Oscar Wilde: Every saint has a past and every sinner has a future. 
 Under slutet av förra decenniet var det gott om tappade sugar... Misströstan spred sig på många plan - jobben, ekonomin... Skulle Yours Truly någonsin få fason på Huset? Och hur blir det med hunderiet? 

Drömmen om en liten fining efter någon av favoriterna blev allt suddigare i kanterna...

Men i allt som gick i moll följde jag trots - eller kanske just därför - med uppmärksamhet bedrifterna av Solveigs avkommor - tycker mycker om Anitas egen William - CH Svedala Samuel Skräddare - och halvbrodern Svedala Kjelle Käpphäst (äg Åsvallens kennel) ligger nära idealet... Och lite mer på avstånd - Niilos framfart i ringarna. Suck!

Och så plötsligt en dag... mitt i smällkalla vintern! Då fick jag på något vis klart för mig att precis allt det som jag hoppats på kanske skulle bli verklighet!

Diskreta sonderingar gjordes... Solveig var dräktig och väntade valpar med Niilo! Kvack!  Väldigt dräktig...  

Den här uttrycksfulla bilden togs av uppfödaren Anita Whitmarsh och beledsagades av texten: Snöstorm, dräktig... eländes elände...

Sen följde en andlös väntan; skulle Solveig gå tiden ut? Av magens omfång att döma så var det många valpar som trängdes... Tummar hölls och jag punktmarkerade  http://www.svedala2u.se Svedalas hemsida  tio gånger om da´n.

Så föddes då småttingarna och det blev ny väntan; skulle det finnas någon liten vän till mig?

Fortsättning följer...

PS Läs för all del kommentaren http://slutstycket.blogg.se/ - sanningen är ljuvlig ibland! samt (av samma skäl!)"Wilseledaren" - redaktörens ledarsida i senaste Hundsport. 

"Sånt gör nytta!" som Toke sa till Röde Orm, när denne fick upp huggkubben trots att det brakade i axlarna och kastade den på kung Svens mördarband och på så vis vräkte dem överända...

Nu hade jag en drömmamma - dvs Ch Svedala Solveig Solros - till min ihopfantiserade nya påläggskalv, men var fanns pappan? Det hade hunnit bli 2007 och Yours Trulys väg inom västgötespetseriet var krokigare än någonsin... Till rasspecialen i Västerås planerades en liten mini-come-back. Jag åkte dit med valpen Gunvald och dennes pappa och tänkte att det kunde gå hur som helst... Skulle i alla fall få tillfälle att kika på lite fina västgötaspetsar! Det var över 90 hundar för Göran Bodegård, Gunvald blev bästa hanvalp, Jack fick CK och en hyfsad placering, så man kunde vara så där lagom nöjd!

Så lyfte jag blicken mot tikarna och där tvärs över ringen står hon, en underskön tik! Oj oj... Av omständigheterna kunde jag lista ut att hon var finskägd och vände mig till goda vännen Inga Kahlman, Fennican kennel i Finland. "Inga, har du något att göra med denna tik?"

"Jo, nog är det min uppfödning!" Befanns att den sköna heter Muti Ch Fennican Äbby Ädelsten, världsvinnare m.m

"Hon är mamma till min lilla Niilo", sa Inga och pekade på hunden vid sin sida, en ung hane, Ch Fennican Ivanilos. Jag tog ett par steg tillbaka och sen fram igen. Niilo var lika sin mor, lika fin och med ett härligt temperament!  Foto: Halla Seppälä 

Niilo blev dagens bästa junior och har sedermera lagt en lång rad titlar till sitt namn. Han är son till den kände Ch Skogsbygdens Fabian Maximal, som jag hade träffat och gillat och t o m vid något litet tillfälle fått förtroendet att bogsera runt i ringen. Dessutom (hade jag kläm på) har Fabian bevisat ett fantastiskt värde som avelshund och lämnat genomgående minst lika bra som han är. Saken var klar! Niilo var killen hela da´n!

Kände mig som spanjorerna på talangjakt i "Ferdinand" - Honom ska vi ha!

Kunde Yours Truly få tid/möjlighet/råd att rabiesvaccinera, titerkontrollera och hela apparaten för att åka till Finland i akt och mening att införliva den vackra och genomtrevliga Niilo i stammen, dvs. para? (Solveig var för ögonblicket glömd liksom eventuell valp efter henne...)

Kärleksresa till Finland? Skulle inte tro det... Någon annan...? Inte det heller!

Hur skulle det gå?

Spännande fortsättning följer...