I syfte att driva utvecklingen i önskad riktning - dvs i enlighet med vetenskapliga spekulationer - letar utopisterna allt djupare i verktygslådan  - tout compris!  Tvingande krav (nu i aktuella fall registrering av valpar/tävlan om cert) kanske kan ger mindre vinster i ett avseende men i slutändan generera mycket större förluster. Detta må betänkas.

När man läste valphänvisning/kennelregister hos SCK i somras så var det 134 stycken kennlar. Nu med nya indelningen på A, B och övriga finns endast ca 20-talet kennlar kvar - totalt. VAR ÄR RESTEN?????

Har alla gått ur, passiva eller vad????

Illustration till dagens inlägg är Ch Whitchcraft Of Rokeby född 1963, en av de mest betydelsefulla tikarna i världen, mor till 15 championbarn varav 5 i samma kull! Sonen Ch Royal Ace of Rokeby lämnade 27 champions!

Frågan är: blir det några fler? - collievalpar hos svenska uppfödare... och framför allt; finns det några uppfödare?

Kände för att förtära något "hälsosamt" så det fick bli gröt med lite sylt. Mandy kom och ville ha...    Onkel Lillen också faktiskt! Jag har för länge sedan insett att min kattunge, snart 3 1/2 månad, är en egen liten Person med bestämda tycken och smak. 

Är gröt kattmat? Katter brukar vara fina i kanten när det gäller det mesta, inte minst födoämnen.

Jag bestämde mig för att kissarna får bestämma själva - hittills har jag aldrig sett en katt äta något som inte är "bra" för dem... Så nu har vi utökat kosthållet med "kattgröt" - havregryn, vetegroddar, A-fil och grädde. Mums sa småmissarna!

Det stormar kring SVT:s nya hundsåpa....

Sveriges Television (SVT) skickade den 17 december 2010 ut ett pressmeddelande kring sitt nya hundprogram "Huset fullt av hundar". Flera veterinärer och medlemmar i Sveriges Veterinärförbund har reagerat negativt på programkonceptet. Enligt SVT ska sex hundar, som av olika anledningar behöver ett nytt hem, flyttas till en familj för att tillbringa upp till en vecka tillsammans med dem. Under veckan minskar antalet hundar när familjen dag för dag väljer bort en hund.

Veterinärförbundets djurskyddskommitté har diskuterat upplägget och konstaterar att det reducerar hundarna till slit- och slängobjekt, som förflyttas fram och tillbaka utan någon respekt för att de är levande kännande varelser. Hundar med en otrygg bakgrund kan känna mycket kraftig stress när de flyttas till främmande miljöer tillsammans med främmande hundar.../---/En sådan djurhantering ger helt felaktiga signaler i ett medium med så stor genomslagskraft som TV, konstaterar veterinärförbundets djurskyddskommitté. Att utsätta djur för onödigt lidande i form av kraftig stress är dessutom ett brott mot djurskyddslagen./---/

Veterinärförbundet välkomnar TV-program som handlar om omplacering av oönskade hundar, men tar avstånd från programupplägg som utsätter djuren för förnedring och stress. SVT bör i detta fall tänka om och ändra konceptet så att hundarna inte riskerar att fara illa, anser förbundets djurskyddskommitté enligt ett pressmedelande.

Programmet produceras i samråd med Kennelklubben och Hundskyddsföreningen.   

Det är många som reagerat på den cyniska programidén:

"Det verkar som om produktionsbolaget och SVT har anat de reaktioner som nu satts i rullning.

För att stämma i bäcken har man knutit till sig några självutnämnda ”experter” och fått en av många omplaceringsorganisationer att ställa sig bakom programmet. Att det finns mängder av seriösa experter och omplaceringsorganisationer som blivit tillfrågade, men vägrat ställa upp, är dock inget man vill skylta med. Svenska Veterinärförbundet tar också tydligt avstånd från programkonceptet, skriver Aftonbladet under rubriken Vad blir nästa steg - rösta ut fosterbarn? - och vädjar till SVT:s högsta ledning att stoppa programserien! Att reducera tragiska levnadsöden till utröstningsunderhållning är inte och kan aldrig bli public service."

Mandy - Yffranes New Moon Rising - 3 månaders exot och utställningsdebutant:

Nu har det skrivits om mig, å snackats! Man å man (för att inte tala om kvinnor!) emellan. Nu vill jag, Mandy himself, faktiskt ha ett ord med i laget! Det var ju jag som var med om alltihop... 

 Showen i Tierp: Man kommer dit och ser sig omkring...

   Boendet: Vila i min fina korg och studera folklivet. Alla tittade på mig!

Underhållningen: Busa i mattes knä ger en verklig homely feeling...

Assistenterna: Mina mattar sa att assistenterna var 1:a klass! Jag blev i alla fall schysst framburen av Carina Avemark, ordföranden i Birka som hade koll på allt på förra utställningen. Fast då va inte jag med för jag var för liten...

   Domaren: Äntligen fick domaren träffa Mig! Vilken kille! Jag märkte direkt att han förstod sig på småkatter! Började spinna allt vad jag orkade! Beslöt mig för att ställa mig in så mycket som det bara gick... Bilden är lite mörk (som tur är) så det märks väl inte hur vi gullar med varandra?

   Konsultation: Först blev domaren jätteglad (när han fick se mig så klart!)... sen såg han rätt ledsen ut. Så bar dom iväg med mig till en annan domare. Det var ett spektakel! Vad allt ska en liten kattunge behöva vara med på - bara för att mina mattar klantat sig och anmält mig i fel färg! Suck...

   Kritiken: Domaren skrev den här schyssta kritiken och vips såg han gladare ut! After the Ball:  Jag fick uppmuntrings-SMS från Supporterklubben Hjemmefronten (Ingrid):

Heja Mandy friskt humör!

Nästa gång i rätt kulör!

Veikko - we´ll meet again...

/Mandy, exotic boy

x my pawmark

 Bilder från Facebook foto:Malou Grossman   Vår ovanligt välväxte perserpojke Ormeryds Clint Eastwood, 8 månader (vikt hemlig)  är precis som en riktigt fin pekingese - "surprisingly heavy when picked upp"...

Här testar domareleven Malin sina krafter.

Vår käre Clint var riktigt i sitt esse - showade och demonstrerade sin manliga charm genom att flera gånger rulla runt på domarbordet till hörbar förtjusning från domare och publik.  

Här får domaren från Finland, Satu Hämäläinen, ta en närmare titt.   Clintan fick "naturligtvis" exc 1 och blev båda dagarna uttagen till nominering.

Utställningen var Fräsets välarrangerade internationella show i Tierp.

I helgen missades chansen till varje uppfödares dröm - att se sin uppfödning (i detta fall vår förstfödde) - debutera på utställning med att bli Best in Show Kitten.

Och detta pga av vårt oförstånd (ja vi var ju två om det...).

Lilla exotic kattpojken Mandy - Yffranes New Moon Rising - kom på sin första utställning, 3 månader gammal, brimming of Easter Promise... and presented himself to perfection!

Mandy, som är uppfödd på en "redaktion" - mitt arbetsrum - och aldrig träffat någon annan människa än matte, husse och naturligtvis meduppfödare och veterinär (i samband med bad resp vaccinering) och självklart aldrig sett sett en utställningshall med en massa folk, katter, ljud och nya lukter - detta lilla underverk uppträdde som en född showman - allt var spännande och kul!

Domaren var överförtjust - "Lovely boy, excellent overall" - och lyckan varade till det uppdagades att han var anmäld i fel färg - EMS-code EXO e 22. Det skulle vara EXO e... "We have a problem here..." 

 Dessa två onödiga siffror kostade förlusten av en BIS-nominering, och i slutänden BIS - vilket Mandy skulle ha vunnit, då övriga aktuella kattungar ej nominerades. Rasdomaren såg minst lika förtvivlad ut som uppfödare/ägare - och allt gjordes för att reda ut det hela. 

Ingen skugga må falla över SVERAK (övre kattorganisationen) eller arrangör (utmärkt organiserad utställning!) eller underbara domare och funktionärer.

Mandy blev undersökt av hela tre domare och man var hjälpsam och engagerad på allahanda sätt. De tabbymarkeringar som Mandys uppfödare (vi!) grundade vår tro på, förklarades vara "spöktecken" vilka spåddes växa bort... Sådant är inte lätt att begripa, så det hela var helt vårt eget fel. Men visst känns det lite bittert... 

Det spelar ingen roll hur välskapt, käck och näpen vår kattunge är, hur han charmade alla med sitt perfekta framträdande! Vårt lilla spöke...

Sådana är reglerna. Det vara bara att finna sig i med beskedlig min och själen i uppror.

And I wore a false smile as long that it hurts...

Danske colliegiale Tomas Rohlin har uppmärksammat Anjas (Steadwyn) inlägg på facebook, det är värt att citera:

 "And to-day in Kajani Int, Finland under Carin Åkersson,won SILVERLADY'S DREAM MAKER "Masi" CC, best male BOB. Littersister Vieno CC Best Bitch BOS. Their mother Toini CACIB Best Bitch-2. Vieno and Masi just 9 months, are sired by STEADWYN FIRE CASTER. "Castor" living now in Australia."

 Tomas Rohlin skriver vidare om sin Lars (Dk & N Ch Lakefield Lars Of Liable, nu tyvärr bortgång 10 1/2 år gammal) och hans barn o barnbarn (apropos att Sverige "dräneras" på goda avelshundar och colliekunskap):

Jag har sett Castor's brors 2 valpar, som bor i Danmark, idag. De är lika lovande som Micaels valpar från förra året. Och, de 3 i Tyskland ser minst lika lovande ut.

Och så ang det underbara förslaget på utdelande av cert (MH-kryss i rätt rutor):

Vi har blivit eniga om att vi nog inte kommer att dela ut cert i Sverige framöver pga bristande närvaro av kvalilficerade kandidater.

Jag minns att det första inlägg jag skrev på en "lista" i Sverige (1999), var om en ankdamm - den är nu verklighet! Quack quack! 

   Int & Dk & N Ch Lakefield Lars Of Liable fick en enda kull i sitt liv. 3 av valparna (6 totalt) har vunnit BIG på "alla raser utställning". Mocca blev WW och Alex och Moa har haft stora BIR på specialutställningar. Logan är korad och därmed SUCH och NUCH. Finske Carlos är FIN UCH... Tänk om Lars hade haft fler än en kull........... Den som i mina ögon var "pick-of-the-litter" är  fortfarande inte utställd!

Lars barnbarn och nu barnbarnsbarn och nog även nästa generation gör oss så glada (Alex i Brasilien och Tomas i Danmark).

Hur kan det komma sig att det det sker så mycket i collierasen utomlands (sett från Sverige) men att det är svenskar involverade?

Igen Colliegialt

Tomas

  Fick denna bild och text av Felix - försiktighetsvis med följande kommentar:

Hej mormis, jag gjorde den här på dej(hihi) ta det inte som en förolämpning utan mer som ett skämt bara och jätte bra att du äntligen skaffat ett fb-konto

//

Ja, vad säger man? Ganska likt faktiskt, fast mormor har mera hår och Mandy har inte fullt såå stora öron... Samt, med sådana barnbarn behöver man inga ovänner!