Straxt före nyår fick jag höra att en av våra första hundvänner, Dr Pekka Jäppinen, Fuinrando kennel, hade avlidit i en hastigt förlöpande sjukdom. Chock och ledsnad! Unga karlen! Pekka var bara lite mer än 50... Livet passerade revy...




Det var i början av 70-talet som Pekka kom in i vårt liv via ett brev från Finland på sirlig engelska. En herre gjorde förfrågan om våra japanese chin och då speciellt den röd-vita varianten, som han var intresserad av. Det överenskoms att han skulle hämtas i Norrtälje hamn, dit finlandsfärjorna då anlände. Vi tittade och tittad, men ingen finsk mansperson motsvarade våra föreställningar om en japanese chin-spekulant. Så stod där då en tonårig rese, en tvåmetersyngling i röd toppluva. Det var Pekka, som på stapplig engelska presenterade sig...




Väl hemma hos oss bestämde han sig raskt för en hanvalp, Ulvus Ling-E-Lang, som så småningom blev champion. Unge Pekka var redan då oerhört företagsam och åkte över till USA med hunden som där blev US Champion. Så här skrev Pekka på sin hemsida om sina japanese chin:




"Like many of us, I have been interested in all kinds of animals since I was very young, I started with cats, Persian and European shorthair, or British shorthair as they were called those days. Later I bred aslo various kinds of birds, rabbits and other small mammals and even goats and pigs.









I was interested in competition and won my first two BIS with carrots and sundried figs years and years ago.









I was introduced to Chins also when I was a small child and have had several shared my life with them ever since. My first love was Am & Can Ch Bluemarc's Hojo and his brother Am Ch Bluemarc's Sonny of Jadel's who was also the sire of my first Chin, Int & FIN & S & N Ch Jadel's Mikado no Sunkin Taro whom I brought with me from California, US together with his halfsister Jadel's Joshin. Both of these were bred by Mrs Donna Hensley of Orangevale, CA.









I knew already the legendary Mrs Lisbeth Sigfridsson, later Mrs Högman, Ulvus kennels of Sweden and several dogs bred by her moved to me, among them Int & S & FIN & N Ch Ulvus Quanta Essentia who is behind most of my dogs of today. Later I have I have added several new lines from Japan, Russia, Europe and USA to my breeding program. It is impossible to mention all of them, but three of them, Int & NZ & AM & FIN & N & S Ch Kyasha Shimogamo bred by Mrs Mary Newton in Auckland, New Zealand Int & Am & DK & FIN & S & N Ch Tommi-san's Twinkling and Int Multich WW 1988 Tosaho Reason to be Cheerful, both the latter were bred by Mesdames Tommi and Sandi Hooban, Norfolk, MA, have left their fingerprints on my breedingprogram."




Pekka var begåvad utöver det vanliga och utbildade sig till läkare, skaffade arbete och boende i Norge och i Sverige, senare även i Spanien. Han lärde sig ryska och japanska, tog sig fram överallt i världen och dök upp på utställningar med sina älskade chins.




Pekka sa ofta att ingenting gick upp mot mina hundar, och jag tror att han hade rätt, i vart fall om han menade att hundarna var inte bara vackra och trevliga, för det är japaneser, utan även sunda. Japanese chin är en knepig ras att föda upp och jag slutade med dem i början på 90-talet, något som jag ofta ångrat. Pekka hörde av sig, ibland från något avlägset hörn av jordklotet, alltid med sina speciella skämt och förfrågningar: "Hur står det till med Fru Sigfridsson? Har lilla Ingrid blivit så stor så att hon kan svara i telefon själv?"




Vi fortsatte att vara vänner även sedan jag slutat med japaneserna. Pekka var rasen trogen och hade alltid nya planer för sina chins. Japanesernas, i många avseenden, störste vän har gått ur tiden. Frid över Pekkas minne.

 

Helene

2 januari 2009 13:13

Det var mycket, mycket tråkigt att läsa. Att en så pass ung människa ska ryckas bort. Jag beklagar verkligen.

Jag skrev lite om Japanese Chins i somras på Varghundsbloggen. Jag tycker det verkar vara en trevlig ras. Se länk till inlägget.
http://varghund.bloggagratis.se/2008/07/

 

Ingrid

2 januari 2009 19:16

Åh, så jag kommer sakna Pekka!
"Hej lilla Ingrid? Kan du redan svara i telefonen själv? Så duktig flicka du är!"
(Jag var då allt mellan 8 och 28..)

Sov gott, doktorn.

 

Grete Højer

2 januari 2009 23:12

En sidste farvel til dig Pekka,jeg vil komme til at savne dig utrolig meget,vi har haft så mange gode timer sammen på udstillinger, og når du har besøgt os.Du kunne godt havde blevet her lidt endnu! Sov godt min ven!

http://www.roseheaven.dk

 

ankie Paris 3 januari 2009

3 januari 2009 18:49

TACK LISBETH for att jag genom dig fick lara
kanna Pekka for 35 ars sedan. Vi har sedan dess varit mycket nara vanner med nastan daglig kontakt. Det kommer inte att finnas nagot som kan fylla detta tomrum. Ankie Paris

 

Lisbeth

4 januari 2009 19:29

Ankie, tack för att Du hörde av Dig på detta sätt.

Jag och Marina kommer alltid att minnas Gros Bois och alla vackra hästar, utställningen i La Rochelle, stränderna i Sables d’Olonne och den godaste mat jag ätit.

Tänk så våra små kompisar, japaneserna - hur de för människor tillsammans!

Vi sörjer vår vän Pekka, det är ofattbart att han inte finns längre. Alla hans kära vänner, som nu hört av sig. Ni betydde så mycket för honom.

 

Carin

10 januari 2009 18:54

Tack för informationen. Jag lärde känna Pekka då vi möttes i Portugal för ett par år sedan. Efter det har jag sprungit på honom lite överallt i olika länder.
Jag fick en julhälsning från honom en vecka före jul så jag blev mycket chockad då jag läste, i din blogg, att han har avlidit.
Han var verkligen en härlig människa med väldigt många järn i elden. Jag lider med hans närstående, det kommer att bli väldigt tomt nu.

http://ateell.se

 

Anita

13 juli 2009 20:20

I samband med att jag och min man började med chin så avled Pekka. Fick lära mig redan från början att Pekka hade svaret på allt för han kunde verkligen chin. Tyvärr så fick vi aldrig lära känna honom och kanske få del av hans enorma kunskap. Vi har ett par hundar med Fuinrando bakom sig. Vi har inte heller haft vetskap om att du Lisbeth fött upp chin. Roligt att veta att vi har samma intressen i mångt och mycket :-)
Mvh
Anita och Seppo

http://www.spireans.se

 

Bosse

6 november 2013 14:36

Jag lärde känna Pekka för en massa herrans år sedan. Han var en mycket udda individ.
Det tog ett tag innan han släppte in mig till sitt kråkslott utanför Knivsta. Och där rådde allmänt kaos kan man säga. Det var hundar och katter i en salig röra. Jag tror att hans intresse för djur hade stigit honom över huvudet.
Det är tråkigt att en person dör i den åldern. Det han saknade mycket (och aldrig fick uppleva) var den riktigt stora kärleken.
RIP.

Lisbeth

7 november 2013 06:30

Kan inte annat än instämma. Vi kommer alltid att minnas Pekka som en kär vän.
Tack för Dina fina ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...