... är frågan?



Månn ädlare att lida och fördraga



ett risigt huvuds kval och plåga...



Yours Truly is at the Crossroad of Life!



Ska jag kapa eländet och hälla henna i håret, i fåfäng förhoppning att kvarhålla en bortflyende ungdom (skickligt!) Eller ska jag sammanbitet uthärda eoner av tid innan det hela är utväxt och allt (hoppas jag?) har samma kulör. Just nu är det varken eller - halva huvet är melerat i en färg som kan vara snyggt på en brindle skotte, men ser suspekt ut på en dam i sina bästa år. Jag trår intensivt efter att bli tjusigt vithårig på det där nobla sättet. Ser riktigt i andanom hur fint det skulle vara som Silverfox; man kan alternera med flätor, hästsvans och vid högtidliga tillfället någon stilig uppsättning.



Förra gången jag försökte blev det bara elände, såg ut som en grävling. Men nu borde väl de silverne stråna blivit fler? tänker jag, den eviga optimisten.Dessutom utbryter animerade diskussioner i familjen. Husfadern är det ingen idé att rådfråga. Han skulle inte lägga märke till om jag operativt avlägsnade näsa och öron. Yngsta dottern är mer engagerad, gissningsvis för att vi riskerar att ses i sällskap offentligen:



Ingrid: Låt bli å klippt dig!



Jag: Jamen jag ser ju ut som en galning!



Ingrid: Ha ha ha... Det kan ingen frisyr i världen göra något åt...



Jag: Men om jag bara klipper bort det röda...



Ingrid: Lägg undan saxen!



Jag: Barnbarnen blir rädda - "mormor ser konstig ut"



Ingrid: Sätt en mössa på huv´et och ta inte av den på hela vintern!


Med sådana anförvanter behöver man inga ovänner...

Café Hörnan är Norrtäljes äldsta café, det har varit café sedan 1912. Huset det ligger i heter Appelbergska gården och är ett tvåvåningshus i trä.

Susade in till Staden för att Göra Rätt för mig dvs pytsa in stålar på kontot. Nuförtiden går ju detta ej att göra via lantbrevbäraren, ja ja...


Angjorde första bästa bankomat - tji penningar! Kände ett ögonblicks mattighet, men besinnade mig. En noggrann inventering av plånbokens kvitton visade att det med råge skulle finnas likvida medel till förfogande. Körde bilen in i City - ja, stadskärnan i Norrtälje då! Halva Roslagen hade kommit på samma sak, fick parkera nere vid hamnen. I bankpalatset var det proppat med folk, minst femtio pensionärer före. Så där blev man sittande... Tänkte en del Olämpliga Tankar, som ex - vad KOSTAR nedläggningen av centralposten rent samhällsekonomiskt? Det kan ju omöjligt vara rationellt att så mycket folk får stå/sitta och vänta timmavis. De köande vore förvisso inte bara gamlingar utan ävenledes stressade egenföretagare med sinnet tyngt av amortering och bokslut, och trampande hantverkare i overall. Dessbättre var det en del arga gubbar som sa ifrån, vilket gladde mig: "För jävligt att det ska ta så långt tid med en enkel tjänst! Undra på att det blir dyrt...bla bla"


När mitt lilla ärende var klart, så hade halva dan gått. Kände behov av något styrkande och styrde stegen tvärs över gatan till Café Hörnan. Det är ett genuint vintage litet krypin, trångt som en buss, med goda bakverk och mycket av den gamla miljön bevarad; spetsgardiner, virkade antimakasser, pigtittare och emaljerade handfat med blå rand. På en bonad var broderat ett trösterikt kväde:


Ett godt humör på färden


Friskt mod i skick och sinn...

Underbart frisk höstmorgon! Alla djur är utspisade, Yours Truly sitter uppspetad, redo att ta itu med dagens id - främst den förtviflade Jakten på Pengar... Ja, de finns någonstans därute... Ska ringa och spionera vart halva min lön har mysteriöst försvunnit... alltid lika spännande!
Det har inkommit vältaliga rapporter från kamraters bedrifter i söderled; alltså efterdyningar av SKV:s avelskonferens. Vad som kan uttydas är a) man hade haft trevligt, b) man var överens om att vara överens. En sådan approach är förvisso en god början!
Av förståeliga skäl är just detta, vad man var överens om, ännu höljt i dunkel, så ulvusbloggen avstår visligen från vidare kommentarer tills dimman lättar.
Nu ska jag ge mig i kast med nördbankens betaldosa och se om det går att göra sig oskyldig på detta sätt. Även det är alltid lika spännande!