Efter att ha tagit del av slutstyckets kommentar från sakkunnigt håll och Hundsports referat dvs lustmord på kongressen - och låtit detta sjunka in - så har Yours Truly inget att tillägga. Men det känns som en upprättelse.

För överblickbar framtid kan man därmed välja ämnen efter sällskap och lust, avhandla de allvarsamma, undersöka de invecklade, uppliva de glada, skingra de ledsamma... skämta utan att skada eller förarga - kort sagt: leva som en människa!

Go´natt sköna värld...

STOP PRESS - de stulna hundarna (Anitas blogg) är funna vid liv! Mer info är utlovad.

http://www.timesrecordnews.com/news/2010/jun/09/van-stolen-with-7-dogs-inside/

Foto: Gunnar Lindgren

Vi övar på lilla Rasmus och jag, totalt omedvetna om världens strider och mänsklig dårskap... Vi startar ju från Noll bevisligen, R är bara en lite västgötaspets 3 månader och hans valhänta ägare är hopplös på alla plan, så vi har inget att bevisa och har roligt i vår barnsliga enfald...   

Man nås av rapporter om olika grader av hemskheter... och så sådant som är lite mindre hjärtskärande, fast illa nog ändå... alltså tillståndet i ring- och domaredansen. Funderar allvarligt från att hoppa den biten, iaf för ögonblicket. Det är kuligare på hemmaplan!

Men så tänkte jag på hur hundutställare är funtade: "snart så e de freda då försöker vi igen..."

Och så blixtrade det till i skallen (därvid lite påskyndat av gårdagens proggprogram) - något som nästan handlar om samma sak, nämligen människan eviga tillkortakommanden och outrotliga optimism:

LIVET ÄR EN FEST (Nationalteaterns lyrics)

på fredags kvällen bubblar det i blodet han e kåt
vi skulle gå på vågen och dansa oss en låt
vi grundade med groggen greven, plast och jag
och fredagsdrömmen växte om en flicka varm och glad

livet e en fest
håll me om det folk och fä
och om livet e pest
fyllan värmer bäst

I ett tidigare inlägg har Yours Truly kommenterat en anmälan till SKKs disciplinnämnd ang otidigheter på nätet. I aktuellt fall en bloggerska som inte kan förlika sig med två av våra mest erfarna och respekterade domares bedömning - tagit sig före att begabba dessa namngivna å det gruvligaste.

Begabba = prima gammaltestamentligt ord, användbart i sammanhanget.

Det är alltså en av de uthängda som gjort DN-anmälan och det av skälet att tilltaget bör prövas principiellt. Hur mycket ska våra domare - vilka åker långt och ofta för att i stekande sol, regn och i dragiga hallar exteriörbedöma våra hundar - behöva stå ut med av offentliga karaktärsmord?

Bloggpersonen - av vad som framgår en begränsad och lokal förmåga, medveten om det och missnöjd med det - framhärdar dock i sin kritik. Ja, det finns olika sätt att bli nå´t i världen... Kan man inte hitta annat att klaga på än det ursprungliga ifrågasättandet av utbildning, raskunskap samt erfarenhet att döma rasen, så innehåller senaste inlägg andra synpunkter, bl.a på domarens "svulstiga handstil". 

Ja, nu har man väl kommit långt ifrån frågan - raskompetensen...

Yours Truly har gjort efterforskningar och kommit fram till följande:

Utbildning: examinerad för flera decennier sedan av två av rasens stora specialister.

Erfarenhet: skall man ge en bild av vederbörandes erfarenhet av att döma aktuell ras bör man begära statistik inte bara från Sverige utan främst från Norge, Finland, Danmark speciellt också Italien och Spanien, Australien, Canada, USA och Argentina; uppdrag i andra länder ej nämnda i detta. Detta inkluderar även stora rasspecialer med mer än 100 hundar, senast i Canada, National Speciality Manitoba 2008.

Aldrig har väl uttrycket "ute i ogjort väder" varit mer passande...