* Är ett städat hus!* Arbete väl utfört!

* Fakturor ivägskickade och betalda! Ja, inte den till SBK, får väl skicka en påminnelse innan den går till inkasso, fast det bär emot...

* Räkningar betalda! Även den stora feta för finbilen!

* Fina och duktiga djur!* Alla djur borstade och prydliga samt utspisade!

* All djurmat hemskaffad!

* En snäll familj!

* Att hitta de bilder och info som så mysteriöst försvunnit från hemsidan. Hoppas kunna be snälla Pernilla om hjälp med att rekonstruera hästarnas egna sidor? Som t.ex den här på Dollys underbara mamma Almnäs Duchess RS 4570.

* Jag njuter min lilla stillsamma vardagslycka denna gråtunga januarimorgon. Här i vårt hem. På vår gård.

Det är det det enda som betyder något. Egentligen.

* PS In Counting My Blessings Yours Truly forgot something imporant - Friends! En fråga om ömsesidighet, tillit - riktiga vänner är en stor glädje! Lycka också på sitt vis...

  

Hämtar inspiration inför kommande stordåd genom att kika på bilder av Dolly i arbete! Här i fullt språng framför kälken och förra ägaren Ulrika. Ser det inte härligt ut?

Mer om Dollys släktingar och körning, m.m finns på http://www.gindemo.se/ - då mina hästars egna sidor på något mysko sätt försvunnit från min hemsida.

foto: Chanan

   

Marinas & Felix fina misse Miss D exotic Ormeryd's Lunar Cheesecake är med på SVERAK:s lista över vinstrikaste juniorer 2009! Å vad det är roligt med fina djur och ägare som tar så väl hand om dem! Grattis från beundrare i RoslagsBro!

Carola & Liljegårdens Beauty

   Det är något med hästflickor - denna blandning av styrka och skörhet, av närhet och finkänslig hantering av stora djur... små och stora flickor som drömmer om eller kanske har en egen häst - de som tillbringar all sin lediga tid i stallet; mockar, utfodrar, ryktar, putsar träns och seldon. Hästintresset för med sig ett ohyggligt slit... Utan hästflickorna skulle hästvärlden stanna! Your Truly kan nog inte riktigt räknas som "hästflicka" - har aldrig gått i ridhus och lärt ridning. Men körning dvs arbete med häst i jordbruket är en annan sak, har i unga år och under lång tid kört häst för alla redskap, även i par. Fast det var nog de kloka hästarna som kunde jobbet...

Hurusom, det är något särskilt med riktigt hästfolk! De förvaltar en lång tradition av kunskap som man måste ha den djupaste respekt för. Brukshundslegendarerna Sven Järverud och Gunvor af Klinteberg-Järverud var alltid noga att påpeka den långa utbildning båda haft på häst som grunden för framgångarna på hundsidan. Sven var mycket väl utbildad på häst inom försvaret. Han framhöll gärna den kunskap och traditioner sedan århundraden som finns att ta vara på. Avel och utbildning av häst var ytterligt förfinad långt innan man kommit på att göra motsvarande med hund. Från hästsidan hämtade även Gunvor sina ideal; avelssynen kom från faderns hästuppfödning. Gunvor var dessutom den första kvinnan i Sverige med auktoriserad ridlärarexamen. Sven och Gunvor hade mycket att lära ut!

Samma sak med Ulrika, Dollys första ägare, så skicklig och noggrann med sina ponnyer och körningens alla finesser. Och det går inte att upphöra att beundra Ella och Thiffany och deras hantering och uppfödning av minishetlands. Genuina hästmänniskor har inte kommit ur intet, de har alla en stabil grund att stå på.

Så är också fallet med kära vännerna Kerstin (som lärde den långa vägen av grevinnan Oxenstierna, Wärnbergs connemaror) och Carola, som lärt av Kerstin. Dem kan jag alltid fråga och få hjälp av.

Och så gillar jag själva förhållningssättet som sitter i stallets väggar: "A good horseman always puts his horse´s comfort before his own."

Vi är nog alla hästflickor innerst inne!

De s k sociala medierna är här för att stanna oavsett vad vi tycker om dem. Fördelen är oöverträffad snabbhet och direkthet, nackdelen är mindre väl geomtänkta inlägg och att frågeställningar och argument i debatter, som kommentarfunktionen inbjuder till, lätt blir förenklade och förgrovade. Undertecknad har aldrig deltagit i debattforum, aldrig varit inne på Facebook eller Twitter - vet helt enkelt inte hur de fungerar... Dessutom misstänks att min gamla dator inte riktigt klarar av detta... En hemsida hades förvisso, men den kunde jag inte uppdatera utan fick förlita mig på snälla vänner. Tack Michelle och Pernilla! Men en blogg kunde jag skaffa! För tre och ett halvt år sedan blev det av! Kunde till och med lägga in bilder på egen hand. Jippi! Bloggen användes som dagbok och noteringar över väder och vind, nyanskaffningar till hemmet, djurskötsel, när hovslagaren varit här, när hö köptes, valpar och vår (hittills enda) fölning - allt kunde nogsamt noteras och avbildas. Roligt att ha kvar och kika på och stöd för minnet. Bloggen blev en referens att kolla; hur var det med den och den saken - förra året, för två år sedan? Dessutom blev det en hel del kommentarer, de flesta trevliga... Och så naturligtvis eget skryt om framgångar, gratulationer från och till släkt och vänner. Allt detta var mycket bra! Folk kunde ha koll på hur vi hade det utan att behöva ringa. Bloggen har hittills resulterat i 1 554 inlägg och 4 304 kommentarer. Tack för uppmärksamheten!Uppmuntrad av framgången skaffade Yours Truly ytterligare ett par bloggar och började forska i diverse arkiv och skriva om ett par klassiska och intressanta raser - skotte först, eftersom min dotter just skaffat en sådan, och collie sedan, då jag alltid tyckt särskilt mycket om och "följt med" den rasen. Detta rönte syn- och hörbar uppskattning - det är många guldkorn i historia och nutid som går att vaska fram om förmåga och möjligheter finns. Dessutom var det roligt! * Nu var detta i längden inte riktigt bra... Det gick inte an att lägga upp bilder och uppgifter om betydelsefulla hundar och uppfödare utan att det kom surt efter! Efterhand kom insinuationer om "uppdragsgivare" och att bloggen (bloggarna) var annonspelare för vissa kennlar. Självfallet vill jag inte att uppfödare och ägare till hundar som jag beundrar - och som möjligtvis till sin olycka blivit observerade - ska behöva få obehag grund av min idoga nit. Och inte går det att försvara sig mot kränkande påståenden, dikterade av - vad? Avundsjuka? Då målar man in sig i ett hörn. Så nu är det tills vidare färdiggrävt! Alltså får denna - i o f s trevliga och stimulerande - del av min vardag vara så länge. Bloggarna tar jag inte bort, det är mycket arbete nerlagt och många av kommentarerna innehåller värdefull kompletterande information. Vi får se hur det blir med fotsättningen! Andarna kan under tiden vändas mot annat... Förhoppningsvis är man inom häst- och kattvärlden mer tolerant och generös mot sina stora namn!

PS Den som fortsättningsvis vill ta del av allt raffel i den spännande hundvärlden rekommenderas http://slutstycket.blogg.se/

Läs Gunnar Lindgrens initerade blogg - skriven s a s "på plats" http://slutstycket.blogg.se/ - om bl.a MH - användbart avelsinstrument?

Samt SBK:s miljonfiasko Kydingeholm...

  

I går kom hovslagare Björn hit för att fixa hovarna på våra hästar. Jag hade meddelat att det bara var två ponnyer hemma, men enligt hovis så var det OK att åka 6 km till för att se till Dolly. Hygglo! Voice och Viola blev omsedda och putsade i ett nafs. Och däremellan angenäm konversation, bl.a om Balder /Sonny Boy - Odettas bror, som är hovslagarhund och naturligtvis världens snällaste, klokaste och finaste västgötaspets! Yours Truly hade f ö förberett saker och ting; rastat hundar, satt i motorvärmaren, etc. så att avresa till det andra stallet skulle gå utan onödiga longjörer. I min allmänna fiffighet för att det skulle gå så smidigt som möjligt, gjorde jag något som aldrig brukar - åkte hemifrån utan mössa, långkalsonger, vantar, raggsockor... Jag skulle ju bara sitta i en uppvärmd bil (först) och vara inomhus i ett stall...

Själva verkningen (det som hovslagaren gör med hästarnas fötter) gick utan problem. Lite trevligt småprat med Björn och Kerstin (som äger stallet) och så skulle Björn åka iväg... Nu börjades det... hovisskåpbilen satt ohjälpligt fast i snön! Det blev att skotta, sanda, knuffa och baxa... gick inte att få loss eländet! Dessutom - framhjulsdrift och lastutrymmet fullt med hästskor, det var som att försöka rubba ett betongblock, vilt slirande framhjul och inget fäste. Erbjöd mig att sitta på huven för att hjulen skulle dra, men det fanns inget att hålla sig i...

 Såsmåning kom bilen ur den grop den grävt ner sig i, men fortfarande omöjligt att komma från gården! Kände mig medskyldig till hovslagarens nya och onödiga dilemma. Björn tog generöst på sig detta - hans klantighet som kört fast, men det hjälpte ju inte! Timmarna gick... Snart började bristen på långkalsonger göra sig gällade... Händerna var nu ett par blåröda klumpar, benen frös så de skakade! Hutter, hutter... Jag kunde ju inte gärna lämna mina vänner åt sitt öde...

Ett förslag att med min bil försöka dra loss skåpet övervägdes och förkastades; i värsta fall hade två bilar blivit fast! Men på något vis och efter en utdragen evighet så hade snön blivit så tillkörd att den bar och skåpbilen kom upp på landsvägen. Och allt detta för att Voice, Dolly och Viola skulle få fina fötter!

Ibland undrar jag om moderna människor (lägenhet, stadsbor) har en föreställning om hur det är Att Bo På Landet (noll service, utlämnad till elementens raseri)? En god vän i samma belägenhet som jag (gammalt hus i obygd, inget fungerar, allt går sönder, djur att sköta...) sa bistert: - Jag kräks åt alla romantiska rimfrostbilder! Folk har inte en aning om om hur det är... Just precis, vi lever i en kuliss till dagens rekreaktions- och upplevelseindustri! Hur kul som helst...

Igår kom stuteriägare Kerstin hit med med krosshavre (till hästarna) och hämtade Dollys medicin. Samtidigt inspekterades mina ponnyer och då särskilt Viola. Konstaterade förnöjd att Viola bantat enligt planerna efter det överdådiga sommarbetet.

- Då blir det bra att ställa ut henne, sa experten.

Kvack! Hästutställning! Men det ska jag väl klara av... ungefär som motsvarande med hund, fast man ska springa med hästen på andra sidan.

Förberedelser lika; shamponering och frisering, etc.

Men så talas om ytterligare en förevisning.

- Ska hon ställas ut två gånger? tänker jag, som vet att det är ont om lediga helger på våren...

- Jo, förklarar sakkunskapen - det är Premiering - Viola är tre år och detta är den ålder då man gör sådant i hästvärlden. Och så är hon ju inkörd så får hon göra Körprov... Shock! Horror!

För nu är det andra krav... Utställning - ja då är det hästen som visas, den ska stå och gå och se snygg ut. Körprov är ju ett slags bruksprov och innefattar därmed kedjans svagaste länk, föraren - alltså kusken d v s JAG!

Den tilltänkta körprovsaspiranten vred händerna:

- Oj oj... hur ska det gå!? Kerstin, som förmodligen känner mig väl, framhöll fördelarna:

- Jo, då kan Viola få Diplom... och så blir det inskrivet i passet att hon avlagt godkänt körprov...Det ser BRA ut!

Argumentet var oemotståndligt. Bara att hoppa fram ur garderoben: Yours Truly is a pothunter... prisjägare med andra ord, fast det låter ju (och menas) på ett gräsligt sätt...

Dessutom född tävlingsmänniska; kan inte ställa upp i något vare sig tipspromenad, frågesport, korsordslösning eller hundutställning om inte avsikt att avgå med segern... Därmed var det avgjort!

Kerstin åkte iväg och lämnade provsaspiranten åt sina ruelser... Insikter hade nämligen slagit mig...

Meddelade Far de nya framtidsplanerna. Han såg upplivad ut:

- Det var som attan! Viola kommer att tycka det är jättekul!

- Ja hon ja... men jag då! Närmare 1.80 krokig gumma med jättelika händer och fötter som jag inte vet var jag ska göra av och en liten häst som jag inte vet vad jag ska göra med...

- Vad är det för trams? Bara att sätta igång och träna!

- Det kommer att så fånigt ut... invände jag, som har några dimmiga minnesbilder av hästpremieringar.

- Alla som håller på med sånt här är rosenkindade Idlaflickor (berömd gymnastikgrupp som fanns ivf på 60-talet)... högst en tredjedel så gamla som jag!

- Spelar ingen roll, fastslog Far. Bara du tränat och förberett dig. I Stockholmsloppet var jag över 50... de 25-åriga killarna, normalt vältränade lagidrottare, är inte tränade för långlopp. De orkar tre mil... sen är det slut! Brukade springa om dem vid Odenplan...

- Det är marathon som skiljer gloparna från gubbjävlarna! Så sätt fart...