...dvs. att ha med bildade, väluppfostrade, vettiga människor att göra - kort sagt vanligt hyggligt folk. Människor som är läs- och skrivkunniga, kan stava någorlunda, är hyfsat allmänbildade, kan tala som folk utan att gapa och skrika, inte går andras ärenden, människor som avstår från att oombedda yttra sig över sådant som de inte har någon erfarenhet av eller rutinmässigt kallar personer de aldrig träffat "idiot" och "dåre". Det är svårt att förstå varför man ska hacka på och gotta sig åt när hedervärda människor drabbas av olycka. De generationer som föddes efter 60-talets aningslöshet verkar bortom all räddning. Befinner mig långt ifrån alla sådana så kallade åsiktsmaskiner. Säg vad ni vill med det är skönt!

Är dock beredd att göra undantag för Felix, samt ytterligare ett par aktuella mycket unga män; ödmjuka, artiga, välorienterad och i allt motsatsen till ovanförmälda... Man får hopp om mänskligheten!  

Yours Truly är - kanske något överraskande - inte ett dugg intresserad av debatter eller andras synpunkter eller till åsikter förklädda råskäll. Inte alls...Detta kan säkert ses som ofint i dagens brus, där alla ska ha en synpunkt på allt... Min värld finns inom mig. De jag är intresserad av söker jag själv, andra får vara... Jag bloggar för att det är ett slags dagbok, för att familj o vänner får lite koll på vad som timat, för att bloggen tjänar som igång-sättning till det allvarligt menade arbetet. Ibland - bland allt kiv o split o tröttsamhet - mänsklig låghet! - då känner jag med Stagnelius en närmast gnostisk längtan efter tystnad och helig frid: Kom, tystnad, kom! Med dunkelblå vingar mig överhölj och näps de fräcka ljuden,som våga själens helga sabbat störa!

- Läste en gång att du slängt dina mediciner, och om jag vågade, skulle jag göra detsamma. Bl.a blodförtunnande och blodtryckssänkande. Mår du bättre utan, eller har du börjat ta dom igen?

Fick ett mail från en gammal vän med lite frågor om hundavel m.m + ovanförmälda frågeställningar om Mig Själv - dvs. Hälsan.

Tog och kände efter...

Nej jag tar inga mediciner... inget smärtstillande, anitinflammatoriskt, blodtryckssänkande eller annat som medicinmännen antog att den skröppliga abdomen behövde... Slutade besöka medicinmännen (kvinnorna) - det var lätt... samt gratis!

Resutatet: Har aldrig mått bättre! Inget ont i ischiasen, gått ner 10-12 kg, skaffat ny garderob; rek bonprix - verkar ha en inköpschef som Älskar Kvinnor!

Vad har yours truly gjort istället?

Slutat äta allt Vitt, dvs. stärkelseinnehållande; potatis, pasta, vetemjöl, vitt bröd, socker, ris

Istället: Kött, fisk, ägg, mejerivaror, grönsaker, frukt, havregrynsgröt, rågbröd + grädde + smör i all matlagning.

Miljö

Omgivning: några få men underbara människor som älskar mig - skyr de förpestande som radiumstaplar..

Går på gympa varje vecka

Slutat röka

Fråga kolon - Kunde då inte Ärliga Bettan börjaty gympa och sluta röka ÄNDÅ - dvs. utan drastiska omläggningar av diet samt avsked från medicinering?

Nej - jag kunde inte/orkade inte..! Måste börja i den ändan att bli lättare - först! Då klarade jag av det andra - sen...

Bildbevis:

Före (för ett par år sedan):

Efter (dvs i lördags)

Resultatet blev Bättre - ivf om man får säga det Själv - åtminstone känner man sig Yippee & Tjoho! Blir 66 nästa månad - om man hänger med så länge...

Eftersom man inte ska FÖRHÄVA sig - dvs. vara kaxig i onödan - man slinta på Lifvets Hala Tilja å bryta den sociala lårbenshalsen, en Annan har gjort det i ett kör.. så får man väl runda av med en tänkespråk passabelt för Säck å Aska:

Vers om dagens tillstånd som jag bättrat på:

Oktober var ovanligt äckelgrå - November blir troligtvis värre!

Vem farao skapade världen så? Vi misstänker: troligtvis Vår Herre!

  Detta är en historisk bild... känns lite högtidligt att se den igen! Idag är det nämligen på pricken ett år sedan Marina träffade Mandy, vår förstlingskattunge och gemensamma projekt... Då hade lilla Mandy överlevt en tuff första period som kattunge och hunnit att bli fyra veckor.. Nu, ett år senare är har Mandy blivit en stor stilig hankatt, gjort sig ett namn... Och fått titlar: Ch Yffranes New Moon Rising JW... samt har under en stor del av året hållit ställning som Top Show Cat Kat I enl SVERAK. Det hade väl ingen trott... Jo förresten.. vi trodde på krypet hela tiden..!

   Att ha och föda upp djur är inte bara skötsel, kosthåll, träning och stamtavlor. Det är födslar och ibland går något snett - även dödslar... Den jobbiga, ovissa sidan. Mestadels är allt fridens liljor, alla djur frodas och mår bra. Detta kan pågå i månader, ja år och det mest dramatiska som händer är en fästing på ögonlocket... Sen kan det vara tider där dåliga omen kommer slag i slag. Det gäller att härda ut, att aldrig svikta ett ögonblick. Våra små kompisar är beroende av oss.

Och det gäller att ha en bra veterinär... En bra veterinär som förstår att lita även på min kunskap och erfarenhet - det är frågan om samarbete med djurens bästa för ögat. Och i förekommande fall få stöd av andra uppfödare med lång erfarenhet. Guld värt! Bra är även ett praktiskt handlag och sinne för improvisationer. Ibland kan det hela hänga på att få till ett lagom stort hål i en napp! Tips: glöm det där med glödgade soppnålar - moderna nappar ska ha ett kryss i toppen; göres bäst med rakblad eller sax...

Yours Truly har haft djur av alla de slag - sett och varit med om det mesta... Man har vakat över klena valpar, burit ut och in hundar med diskbråck, kämpat med katter med ålderskrämpor, vårdat fånghästar, lappat ihop brutna kalkonvingar, matat moderslösa marsvinsungar... Det här kan man hålla på med hur mycket som helst - om patienten svarar på behandlingen. Då orkar man allt! Det gäller att vänta på Vändningen, när man ser att något händer till det bättre. Det går finfint att vara utan sömn i veckor, att leva på kaffe, te och treo. Efter ett par veckors nattvak med matning varannan timme dygnet runt så är det en konstig overklig känsla som infinner sig... Jag tror att alla uppfödare - ivf om dom är av den rätta ullen - känner igen det här. Och det är därför som gamla uppfödare har ringar runt ögonen. Man investerar känslomässigt i djur som kräver extra omvårdnad. Det är skitjobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag har en tumregel som fungerar i alla lägen - om dom käkar är det bra, om dom inte käkar är det åt helvete... Frågan är hur länge man kan vänta - tills det "tar sig"...

Och sen - när alla ansträngningar varit förgäves... - då återstår att packa ihop valplådan, sjuksängen, alla medikamenter... och städa, städa! Filosofin: då gäller det att ta hand om dom som är kvar. Ibland undrar jag vad man sysslar på med? Och ändå håller man på... Det är som med Kärlek som drabbar blint och urskiljningslöst (som Hanna Hellquist beskrev så fint i fredagens DN. Man har inget val. Det finns inget annat sätt.

Vår fantastiska perserkatt Int Ch JW Ormeryds Emma JW COTY 7, 6 x BIS  m.m

  Emma är naturligtvis mor till Han Den Finaste - Clintan! Grand IC Ch Ormeryds Clint Eastwood - aktuell showboy...

Hon är inte bara en super persian och en underbar och älskansvärd sällskapskatt, utan inte minst en god och ansvarsfull mor, bl.a till multipla BIS-vinnare. Hurra för Emma på födelsedagen!   En verklig princesskatt och underbar personlighet! Kolla stilen, det typiska söta Ormeryds-uttrycket, pälsens teckning, arrangemanget av svansen - så förstår var och en varför Emma är en Top Show Cat! Och super mamma...   foto: Chanan

   So Beautiful...Today´s Grej of the Day är Hanna Hellquist i DN På Stan. Dessutom är hon Vacker:

"Kärlek, när jag tänker på det, är ofta någonting som händer trots att man inte vill. Något omvälvande som riskerar att ödelägga hela ens värld om man bara låter den, men man måste låta den, man har inget val."