Vad rör sig i huvudet på en hund?    Det kan man ängsligt fråga sig... När det gäller västgötaspets så vet jag nu att de är en särskild sort, obönhörligt konsekventa med sitt. Västgötaspetsar har en alldeles egen logik...

Som då Yours Truly ville utöka utbildningsnivån hos Ada, vår första tik. Alltså med viltspår, ety Ada visade stort intresse för att spår. Det här har nog berättats tidigare. Här är kortversionen: 

Ada spårade idogt och kom så fram till klöven, fick beröm och bar med högt huvud i triumf hem trofén. Lektionen gjorde susen, men inte på det sätt som matte tänkt... Ada upptäckte tämligen omgående att skogen vimlade av alldeles levande klövar! Dessa kunde sedan (enligt Ada) drivas med skall! Se det hela ended up on the wrong foot - Ada fick allt framgent ej vistas okopplad utanför gården...

Samma konsekvens visades igår av husets yngsta tillskott. Som tidigare nämnts var vi på valpkurs. Det var femte gången så valparna hade bra pejl på hur det hela skulle gå till:

Varje kurstillfälle hade haft ungefär samma upplägg; en dryg timme utomhusträning, repetition av tidigare övningar, genomgång av ”läxa” - i snitt en ny färdighet demonstreras varje gång. Det är ungefär så lång tid som valpar orkar  koncentrera sig. Därefter i samlad tropp inomhus för teorigenomgång och fika. Valparna får vara med i stugan, de är tysta och lugna. Även innelektioner är nyttiga, det är lika viktigt att kunna koppla av! Avslutningsvis en kvarts träning ute och ny läxa. 

Just denna gång blev det av diverse skäl bara en kort träning ute. Sedan gick vi inomhus för teori. Enligt Rasmus var det här inte så bra... rent ut sagt värdelöst!

Jag, som har skrutit hejdlöst över min belevade och socialt välanpassade valp, fick nu uppleva en som var precis motsatsen, dvs rätt oregerlig:

Den lilla änglahunden skruvar på sig, skrapar med tass, prövar små vuff... När detta ej har någon effekt - riktiga skall! Rasmus tittar mot dörren och praktiskt taget pekar med tassen; "jag vill ut!"

Aha,naturliga behov? Berömvärt initiativ! 

Vi avlägsnar oss diskret och gör en lov på rasplatsen. Inget resultat. Lille R stretar i kopplet och uppmärksammar åt vilket håll träningsplan ligger. Vi går in igen. Nytt vuffande... Nya skall!

Matte hyssjar... Rasmus börjar gnaga på ett stolsben! Alla skrattar åt min valp, klassens clown... Så där höll det på. Jag önskade både mig och den lille terroristen dit pepparn växer...

  Så vitt det förstås följdes västgötaspetsens benhårda logik: på kurs ska man vara ute med kompisar och göra roliga saker, inte sitta inte och uggla!

---

Detta om gårdagen. Nu mot midsommarlunchen! Eftersom lille R ska med ska det bli intressant att som han skiljer på uppträdande på kurs (klassrum) och på visit. Jag tippar att han gör det. Västgötaspetsar är kloka, fast på sitt eget sätt.