Det här är min älskade lilla ponny Dolly, när hon inte är i selen. Är hon inte vacker? Närmare presentation:

Dolly RS 5359

Fux stj ljus man och svans 82cm

född: 010418

e Almnäs Bright Star RS 290

u Almnäs Duchess RS 4570

Uppfödare: Kvarnfors Stuteri

Meriter: 41p, guld/diplomsto, premierad, godkänt körprov.

Tävlad i precisionskörning och (shetland)agility.

Dolly är Stockholms Kennelklubbs maskot, har deltagit på Sveriges Hunddag samt lett paraden från Humlegården till Kungsträdgården!

Fler av mina vackra små hästar och mera skryt finns på www.geocities.com/ulvuskennel

Årets första höstmånadsdag! Härligt! Yours Truly är i toppform... "I feel so brisk in cold weather" som Queen Victoria sa när hovet huttrade i Skottland. Mina ovänner flugorna har stuckit och gömt sig. Ha! En annan god sak är att ryggskjutet är ett (ont) minne blott. How come? Har mina aningar... Kan det vara så enkelt så att det har med soffplaceringen att göra? Varje kväll halvligger Yours Truly i den sköna Soffan och läser sin läsebok. Soffan står lite på tvärn, så man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att efter fem års högervridning kommer någon nerv i klämd. Vred soffan ett kvarts varv och si! nu efter ett par veckor så har nerven reparerat sig! Så nu är jag vänstervriden, haha ha! Föredrar att tro att det ligger till på detta viset... Bra, för jag har massor att göra...


Först, se till alla djuren... Måste ordna så allt det beställda höet kommer hem... Viele Probleme, då jag varken har krok på bilen eller transport. Vid sista besöket på bondgården lyckades jag charma gammelfar på går´n så att han utlovade hötransport. Hoppas han kommer ihåg...


Ska lägga Dollys sele med tillbehör i oljeinpackning - den har inte farit väl i sommarens torrväder! Dolly kan ju få skavsår, stackarn!


Och så ska jag ju arbeta också!

Hittade en gentil lagom tjock tröja bland Ingrid kvarlämnade persedlar. Knallröd! Halvpolo med fickor! Jätteskön! Varför har jag inte upptäckt den tidigare? Den lade jag raskt beslag på.


Det är mysigt med hästarna hemma. Igår kväll, när jag skulle se till dem inför natten, lite kvällsmorötter och gotter så de inte glömmer bort mig... då fanns inga ponnyer någonstans... Tittade högt och tittade lågt, gick och svängde med min hink. Va! Hade de brutit sig ut? Hörde ett litet tyst gnägg och kikade uppåt, mot stallet . Där stack det ut tre små mular genom dörren. Stona hade upptäckt den iordninggjorda mysiga halmbädden och knallat in på eget initativ. Vårat hem! Man blir smått rörd... De fick vara kvar inne, eftersom de ville det.

Imorse, när jag öppnade stalldörren, ville de genast gå ute, stretchade, en hov här och en hov där. Hundarna var i extas, men märrarna plöjde genom hela hundflocken och gick målmedvetet upp för att vittja marken under äppelträna. Vilka minneskonstnärer!


Uppmuntrande rapporter från kärleksresa i söderled har inströmmat å blogg Oxberget.


Splendid! Så nu torde man framtidsvis få glädja sig åt andras valpgull om man inte kan åstadkomma några egna.