observera fiffigheten - the back has a great inverted pleat detail!

... har jag länge önskat mig - a beautifully tailored wool blazer from Pendleton's Knockabouts - visst är den fin?

Efterdyningarna av midsommarmyset fördunklades något av att tvättmaskinen gav upp andan...



Yours Truly föll i dystra tankar... Hur mycket skulle en ny apparat kosta? Va! Ta ut en reparatör var väl inte att tänka på?



Maskinhelvetet tvättade helt Ok, men vägrade centrifugera och skölja! Och då är det ju lite värdelöst.



Men så slog det mig att lilla valpen Värdo (specialbeteckning för små otäcka djur som är just värdelösa och bara orsakar besvär) hade burit in en av sina bästa pinnar for safekeeping i sin korg och därstädes, tyst och metodiskt, förvandlat det hela till brasstickor. Valpen kallas numera lilla Vidro... Vetbeden i korgen hade åkt in i tvättmaskinen, och... Kunde det vara så att någon träflisa följt med?



Husfadern konsulterades, maskinen tömdes och plockades isär. Mycket riktigt fanns det rikligt med flis i filtrert.



Igångsättning! Men tji centrifugering!



Orkade inte ta itu med detta igår kväll, men idag på morgonen så tömde jag ut rasket igen. Fördel med att vara fruntimmer? Jo man har smalare fingrar! Alltså kom dessa i kontakt med fler stickor som far hade missat! Se där ytterligare nytta med att vara långfingrad...



Nu tvättar maskinen och tuffar och går! Så nöjd jag blev!



Gick en skön promenad med lilla Värdot som revanscherade sig och på alla vis visade att hon var väl värd att satsa på; gick fint i koppel så käck och uppmärksam, svansen i knorr och inte rädd för något, oavsett hur många stora traktorer och lastbilar som dundrade förbi och gav matte ilningar i vaderna.



Så nu sitter Yours Truly uppspetad framför skrivbordet och ska åstadkomma veckans beting:



* Ett referat



* En artikel



* Ett reportage



* En krönika



Chefen ringde just och meddelade att det ska bli ytterligare ett jobb, nämligen



* En nekrolog



En av hundsportens storheter har gått hädan.



Tillvaron är omväxlande.

Splendid midsommarhelg! Ingrid kom hit med sina hundar och stort familjemys utbröt... Jag måste säga att våra vovvar har verkligen ett fint sätt att umgås med varandra - nio hundar i åldrarna 3 månader till tio år - varav fyra fullvuxna hanar och alla kan vara tillsammans och ha utbyte av varandra.


Traditionell midsommarmat med alla tillbehör, trevliga hundpromenader - allt perfekt.


- Så rart ni bor! skrek förbipasserande tanter och försökte överrösta glada hundars skall.


Jag log tillbaka och vinkade, tänkte: Kom hit i februari så får ni se...


Men de sa jag inte förstås. Man bör väl upprätthålla stadsbornas föreställning om Idyllien - ivf nu när det är långt till snöstorm och strömavbrott, vilka oftast inträffar samtidigt! - och posten som bara utdelas skvättvis, eller då någon bil inte fungerar och det är tre mil till närmaste tjänster i civilisationen...


Idylliseringen av lantlivets behag är ingen ny företeelse. Så här beskrev poetissan Hedvig Charlotta Nordenflycht på 1700-talet odalbondens lyckliga existens:


"Av blomstrens färg och glans sitt purpur man bereder


en enfaldighet och flit är här den största heder,


den äretrapppan, där ej mycken trängsel är,


och åkerns gyllne skörd är bästa guldet här.


Sin makt man räknar av de trevne boskapsflockar,


och kräslighet sitt bord av örtesängen plockar.


Man speglar ögat i den rinnande kristall.


Det ljuvaste samljud är de tysta bäckars fall."


En dåtida svensk bonde skulle - i sin dragiga, råttätna stuga - med häpnad ha hört, för läsa var det väl inte tal om bland allmogen? - denna skildring!


Eller den samtide moralisten, greve Gustaf Fredrik Gylleborg, som helst ville försvinna till "landet" där det bara bor "värdigt folk" och hederliga människor:


"Jag vill i bondedräkt mitt forna öde dölja" - alltså rena maskeraden eller Skansenidyll. Han ville dela bondens "ljuva natt" och "ta del av hans besvär" - man undrar om greven någonsin satt sin fot i en bondstuga? - och därmed också förvärva hans hälsa och bli dygdig och god...


Var tid har sin dårskap.