Vilken sorts människor är svårast att ha fördragsamhet med? Jo, de dumma, elaka, insinuanta... De som inte lyssnar på sakliga argument, de som det inte ens går att ta strid med. I sådana situationer blir Yours Truly alldeles ställd... Har helt enkelt svårt för att bita ifrån mig. Tro´t eller ej, men jag är känslig som en musmage mot elakheter. Folk har ibland så konstiga föreställningar... verkar tro att man är så tuff, en riktig hårding... Oj! Men allsköns jävligheter från människor som man kanske aldrig ens träffat, det får mig att må riktigt illa. Strategin då är helt enkelt att dra sig undan, ondingar är icke-människor som man ej vidare ska befatta sig med... Värst av allt är när dumskallarna ingår i jobbet... Jag representerar ju en tidning och får inte säga vad jag har på hjärtat, än mindre försvara mig mot orättfärdiga påhopp. I beskedlig ton fast med själen i uppror kan man få finna sig i att hamna i ett dyngregn av invektiv. Bli utskälld och får inte skälla tillbaka. Sånt kostar på. Det gjorde det idag. Grrr...






Jag skulle i arbetet ta kontakt med en person. Eftersom ett mobilnummer lämnats ut kan man förutsätta att detta får användas. Tid och plats visade sig inte passa gorillan i andra ändan. Jag frågade artigt om det gick att ringa vid en lämpligare tidpunkt. Nehej, det gick inte alls! Ville absolut inte prata via mobil! Dessutom var det Dåligt av tidningen att komma Förfrågan Så Sent. Jaha, det var ju inte mitt fel, jag hade fått jobbet två timmar tidigare.






- Du får ringa på måndag på mitt hemnummer!






- Tyvärr är det för sent då...






Den upplysningen resulterade i en ny skopa ovett.






Det finns gränser... Jag tänker INTE göra det här jobbet!





Ringa på måndag? Forget it...












Jag får göra som Uno, Ingrids västgötaspets, när han var ny i Nynäshamn och skulle passera två elaka taxar. Då morrade Uno lite tyst, för sig själv, så att taxarna inte hörde...
Vad hade jag lust att säga, som inte gick att framföra pga av min sk journalistiska roll? Jo, hörrö din dönick! Tidningen har många andra inslag att jobba med än just det där du är tänkt att vara med. Vem tror du att du är egentligen? Va! Kan du inte bjuda till och vara lite smidig, så löser vi det här på ett bra sätt? Men o nej! Gå på du i dina uppblåsta ullstrumpor.... Jag tänker då inte besvära mer! Du är en insnöad, egotrippad idiot som man borde göra två indiska skithus av... Ajö!






Så klart sa jag inte det... Men tänkte... Då kändes det lite bättre.