I badande solsken och försommarfagert Stockholm begicks Svenska Kennelklubbens högsta beslutande organ, Kennelfullmäktige, KF. Undertecknad menige reporter har bevistat samtliga KF sedan 1985, det är 13 och en del har varit bra, andra mindre upplyftande, något var förfärligt. Härmed konstateras att 2009 års upplaga var, om inte det bästa, så åt det hållet med bra och givande diskussioner, samt mycket trevlig stämning. Borta var den gamla hätskheten och konfrontationspolitiken mellan dels intressenter från länsklubbar å ena sidan och jaktrasklubbar å den andra. Ibland har SBK varit den klubb som haft mest meningsutbyten med länsklubbssidan. Vad förändringen består i och hur det kan komma sig att det numera inte är så förtvivlat svårt att bli överens är svårt att sia om. Rimligt kan det ligga något i att de olika klubbarna numera är mer lika varandra med gemensamma problem som ska lösas och inte längre svartsjukt bevakar sina egna områden.





Yours Truly minns första KF - för snart ett kvarts sekel sedan - då reste sig en delegat från jaktsidan och sa ungefär så här: "Det är vi som bildade kennelklubben, det är vi som bestämmer..." Ingen sa emot! Det var då det...





Allra största förtjänsten av ett bra resultat av KF måste vara att centralstyrelsen, CS, numera är så skicklig i beredningen av alla ärenden, att delegaterna från de olika sidorna bara ha att nicka medhåll och när det gäller CS svar på motionerna, i många fall gå upp i talarstolen och tacka CS för hanteringen. Undra på att det kändes som solsken även inomhus!





Det var alltså enligt röstlängen 178 ombud som tillsammans med CS hade att gå igenom verksamhetsberättelse, besluta om ekonomi, dra upp riktlinjer för framtiden, förrätta val och behandla motioner och förslag.





Hur gick det då?





Jo initialt låg en viss spänning i luften, många klubbar hade reagerat på vad som uppfattats som en obalans åt SBK:s intressen, vilket avspeglats i valberedningen, i VB:s förslag och i den ekonomiska inriktningen, vilken i mångt och mycket ansågs kunna ge SBK:s intressen oproportionerligt stort utrymme.





I sitt inledningsanförande - i år ovanligt kort, dryga halvtimmen - uppehöll sig ordförande Nils Erik Åhmansson vid förra årets succé med World Dog Show och kom så in på frågor av större allvar, exempelvis hundhållning, avel och jakt och slog med emfas fast: "Vi vill ej ha detaljbestämmelser, vi kommer att klara detta ändå. Kennelklubbarna i olika länder ska komma överens och SKK ska gå före."





Han berörde även den hopplösa situationen med smällare och pyroteknik, som numera användes som vapen och allmänfarlig förödelse: "Bara i Skåne har tio skolor bränts ner!"





Och så frågan om förändringen av huvudmannaskap från myndighetshåll. Kommer hundfrågorna att hamna hos Livsmedelsverket eller få vara kvar hos Jordbruksverket?





Vidare det It-stöd som SBK nu kommer att få hjälp med och småningom också jaktklubbarna. Det var alltså ungefär det samma som SKK:s VD informerade om på kongressen: "Under hösten kommer SKK att utveckla ett prov- och tävlingsregistreringsstöd för SBK – utan kostnad för SBK. Vi ser klara rationaliseringseffekter. Inom SBK rapporteras 100.000 resultat. Målsättningen är att flytta ner resultatrapporteringen närmare arrangörer, att göra rapporteringen en gång, inte en massa gånger. SBK kommer att svara för kontrollen och säkerheten. Det innebär att de personer på era klubbar som får behörighet att föra in resultaten, är de som har rätt att göra det. "





SKK avsatt en ordentlig påse med pengar - 5 miljoner -till utveckling av mentalitet och exteriör (hälsa?).





Till presidie valdes Karin Sejnell och Alf Andresson och de gjorde verkligen ett utmärkt arbete.





Personvalen:


SKK:s ordförande Nils Erik Åhmansson omvaldes och det noterades till protokollet att valet var enhälligt.


Sen blev det lite rörigt, beroende på att den information som gavs av VB på "skärmen" inte stämde med det som stod i "pärmen" - men när det hela benats upp i molekyler, befanns ett kompakt motstånd bland ombuden att bejaka VB-förslaget om rockad på 1:e vice ordförandeposten och flytta upp nuvarande 2:e vice och tvärtom med sittande 1:e vice, som förklarat sig stå till förfogande och dessutom befanns ha en betydande kynologisk kompetens i bagaget. Det har kan tyckas vara en teknikalitet utan större betydelse, men det är det och och ansågs vara en viktig symbolfråga. Det blev votering och massivt stöd för nuvarande ordning. Carl-Gunnar Stafberg fick 131 röster mot Ionie Oskarssons 48 röster.





När den här laddade minan var desarmerad gick liksom luften ur församlingen och resten av valen gick mer på räls. Noteras att ordförande i Södermanlands KK, Jahn Stääf, som kandiderade på suppleantplats, kom in direkt som ordinarie ledamot.





Övriga frågor tas i nästa inlägg, för nu måste jag ägna mig åt det lilla livet!