade pansarfordonen kör fast i leran... Och så vintern - med oändliga lidanden för det icke vinterrustade manskapet...

Däremellan filmklipp av Hitler på hemmaplan, vilket är speciellt betänkligt mot bakgrund till det tidigare sedda programmet med juden Bernstein... Hitler, i egna ögon djurvän, verkar inte ha någon bra hand med djur... Det syns tydligt på filmen; Hitler leker och kramar sin schäfer Blondie och hon är klart rädd för sin ägare. Vilket bekräftar, i varje fall för mig - människor med en dålig djursyn går inte att lita på...

foto: Gunnar Lindgren

  

Trots gårdagens framgångar på städ- och röjplanet har Yours Truly levt med en tilltagande undergångsstämning. Har inte tomtar på loftet (hoppas jag) och elakheterna på nätet om mig och min person har man lärt sig att leva med. Men visst är de tärande...? Jag är ledsen att människor är så okunniga och tunnelsynta - nej man ser världen genom ett vassrör! - och så hatiska. Jag tror faktiskt att varje måttligt reflekterande människa skulle förstå - om än inte välkomna nya insikter - om man bemödade sig med att sätta sig in i aktuella frågor. Och skjut nu inte budbäraren! Sanningen kan vara smärtsam ibland... Självfallet skulle jag kunna förklara och försvara mig - men det gäller frågor där man är bunden av olika hänsyn - alltså locket på tills vidare... Men det är stönsamt med "vänta och se"... Hoppas allt är bra med nära och kära? Har för länge sedan förlikat med med att ha "föraningsfunktion" - alltså man "känner på sig" tråkigheter och eländen - men tyvärr är påkännande så diffust så det går inte att se tydligt i kristallkulan vad det är frågan om. Bara en tilltagande olustkänsla...Borde inte vara så, men... Just nu har allt hittills gått mig väl händerna. Nytt och spännande jobb, familjen frisk och glad, har fått snurr på hus och hem, ekonomin hyfsad (fick t o m min lilla pension idag), skyndade att betala hotande räkning...Visst finns det järtecken i skyn, men behöver jag bry mig? Det gör jag trots allt, så hör gärna av er - om inte annat så för att säga "allt väl"...

Trots allt är jag fortfarande nyfiken på vad som händer - därute...Det blev många "trots" och "trots allt" - stilpolisen skriker! - men de får stå kvar...

Vilken splendid dag! Ingrid kom ut med bussen tillsammans med Viggo (skotten) - västgötaspetsen Uno var kvar i stan med husse Ola, för att deras därstädes varande gäst Texas, en basset, inte skulle bli ledsen... Och så satte vi igång... Syftet med besöket var att göra en megaröjning av Ingrid gamla rum, där ingen bott på sju år och som blivit förvaringsplats för... hm... diverse... Ingrid hade efterlyst sin stereo m.m som skulle eventuell finnas bakom skåp och skräp. Röjandet bestod bl.a i att kånka tunga möbler nedför en brant trappa och si det kan mor inte göra för egen maskin. Vi slet som kulis i timmar och det ena fyndet efter det andra dök upp - mest böcker och skivor. Far blev glad åt sin nyfunna samling Dylan-skivor och Ingrid var lika nöjd sin musikapparat med högtalare och allt, vilket dessutom fungerade! Efter att ha pustat ut så lagades gemensam middag och Ingrid med hundsällskap skjutsades hem. Tack kära familj för allt hjälp!

Foto: Felix Nilsson*Det var någon gång under början av förra året som insikten kom krypande; ingenting skulle bli som förut! Och medan hjärtat hoppade över ett slag, förstod vi, att det inte handlade om att föda upp valpar och syssla med hundsport eller ens få vinna - utan för att få fortsätta att finnas till...

Detta ögonblick kom någon gång till alla som varit med ett tag och som är någorlunda insiktsfulla; denna stund då en kall hand grep efter hjärtat.... och alla stod där på en avsats, alldeles ensamma, och stirrade ned i en bottenlös avgrund...

Enklast uttryckt var den bottenlösa avgrund den nya tiden: världen efter 2008, efter WDS. Vi visste (och vet!) ingenting om framtiden... det stora okunskaps töcken som uppstod efter sista KF, i denna inbördes misstro och förvirrning och avhopp, i alla tydliga eller vagt undertryckta beskyllningar och undanflykter från de kennelpolitiska parterna. Eftersom så lite har framkommit om den förväntade framförvarande ordningen, är det naturligtvis lönlöst att spekulera. Det vore som att spå baklänges i kaffesump.

Hundvärlden före 2009 var förvisso inte bra ur någon synpunkt, men med alla sina brister var den jämförelsevis uthärdlig och åtnjuter ett i stort sett oförtjänt rykte för ordning, reda och idyll. Dessa illusoriska ting förekommer bara i färglagda minnen eller skeva framställningar av det förflutna.

Det är idiotiskt att sörja vad som gått, annat än som tidsfördriv eller för att hämta lite tröst eller kraft att anpassa sig till vad som föreligger som gripbar verklighet.

Det är svårt eftersom dagens verklighet är ett fullskaligt experiment av gigantiska proportioner.

Den skicklige uppfödarens erfarenhet och kunskap om sina hundar och sin ras är inte längre något värt, i vart fall inte på samma sätt eller tillmäts inte samma betydelse som tidigare.

Ingen vetenskap eller beprövad erfarenhet har kunnat påvisa några mätbara förbättrade resultat där teorierna praktiserats i stor skala och under många år. Hundarna har inte blivit friskare, sundare eller bättre. Vad som kan mätas är att det blivit färre registreringar, färre dugliga hundar och färre tävlande på prov.

Det här är en svensk innovation och varför det har blivit så här i just Sverige kan man ju fundera sig krokig över. Fast man har ju en del tankar... Hurusom är det bara i Sverige som stora organisationer är radikala i just detta avseende.

För visst är det tänkvärt att ledande tillskyndare av det uppfödarfientliga och centralt orkestrerade regelverket själva har ringa eller ingen erfarenhet av avel?

Isolering och karantänsgränser vande svenskarna vid att se sig som bäst i klassen.

---

Varför har den här Bror Duktig-mentaliteten slagit rot i Sverige? Hur kan det komma sig att vällovliga men utopiska föreställningar oemotsagda får breda ut sig? Typ motboken... Massvaccination... Vargslakten...

I just det sistnämnda - vilka mentala skador, vilken korttänkthet kan ligga bakom en sådan grym och idiotisk verksamhet? Det bekymrade inte makthavarna förr, och gör det blott något mera nu. Att först oja sig om att vargen är utrotningshotad, och sedan - när vargarna på en tass ordnat med tillväxten - sätta igång med rikstäckande masslikvidering, kallad licensjakt, utan att för mycket bekymra sig om resultatet, verkar närmast förryckt. En sak hade varit om det officiella motivet tillkom av omsorg om hemdjur och att det är synd om de som drabbats av vargarnas bytesbehov. O nej! Det av regeringen marknadsförda motivet är vargarnas genetiska skröpplighet! Nu har det framkommit att ingen av de dödade vargarna hade några påvisbara genetiska sjukdomar som tänkt var, utan var tvärt om friska och fina djur! Det bakomliggande syftet - det finns nämligen alltid ett sådant! - med licensjakten kan därför med fog misstänkas. I Gävleborgs län springer det omkring 4-6 nu föräldralösa valpar. Vad händer med dessa? Jo, de har inte lärt sig skaffa mat. Alltså kommer de att försöka ta det som ligger närmast tillhands - alltså hemdjur - vilket i sin tur motiverar skyddsjakt. Och på så sätt är man av med vargproblemet...
Vad har varglikvideringen att göra med avelsspärrar för hundar? Jo, det är samma synsätt... Det räcker inte med SKK:s grundregler som varje uppfödare har att följa - att till avel använda fysiskt och mentalt friska avelsdjur - alltså det som ögat och sunda förnuftet kan avgöra. Nej, det ska undersökas och testas bortom allt förstånd. Resultatet av kostsamma och aldrig utvärderade bekämpningar och tester och avelsspärrande regler är att svenska hundvalpar med nödvändighet blir så dyrbara att tillverka att de blir oöverkomliga för den vanlige hundköparen. Vilket i sin tur gynnar uppfödning av blandraser, oregistrerade hundar och till och med smuggling. En gång i tiden försökte SKK - med genetisk och veterinär expertis i ryggen - förmå de mest rigida rasklubbarna att mildra/ompröva vissa avelsspärrar. Det var vid specialklubbskonferensen i Sollefteå 1990 - jag var med... Det var inte ens förhandlingsbart...

Man kan efterlysa ledarskapet... Visst ska rasklubbarna ha inflytande över sin/sina ras(er) - alltså en viss makt, men inte ALL makt!

Är det så konstigt att det faktiskt finns ett uttryck för det (Wikipedia) - Die dummen Schweden, de enfaldiga svenskarna?

Bara syftet är gott och nobelt så SKA den nya underbara världen uppstå...Undra på att man känner en stor leda!

Foto: Jocke Hellgren

--

Bilden är från ett tidigare besök då våra barnbarnspojkar bekantar sig med Dolly. Idag kommer morfar och mormor och grattar Daniel och Erik!

  

Inte den bästa bilden på Nora och Kim - men trots oskärpa och dåligt ljus framgår klart den underbara kontakten och samförståndet mellan hund och matte. Nora: - Matte, går jag fint nu? Kim: -Jätteduktig tjej!...eller vad nu Kim säger till Nora... Har i alla fall en viss betydelse för deras fantastiska framgångar - inte minst på sistone. BIS på prestigeutställningarna Stockholm och Göteborg! Man får nypa sig i armen... Javisst, det är sant! Fina flickor! När jag tänker på dem infinner sig gott humör! Kommer alltid att känna stor värme för Nora och Kim - inte bara för att Skogsbygden-duon är vacker och beundransvärd och fin att se - utan lika mycket för att de visat att det går att göra det otroliga även för en västgötaspetsägare, till vilket jag räknar mig själv - inga jämförelser i övrigt!

Kim och Noras närvaro råkade dessutom sammanfalla tidsmässigt med "när allt vände" - det är bara logiskt att titta på och glädjas och tänka på hur man kände det... låter lite långsökt, men är fullständigt kristallklart: varje gång som någon viktig kontakt togs och välkomnades eller en livgivande, ja rent livsuppehållande överenskommelse kom till stånd - då var det i samma veva som man hejade på Nora och vinkade åt Kim.

När det gick bra för trevliga Svenljunga-gänget, då gick det också bra - fast på ett annat plan - för deras tysta beundrare i Roslagen... Gårdagen ägnades åt sinekulär syssla som att skriva feta fakturor. Nu räknar Yours Truly även med att få betalt - till skillnad från åvägabringad knölaktighet på "förra stället"... står i kausalitetsförhållande till bottenlös inkompetens varmed en stor organisation körts till ruinens brant. Deras fall blir stort!

Spännande att se vilken av übernollorna som klamrar sig kvar... Ska i alla fall skicka en påminnelse... och sen får vi se... hur det blir med resten... Kronofogden?

Men nu ska jag inte tänka mer på det! I dag är det djur- och hemskötsel - klor ska klippas, pälsar borstas, tvätt ska tas om hand. Har i stort lyckats med allt som jag föresatt mig - utom på en punkt, vilket jag är lite ledsen för. Den stora satsningen på bättre kondition har inte kommit till skott, hade kanske inte tid eller ens råd att gå på jympa etc. som tänkt var. Men nu så...

  

Tar en liten paus från det idoga arbetandet för att gotta mig åt ännu en bild från BIS i Göteborg. Visst är det ett ögonblick att njuta av - Skogsbygdens Nora Supernova och stolta matte Kim Johansson? Triumfens stund för en fantastiskt skicklig uppfödare, ett vackert och personligt minne av ägarelycka... Och vi känner oss alla delaktiga!

Kim lär få investera i en rejäl dunk med silverputs...

Tittar in ett ögonblick så att ingen tror att Yours Truly avdånat för gott eller frusit fast... Jobbar som en galning - Kul att känna sig efterfrågad! Man växlar obesvärat mellan länsstyrelsen, kyrkan och (research för kommande jobb) försvarsministern... Snacka om att hålla sig pigg och rask!Ha det så gott allesamman!