Rasmus med Erik och Daniel

  Horrible weather, rain and blasting wind, Alf´s hogged in front of the telly (World Cup) - nothing to do...

We went on tour...

Först till Ingrid för att assistera med hemkörning av matvaror - lilla I hade i sin tur ordnat näringslivsblanketter till mor. Vi är såå hjälpsamma mot varandra inom familjen, vilket bidrar till god stämning.

Därefter till Astrids familj i Svanberga medförandes the Main Attraction - Rasmus. Arrangemanget var till ömsesidig nytta - dels fick Rasmus träffa barn, vilket han aldrig gjort. Dels fick våra tvillingbarnbarn Daniel och Erik träffa Rasmus...

Tack för besöket Astrid! Det var så trevligt.

Nu grämer jag mig att det inte blev någon bild där mamma Astrid är med - ni är så söta och fina alla tre!

Så det blev det bara pojkar på kortet... Rasmus tyckte det var bedårande med människor modell mindre och pojkarna fick gulla med en liten hund! 

1977: författaren och collieuppfödaren Kris Sandberg (Beldams) "upptäckte" och uppmuntrade Yours Truly att skriva i tidningar, Hundsports förre chefredaktör Bjarne Wilmarsgård gjorde detta möjligt...

Hur kul som helst! Jag gjorde rasspecialer och utställningsreferat på Stora Stockholm, fick åka till Cruft´s...

Förebilderna var Bang och Jolo, jag ville bli hundsportens Hr Ehrenmark! Den stil som odlades var kåserande och (som jag minns) rätt yvig... Så blev det tidningen Hunden och mycket utrymme! Man blev liderligt populär, en lisa för ett fragilt ego! 

Tiden gick...

Det blev många tidningar; Vi Hundägare, finska Koiramme, Dog World Annual, djurfrågespalt i Allas Veckotidning under 30 år - kunna mycket om allt möjligt! Och så småningom också div dagstidningar... kunde aldrig säga nej! Tyckte att jag kunde jobbet, medlem i Journalistförbundet. Minsann.

Bjarne ville att jag skulle intervjua kennelklubbens ledning, alltså centralstyrelsen, CS - vilket ingen dittills gjort. Jag värjde mig: Jag vill skriva om hundar, inte gubbar...

Jag kan ingenting om SKK-politik! 

Men det man inte kan det kan man lära sig och jag blev raskt SKK-kremlolog. På så vis har jag haft min försörjning i mer än 30 år och är Bjarne för evigt tacksam. 

Under 80-talet upptäckte jag på allvar England och Irland - det blev en rad artiklar i olika hundtidningar, även Busstidning. Här fick man den rätta ödmjukheten...    I Dublins sköna stad 1984 foto Tony O´Shea

Det är inte självklart att fotografen tar bilder till reporterns texter, det kan i själva verket vara precis tvärtom! Jag hade förmånen att arbeta med ett världsnamn, Tony O´Shea, känd för sitt fantastiska foto och inte minst sarkastiska kommentarer... 

Under samma tid blev det en del jobb för tidningen Brukshunden. På Stockholms-utställningen i början på 1990-talet tillkännagav fotografen Gunnar Lindgren att han fortsättningsvis skulle vara redaktör... Om han sagt att han skulle rymma utomlands och bli knivkastare på cirkus hade det inte varit större sensation!

Kände Gunnar som en skicklig fotograf, men redaktörskapet kräver ju så mycket mer... Dock hade G på sitt omsorgsfulla och tålmodiga sätt tillägnat sig även den biten av tidningskunnande; publicistiskt ansvar, ekonomi, förhandla med tryckerier... Det blev början på ett långt samarbete som pågår än.

Gunnar såg (förhoppningsvis) en oslipad diamant... kom med kreativa förslag och tjatade: "Skriv kort! Skär ner! Annars gör jag det... Ta bort dököttet! Gör faktarutor..." Journalistens enkla regler ska sitta i ryggmärgen: Skriva neutralt och konstaterande, bara ta med vad som är sant och relevant. Den sköna konsten att bli färdig i tid! Jag fick omskola mig till riksdagsreporter, lära mig hitta i politikens irrgångar, känna folk... Åren med G som chefredaktör lärde man sig bli murvel.   HUND09 foto: Gunnar Lindgren

Still alive & kicking! Det är 25 år - ett kvarts sekel! - mellan bilderna...