För ett år sedan skrevs på bloggen: "Kände för att liva upp mig lite (läs: hejdlöst skryt) och vad kunde vara mer passande än senaste domarutlåtande om vår perserkisse Ormeryds Clint Eastwood. Visst är det kul? Med res för min obekantskap med stavning på norsk. Undskyld!

Stor og flott bygget hann. FANTASTISK kropp. Trevlig lave, tykke "nalleben". Flott tyngde.

Ex. bredt og flott perserhode, fin panne, kort, maskulin nese, herlig oppbygning i kinn/hakeparti. OH - THAT LOVELY LOOK

STORE, runde øyne m/FANTASTISK farve alleredan

Otrolig flotte øren alleredan, hvar skal dette ende med den bredden p hodet

FANTASTISK pelskvalitet, lang, flott grunnfarve, fine spotter.

Svans kort og buskit

I SAGOLIK kondisjon + HUMØR

Kjære oppdretter dette KAN du

ExI m/glæde

   Efter att ha fått ett sådant utlåtande av en så respekterad domare, (Karina Bjuran har dömt perser i 33 år) så är det bara att gå hem och lägga sig och inte göra något mer. Kan knappast överträffas. Lyckos oss!

PS i Detta kan Yours Truly dock ej ta åt sig äran, trots att mitt namn står i katalogen...

TACK Marina - att du håller vår super-misse i sådan form och visar honom så fint!"

Rubrik för inlägget "hvar skal dette ende?"

Nu vet vi.  

  Grand Int Champ Ormeryds Clint Eastwood har hunnit bli stor kille med ett gäng fina titlar, massor med BIS-Nomineringar flera BIS. Förliden helg blev det 2 x CACS - Surpreme Cert på vägen mot Surpreme Champion. Lyckos oss!

Clintan: De e skönt för Stjärnor att vila!

  Yours Truly har ibland svårt att hitta kvinnliga förebilder, ivf för sig själv. Har för länge sedan insett att den medelålders vite mannen är normen och att alla andra; kvinnor, gamlingar, barn, negrer, muslimer, bögar, är skämtfigurer som det inte är så noga med. Det här är ju politiskt inkorrekt så det skriker, men så är det. Den som är såväl fruntimmer som gamling är bortom all räddning - out of the picture... Guuudars så träligt det är! Och inte ser det ut att bli bättring - om ens någonsin - i min tid. Varför ska kvinnor i dagens mediavärld framställas som dekorativa våp, eller inkvoterade i någon ledningsgrupp för att bättra på statistiken? Varför är det viktigare att ha rätt stuk på de s k livspusslet än att verkligen åstadkomma något? Varför ses banbrytande kvinnor i en stor verksamhet som besvärliga, medan en man i motsvarande grad är en förebild och hjälte? I mörka stunder får man söka tröst i den högre litteraturen - eller högre och högre... iaf kära gamla böcker med innehåll och romanfigurer att ta till sig. Si där finns förebilder! Alltså - nu duger bara Scalett O´Hara! Inte bara Filmen   utan framför allt Boken... Borta med vinden (originaltitel: Gone with the wind) är en roman av Margaret Mitchell som publicerades 1936. Boken utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget. Scarlett sliter med att vårda krigsskadade under vidriga formen, upplever Atlantas storming och tar sig därifrån med en stulen häst och resterna av sin familj i en gammal kärra tillbaka till barndomshemmet. Bomullsplantagen Tara har blivit invaderad och förstörd. Under rysliga förhållanden håller den viljestarka Scarlett ihop det hela, ser till att gården kommer i hjälpligt skick, skaffar mat och försvarar huset mot inkräktare. När skattmasen hotar ta gården ifrån henne sliter hon ner sin mors gröna sammetsgardiner och syr en ny klänning av tyget, i syfte att bli bedåra någon karl att låna ut pengar till skatten. Det är mina tag! Sådant skulle jag också kunna göra och har gjort och gör - hela tiden, känns det som...! Heja heja! I trängt läge är jag Scarlett... hennes initativ och approach livar upp på ett sällsamt sätt. Karlar är livrädda för sådana fruntimmer! Scarlett är naturligtvis bitvis en förfärlig människa, men det skiter jag i... hon är arg på sina medsystrar, som inte har mer ruter i sig än kaniner! Hon undrar varför kvinnor måste bete sig som de inte hade mer förstånd än en höna för att accepteras i männens värld. Det frågar jag också! Jag klagade till en god vän som vet mycket om människor. Fick ett generellt råd, som härmed vidarebefordras till alla verkligt eller inbillat hunsade och förbisedda systrar i förskingringen: Sluta nuppa - börja slåss!

Vingel vångel viljas

synd att vi skall skiljas. 

Kringel krångel krock:

Åck åck åck åck åck,

säger hönsen. 

Så skaldar Lennart Hellsing i den klassiska Krakel-Spektakel-boken - jag har kvar den än. Tror att det var det första boken som jag fick som liten.

Och så känns det just nu, nej har upplevts under en längre tid; en svår vantrivsel över sakernas tillstånd.

Nymåne?

Yours Truly is at the Cross-Roads of Life... Det skaver, känns som ett gammalt förhållande som börjar knaka i fogarna. Stanna kvar och härda ut... ett år eller så...? och hoppas på en förändring. Men jag har, som mannen i valpropagandan Inte tid att vänta... En möjlig förändring... om ett år eller ett par... Är inteett par år utan en evighet!

Anpassa mig då? Det är säkert mig det är fel på... Men Yours Truly har faktiskt anpassat sig till förbannelse; varit trevlig, social, hälsat, gratulerat, gullat med, försökt vara lojal, hållit tillbaka de mer offensiva delarna av personligheten. Det känns lite ensamt... som om man inte har mer krut i sig än en knippe påskliljor.... Förtigit eventuellt stötande synpunkter, som "Kejsaren är naken" eller ”Caesars hustru får inte ens misstänkas” och annat som kan tänkas störa en uppblåst självbild. Men nu går det inte längre!

Yours Truly skulle kunna tänka ut tjogtalet projekt som känns angelägnare och mer meningsfulla än dagens ovisshet och frustration: måla öppna spisen, plantera om blomkrukor, gå ner (ytterligare) 5 kg, träna långdistanslöpning (hänger ihop med föregående! - har gjort det förr och vet att det kan klaras av), göra ansikts- och fotbehandling, laga kalkonmiddag med specialsås för familjen, skriva en bok, klippa luggen.... Men så slog det mig med kraften av en pålkran: Behöver jag allt detta? Som jag gruvar mig för... Jag bara måste inte vara med något av det som ska avprickas i överskådlig tid. Det är inget tvång. Det finns annat som kan vara roligare. Visst är Lifvet underbart och fantastiskt!

Och behöver man nödvändigtvis alla dessa människor som jag känner bara alltför väl? Ja, de har ju inte direkt gjort mig något ont, men knappast heller något gott... Det är inte den sociala sidan som är grejen i Lifvet. För mig.

Det är ungefär som att komma på att julen ej måste firas hos svärmor... 

En annan jämförelse om den tillåts:

Yours Truly är strikt icke-religiös men gillar friden, färgerna, stämningen i kyrkorummet. Om man bara sluppe ifrån alla dessa präster...

Brukswebben - alltid på hugget  - har noterat ang FCI VM för hundar i Rheine 8-11 sept. i Tyskland där man återigen kunde förundras över människans uppfinningsrikedom att plåga sin bäste vän. Som t.ex sådanan här stackel som givetvis är förbjudna i många länder och därför döljs helt fiffigt med ett för ändamålet avpassat överdrag. Så chickt!  

Läs mer på http://www.brukswebben.se/

  Shetlandsponnyn, mankhöjd max 107 cm och minishetlandsponnyn (som mina små hästar) max 86 cm, är världens starkaste häst i förhållande till sin storlek. Den kan utan problem dra 1 500 kilo, vilket är lika mycket som ardennerhingstarna får dra när de avlägger sina bruksprov! Dessa små ponnyer är mycket populära barnhästar på grund av deras storlek och goda lynne. Shetlandsponnyer, som ofta rids och hanteras av barn, måste vara lugna och stabila, som här min egenuppfödda svart-shäck Viola. Den älskade shettisen är mycket intelligent och lättlärd, är lättfödd och tålig och blir ofta uppemot 30 år gammal. Kära bloggläsare, som inte har ett par av dessa små kloka hästar, du anar inte vad du går miste om!

3 000 döda per år

Varje år dör upp emot 3 000 människor av rabies i Kina, varav nästan alla smittats av hund. Och i takt med att allt fler familjer skaffar vovve — vilket är en statussymbol för den växande medelklassen — ökar också antalet fall av rabies, inte minst i östkustens storstäder.

Vid Shanghais smittskyddsinstitut behandlades 40 000 personer för hundbett under första halvåret, vilket är 40 procent fler än samma period året innan. Antalet dödsfall i staden rapporteras av China Daily ha ökat från en person förra året till sex hittills i år.

Doktor Mary Peng, som driver the International Center for Veterinary Services i Peking, förklarar att rabies i dag är den vanligaste dödliga infektionssjukdomen i Kina.

- Allt fler köper eller adopterar hundar, men de saknar kunskap om vad det innebär att ta hand om ett husdjur. Det är väldigt olyckligt, säger hon till TT.  

Även om lagen säger att alla hundar i Kina måste registreras och vaccineras är det endast tio procent av landets 75 miljoner hundar som får skyddet. Att registrera en hund anses dyrt, och vaccinet är inte tillgängligt hos vanliga veterinärer eller djurkliniker, utan endast hos statens speciella rabiessjukhus.

Rabies is killing more than 55,000 a year
100 children die every day from disease because they can't afford the vaccine
Liane Wimhurst - Independent on Sunday - 25th September 2011
 

The World Health Organisation (WHO) estimates there are 55,000 rabies deaths every year. According to the Global Alliance for Rabies Control, the total is 70,000, with 10 million treated for bites from potentially infected dogs. India has the highest annual rate of deaths in Asia: 20,000. The majority of victims are under 15. Around the world, rabies kills around 100 children every day. In Africa and Asia alone, the disease (the most potently lethal known on earth) threatens 3.3 billion people – just under half the world's population.

The risks lurking in these regions often elude visitors from countries with tighter rabies controls: Australian and European tourists in places such as India and Bali, and US servicemen and women in Afghanistan.

It was stray dogs that attacked specialist soldier Kevin Shumaker's remote Afghan base in the mountains of Chamanki in January. One plunged its fangs into the 24-year-old Californian's hand as he tried to break up a grisly fight. He needed six shots, but was only given three as the final half of the treatment had expired.

Months later his arm lurched into the grips of an intolerable tingling, his throat constricted and, finally, his brain haemorrhaged. He died in Fort Drum, New York on 31 August. "American soldiers don't realise the disease is much more common in Asian countries. So they sometimes take a chance and take care of a dog because they want companionship," says Major Loren Adams, veterinarian for soldiers serving in Afghanistan.

In south-east Asia, Bali is known to be an island of enchanting beaches, mesmerising temples, and now rabies. It had no history of the virus until 2008 but, within six months, no part of the island was left unaffected. The culprit was most likely a stray dog that had climbed aboard a trade ship from Indonesia. Hundreds of travellers from Australia and other countries have cut short their trips after attacks. Up to 300,000 dogs roam the island, lurking in back alleys, with potentially rabid drool bubbling in their mouths.

Bali has counted 132 deaths since the outbreak, but lacks proper records – so the number could be far higher. Demand for the vaccine far outstrips supply, meaning tourists need to make a frantic dash home for jabs. Rabies must be treated with a programme of injections very swiftly, preferably within 24 hours (they are given in the hips, not the stomach). Once symptoms show, death is inevitable.

The symptoms are like something from a horror film. Intense fear of air and water, throat surging into racking spasms at the sight of liquid and the gentlest of draughts feeling like a bomb blast, coupled with a frenzied energy and frothing at the mouth.

The post-bite jab was invented 126 years ago, but it has a huge price tag in the developing world: in Asia, it costs $49 (£32), and $40 in Africa, where the average daily income is between $1-$2. It is cheaper in India, which has developed its own vaccine.

Sarah Cleaveland, professor of comparative epidemiology at the University of Glasgow, found what she describes as a "classic rabies story" in northern Tanzania. A farmer had weeping bites and scratches carved into his back. He had been bitten by his rabid daughter. By the time his family scraped together money for treatment, it was too late – she was devoured by the disease, but he survived. Another family she met had enough money for one course of treatment after their five children were attacked by rabid dogs. They had just one day to choose which child to save.

Dr François-Xavier Meslin, head of neglected zoonotic diseases at the World Health Organisation, says patients are frequently condemned to a painful, brutal and often isolated death because they have no money.

Dogs are responsible for 97 per cent of human rabies cases. "They are the best conveyors of the virus," Dr Meslin says. While rabies might eventually be eliminated in dogs, it can never be stamped out in the wild, he says.

 Hawaii is the only state where there is no rabies. Around the world, Australia and Antarctica are also rabies-free.



For Dr Meslin, attempting to draw attention to rabies is like wailing in a wind-tunnel. While any part of the world has the disease, vast swathes of the planet risk an outbreak, but other short-term epidemics get more attention. "Rabies is not as attractive to donors as other zoonotic diseases of recent years, such as Sars [a form of pneumonia]," he says.


Specialists hope to mobilise efforts to combat the disease on World Rabies Day September 28th. The date commemorates the death of Louis Pasteur, the scientist who invented the first effective vaccine in 1885.

British victims: Broader travel triples caseload
The number of British holidaymakers having near misses with potentially rabid animals has tripled during the past decade, according to figures given to The Independent on Sunday by the Health Protection Agency. The disturbing new figures show how more than 1,000 Britons were treated last year after possibly being exposed to the deadly virus – usually after being bitten or scratched while overseas.

Overall,1,055 people were treated last year – up 18 per cent from 897 in 2008-09 and a record high. The figure has risen more than threefold since 2000, when 295 cases were recorded.

The rise reflects the increase in travel to countries where the virus is rife: up 67 per cent between 2000 and 2008, according to data from the International Passenger Survey. More than half of potential exposures in 2008-09 occurred in Asia, in countries such as India, Thailand and Turkey.

Dr Hilary Kirkbride, of the HPA, warned: "Travellers should be aware of the risk of rabies and avoid contact with animals in countries where rabies occurs."